Dystymi?

Här är en till...

Detta är mina symptom

Jag känner mig alltid lite ledsen - svårt att förklara men det är som en dov ledsamhetsmärta i ryggen. Jag har enormt svårt att somna på kvällarna och är alltid trött (även om jag sovit tillräckligt) är håglös, ingenting är riktigt kul, jag ser inte fram emot saker och ting och har svårt att ta tag i grejer. Får tvinga mig att göra alla måsten.

Utöver detta har jag lätt social fobi och lätt ätstörning (överäter alternativt bantar) som jag har förstått är vanligt hos folk med dystemi.

Åh tack 'bara jag'. Här kommer en tillbaka!

Glömde förresten att skriva att jag var retad i skolan och hade det jobbigt hemma när jag var liten. Min mamma var otroligt jobbig och elak och pappa var aldrig hemma samt inte intressad av hur jag mådde. Jag var alltid ledsen. Jag tror att detta grundade Dystemin eller depressionen (har inte heller fått diagnosen Dystemi men väl depression, fast det var flera år sedan)

Oj vad många saker vi har gemensamt. Känner igen det där med ångesten när man ätit för mycket. Usch det är så jobbigt.
Som det redan skrivits i tråden, det är inte roligt att läsa om hur jobbigt folk har det, men det är skönt att inte vara ensam

Tack för välkomnandet Wera Apropå det du skrev om att du faktiskt kan ha kul. När jag tänker efter så är det precis likadant för mig. Jag gruvar mig och är ofta nervös innan jag ska träffa folk eller göra någonting men sen när jag väl är där kan jag ha riktigt kul. Fast så fort det roliga är över känner jag mig nere igen.

Hur yttrar sig er sociala fobi? Ni som lider av det?
Jag har själv svårt för att ringa telefonsamtal och svara i telefon, tycker det är jobbigt att prata med folk jag inte känner så väl. Om jag ser att grannarna är ute så väntar jag helst tills de gått in innan jag går ut. Fast de är jättetrevliga. Ibland tycker jag det är jobbigt att bara möta folk och gå i affären också. Inbillar mig att folk tycker jag ser konstig ut eller säger konstiga saker. Jag vet att jag ser helt normal ut och jag tror egentligen inte att jag uppfattas som konstig på något vis men känslan finns där.

Jag äter antidepressiva. Zoloft 150 mg dagligen och det hjälper mot ledsenhetskänslan och gör så att jag ser fram emot saker etc. Det sociala och överätandet får de dock inte bukt på.
Men just nu är jag nere i en svacka eftersom jag inte får sova så mycket (har en liten knodd som gillar att väcka mig natten igenom) NÄR jag väl lyckats somna.

Kram till er alla!

Ler och nickar instämmande när jag läser vad ni skriver. Det är samma här. Jag kan spela jättebra och folk tror nog att jag är positiv och har bra självförtroende. Det är bara så himla jobbigt att behöva kämpa för att vara 'normal' hela tiden. Jag tvingar mig att ringa telefonsamtal (japp har också kört med lappmetoden!) hålla kontakten med vänner osv. Min sambo förstår inte alls varför jag inte vill ringa samtal. Han tycker att jag är lat. Lat??? Jag som kan leta i timmar efter en emailadress eller t.om skriva ett brev bara så att jag ska slippa ringa.
Jag har faktiskt jobbat på callcenter. Vilken plåga. Man skulle kunna tro att ringa 30 samtal om dagen skulle ta bort obehaget. Men nej då, det fanns/finns fortfarande kvar men visst var det enklare att då ringa det 25:e samtalet än det första. Men nästa morgon var det lika illa igen.
Fick ofta höra att jag bara var lat i tonåren. Inte kul att höra när bara att stiga upp ur sängen var en plåga.

Är ni som jag, gör mentala listor över saker ni vill/måste göra hela tiden?

Kram och välkommen till dig lilla jag

Hade du en jobbig barndom lilla jag?
Gillar du att läsa? Att läsa är en av de saker jag alltid mår bra av att göra.
Det skulle vara intressant att se om vi alla har liknande erfarenheter och personligheter i botten.

Vilka antideppressiva äter du och ni andra?
Jag läste så sent som igår att Fluoxetin var en av de två effektivaste medicinerna för Dystymi.
Jag åt Fluoxetin (Fontex) innan min graviditet, nu äter jag Zoloft och jag tror att Fluoxetin var bättre. Fast det är svårt att avgöra eftersom jag aldrig sover mer än 3h i streck och kanske bara 5-6 timmar per natt pga vaken bebis. Sömnlöshet gör ju sitt till när det kommer till humöret.

Kram kram