6-åring i "förpubertet"........

Oj vilken skön tråd att läsa i...
Några att lida tillsammans med

Lilla tonåren är verkligen en riktig beskrivning. Men om det här är den "lilla" ser jag verkligen inte fram emot den stora. Jag känner så igen det som skrivs här.. Blickar och miner jag får ibland, trots..
Ena stunden deklarerar hon "min mamma vet allt" och nästa stund ifrågasätter hon allt jag säger. Ena stunden ska hon vara ifred, nästa vill hon krypa upp i knät och gosa.
Hon frågar om saker jag redan har förklarat många gånger tidigare. Hennes frågor börjar nu även bli av det slaget att jag inte längre vet vad jag ska svara på dem.

Sedan har hon blivit så oförsiktig, för att inte säga klumpig..
Exempelvis öppnade hon för ett år sedan bildörren försiktigt som hon ju blivit tillsagd så¨många gånger att göra. Nu plötsligt har den börjat flyga upp.. Hon flyger runt och flänger med armar och ben. Senast idag gjorde hon illa mig på tån när hon gled över golvet och då just över min fot.

Jag försöker att påminna mig själv om att det hör åldern till, men ibland blir det så jobbogt.

För henne med för den delen. Hon blir ibland ledsen och säger att hon inte själv förstår varför hon gör som hon gör.
(det kan jag ju relatera till, efter två graviditeter och 1-gång-i-månaden som hormonmonster )