Dystymi?

Puff...

Någon med Dystymi???

Det är många som går med Dystymi utan att veta om det. Ofta går man med det i många år o tillslut så tror man att det är "normalt".
Många med dystymi söker för andra symtom.

Berätta gärna lite om hur du mår o hur din vardag ser ut.

Hej

Jag känner till länken du hänvisar till o det är så mycket där som stämmer in på mig. Jag har läst en del på nätet om dystymi men jag har inte hittat så mycket.

Vill du berätta lite om din dystymi?

Anette65

Ja, vi vill veta lite mer, eller hur?

Vad är det som gör att du tror att du har dystymi? Vi kanske kan hitta några gemensamma nämnare.

Jag har känt mig nedstämd sedan skolåren (är snart 40) och har svårt att känna mig glad, kan inte skratta o är alltid så allvarlig, kan inte slappna av.

Jag har haft det jobbigt med social fobi men det har blivit bättre eftersom jag går i terapi. Jag har även haft en "riktig" depression.

Jag har nästan dagligen hopplöshetskänslor och ja, det är mycket som stämmer in på mig när jag läser om dystymi.

När jag tagit upp detta med min läkare har han tittat lite oförstående på mig. Efter det vågar jag inget säga.

Min självkänsla är jättedålig o jag har en helt snedvriden syn av mig själv.

Anette65

Jag vet vad du menar över att vara glad över sina barn...jag har också barn och självklart är jag glad över dem. När jag mådde som sämst så var det de som höll mig flytande.

Om jag fattar dig rätt så har du läkarkontakt o går i terapi. Hur länge har du fått hjälp? Hur är det med antidepp?

Själv har jag ätit Zoloft o jag går i terapi sedan 2 1/2 år tillbaka. Jag blir sakta men säkert bättre men jag har så svårt att känna någon glädje. Visst kan jag känna glädje ibland vid enstaka tillfällen men det är så kortvarigt.

K

Bra att du blir hjälp av det antidepressiva. Jag har ätit Zoloft men när min egentliga depression gick över så slutade jag. Vill helst klara mig utan.

(Jag Har)

Det är precis som du skriver, händer det ngt roligt då blir jag jätteglad (dubbel glädje för att jag även är så glad över att vara glad, om du förstår) men händer det inget så är jag låg.

Vad ska du börja för behandling? Har hört att KBT ska vara bra.

(Jag har)

Det du ska börja på låter ju kanon. Hoppas bara att det hjälper dig.

Orsaken till mitt mående tror jag är mobbning i skolan, en äldre syster som ständigt kritiserade mig o gjorde mig till åtlöje inför andra under hela min uppväxt samt en känslokall uppväxt.

Kan du peka på någon direkt orsak till varför du mår som du gör?

Anette 65

Har du ringt till din läkare? Vad händer härnäst?

Låter jättebra att du tar tag i det.

Lycka till!

(Barajag)

Jag vet, det känns så svårt/meninglöst när man inte kan se någon mening med livet.
Många kanske tycker att vi ska rycka upp oss o ta tag i våra liv men det är inte så enkelt.

Det handlar om så mycket mer, en självkänsla som är urusel, en bild av sig själv som är katastrofal, tröttheten, att ha svårt för att acceptera sina egna känslor, inte våga ta plats, inte tro på framtiden osv. Listan kan göras lång.

Får du någon hjälp i form av terapi/tabl?

(jag har)

Det är hemskt det du berättar om din barndom. Något jag inte ens kan sätta mig in i. Förstår om du mår dåligt idag.

Eva

Välkommen till tråden!

Känner igen det du skriver om att vara håglös. Jag har också svårt att ta tag i alla måsten förutom några få saker som går på rutin.

Däremot kan jag se fram emot saker. Jag har tex tagit upp ett gamalt intresse (på terapeutens inrådan) o det är blad det bästa jag gjort.
Jag rider en gång i veckan o det är något jag verkligen ser fram emot. När jag är i stallet försviner mycket av min dåliga självkänsla o är GLAD när jag är där.
Därför uppskattar jag det så otroligt mycket.
Men det är inte smärtfritt, jag är tex alltid nervös innan jag åker dit fast jag hållit på i över två år.

