6-åring i "förpubertet"........

Känner igen mig. Blivande sjuåringen har närmast blivit okontaktbar. Om han överhuvudtaget hör vad jag säger så är det enbart för att få säga emot. Och nyckfullheten är enorm. Vissa stunder är lillasyster en bra kompis, men stunden efter så är det bråk och hårda tag, hon börjar INTE om jag säger så. Och aldrig att han skulle erkänna att han slagit henne, nej då är det "nån annan". Allt han är intresserad av just nu är sånt som kompisarna gillar, Pokemon och kampsporter och sånt. Samtidigt som han vill sitta i knäet och plockar blommor åt mig. Lite svårt att hänga med i dessa växlingar. Och så äter han som en häst, han som bara petat i maten i alla år. Men det går väl över........

Tänkte bara meddela att min äldste son, blivande sjuåringen just nu har GODA dagar, både hemma och i skolan efter några varv av rätt tuffa tillsägelser både från oss hemma och lärarna i skolan. Just nu känner jag igen min glada och positiva son. Han har t.o.m slutat tjata om att titta på TV dygnet runt. Men det kommer säkert nya svackor snart. Det gäller att vara beredd på vad som helst.

Hej,

För egen del är just nu största problemen med sonen, blivande sjuåringen, skolan och deras agerande. Han går nu på 6-års. Tyvärr måste jag säga får man en viss inblick i skol"arbetet" när man är föräldraledig.
Det är stojigt och stimmigt, barnen bråkar och blir bestulna på glaskulor av de större barnen, medan personalen ser på. Varenda samling avbryts för att några barn inte kan sitta still i en kvart. Hans ena fröken säger att min son måste göra något, till exempel äta mellis, och sen kommer den andra fröken en minut senare och säger att han kan strunta i mellisen. Sen blir han tillsagd att inte ha med Pokemonkort, och då styr vi upp det hemma, varpå jag hämtar honom i skolan dan efter och flera av klasskompisarna sitter tillsammans med fröknarna och håller på med sina Pokemonkort (!) När jag då påpekar lite spydigt att det vore trevligt om de hade samma regler för alla barn i klassen, så säger fröken att det är så många barn i klassen så de hinner inte säga till alla (!!!!!!).
Idag ska jag ha utvecklingssamtal med hans fröken, jag ser fram emot att få framföra vad jag tycker om detta läsår. När han börjar i ettan får han en ny, duktig fröken, och jag hoppas innerligt att det blir bättre. Hemma är sonen numera ungefär som vanligt, lite klumpigare och lite näbbigare men i princip OK. Men i skolan blir det mer och mer förvirrat för honom.