Dystymi?

Anette65

Jag vet vad du menar över att vara glad över sina barn...jag har också barn och självklart är jag glad över dem. När jag mådde som sämst så var det de som höll mig flytande.

Om jag fattar dig rätt så har du läkarkontakt o går i terapi. Hur länge har du fått hjälp? Hur är det med antidepp?

Själv har jag ätit Zoloft o jag går i terapi sedan 2 1/2 år tillbaka. Jag blir sakta men säkert bättre men jag har så svårt att känna någon glädje. Visst kan jag känna glädje ibland vid enstaka tillfällen men det är så kortvarigt.

K

Bra att du blir hjälp av det antidepressiva. Jag har ätit Zoloft men när min egentliga depression gick över så slutade jag. Vill helst klara mig utan.

(Jag Har)

Det är precis som du skriver, händer det ngt roligt då blir jag jätteglad (dubbel glädje för att jag även är så glad över att vara glad, om du förstår) men händer det inget så är jag låg.

Vad ska du börja för behandling? Har hört att KBT ska vara bra.

TS: jag ska börja på en dagvård, vet inte riktigt vad det innebär än men jag hoppas att det blir bra
Lite av programmet:

Öka självkänslan
Hitta egna resurser
Sätta ord på tankar & känslor
Bli lyssnad på & ta del av andras erfarenheter
Ställa rimliga krav på sig själv och andra
Sätta sina egna gränser
Tolka kroppens singnaler
Bryta isolering
Ta små steg till förändring utifrån där man står
Vända utvecklingen i positiv riktning
Ge framtidshopp

Vet du orsaken till att Du mår som du gör?

Wera...precis som du skriver. Ibland känner man lite glädje över något men man är fortfarande aldrig riktigt lycklig.

Ska som sagt ringa min läkare imorgon och då får hon hitta på något nytt. Såhär ska inte jag må!!!

Jag känner oxå igen mig. Visste inte om sjukdomen. Har haft riktiga depressioner och äter medicin. Men titt som tätt blir jag så otroligt låg. Idag är en sån dag. Allt känns meningslöst och jag kan inte känna någon livsglädje. Jag vet att det finns mycket att vara glad över.... men jag kan inte. Allt känns svart. Jag är så ledsen. Man borde inte behöva må så här.... eller?

(Jag har)

Det du ska börja på låter ju kanon. Hoppas bara att det hjälper dig.

Orsaken till mitt mående tror jag är mobbning i skolan, en äldre syster som ständigt kritiserade mig o gjorde mig till åtlöje inför andra under hela min uppväxt samt en känslokall uppväxt.

Kan du peka på någon direkt orsak till varför du mår som du gör?

Anette 65

Har du ringt till din läkare? Vad händer härnäst?

Låter jättebra att du tar tag i det.

Lycka till!

(Barajag)

Jag vet, det känns så svårt/meninglöst när man inte kan se någon mening med livet.
Många kanske tycker att vi ska rycka upp oss o ta tag i våra liv men det är inte så enkelt.

Det handlar om så mycket mer, en självkänsla som är urusel, en bild av sig själv som är katastrofal, tröttheten, att ha svårt för att acceptera sina egna känslor, inte våga ta plats, inte tro på framtiden osv. Listan kan göras lång.

Får du någon hjälp i form av terapi/tabl?

Ts: Njaa jag va utsatt för sexuella övergrepp av min far och mamma fanns aldrig till för mig, så jag har i princip klarat mig själv sen jag var liten. Antar att det har med mitt mående i dag att göra

Det jag ska börja på är säkert en bra början men det vette f*n om det verkligen är nått som hjälper, nåja det får tiden utvisa

(jag har)

Det är hemskt det du berättar om din barndom. Något jag inte ens kan sätta mig in i. Förstår om du mår dåligt idag.