Sedan är det det här med likgiltighet, jag orkar/vill inte bry mig om saker. Tittar på nyheterna utan arrangemang, läser knappt tidningen osv. Det mesta känns helt ointressant så länge det inte rör barnen. Då engagerar jag mig, vill inte att de ska få uppväxt som jag.

(barajag)

Roligt att höra att du mår bättre, hoppas det håller i sig länge...

Själv mår jag inte så bra idag, har ångest inför ett möte med min arbetsgivare som jag ska på i eftermiddag. Ett rehabmöte inför hösten.

Kram

(Anette65)

Hej! Har du ringt till din läkare? Gick det bra?
Du undrar vad du ska göra för att må bättre, jag tror det är en bra början.
Vet inte vad du fått för hjälp innan men det är viktigt att du verkligen berättar hur du mår. Tala om att du tror att du har Dystymi.

Jag går som sagt var i terapi vilket hjälper mig men det är så mycket "konstigt" i mitt beteende som vi inte riktigt får bukt med. Det var då dystymi slog mig. Jag läste om det för några år sedan o trodde redan då att det var något jag hade. Men sedan glömde jag liksom bort det.
Det finns ingen annan diagnos som stämmer in.

Jag ska ta upp det här med dystymi med min terapeut. Jag tror vi hittar många svar i den dagnosen.

Kram

Hej

Min sociala fobi har varit ganska jobbig men då jag har barn så har jag alltid varit mer el mindre tvungen att vistas bland folk på ett el annat sätt.
Jag har även gått i terapi, KBT i grupp. Det hjälpte mig att framförallt tänka lite anorlunda. Att våga utsätta mig för saker osv.

Nu går jag i samtalsterapi en gång i veckan vilket gör att jag sakta men säkert blir bättre, även min sociala fobi.

Vad som är jobbigt idag är bla att vara iaktagen o det kan vara svårt att prata med folk (har blivit bättre). Känner igen det ni beskriver med grannarna. Ett annant sätt är att gå omvägar på stan, titta i backen osv.

(Jaghar) Jag ler lite när du skriver att du inte har ngn aning om vad man pratar om. Det känner jag också igen o har känt mig väldig dum många/massor av gånger. Men det har också blivit bättre. Kom med földfrågor. Väder o vind kan man alltid prata om osv.

Inbillar mig också att folk tycker jag ser konstig ut o säger dumma saker.
Men det har också blivit bättre. Jag har lärt mig att sluta älta, förut kunde jag gå igenom ett samtal 100 ggr efteråt men det gör jag inte längre. Det som är sagt är sagt o går inte att ändra på hur mycket jag än ältar.

Att ringa går mycket bättre idag. Ett hjälpmedel är att alltid skriva en lapp med det man vill ha sagt. I början skrev jag meningar, sedan övergick det till stödord o numera klarar jag mig oftast utan lapp.

Kopisar har inte jag heller haft så många under åren. När någon kommit för nära så har jag backat, dragit mig tillbaka. Är desutom ingen rolig kompis då jag alltid är så alvarlig o har svårt för att skratta.

(Eva) Barn är underbara men kanske inte fullt så underbara på nätterna. *L*

Kram

Hej
Listor ja, det har jag använt mig av så länge jag kan minnas. Har ibland fått pikar för mina listor men jag behöver planering. Bland det värsta jag vet är när det dyker upp ngt oväntat, ngt jag måste göra som inte är planerat. Jättesvårt!

Känslor för folk i min omgivning har jag också svårt för. Mina barn ja, dem älskar jag givetvis o jag talar också om det för dem. Men sedan är det stopp...tyvärr får även min sambo lida för det.

Ha nu en riktigt trevlig helg o försök att njuta av det vackra vädret.

Kram