SYLTFISK

Mina svärföräldrar har båt, och är lite inne på att göra en semester där de seglar någonstans, så kör vi dit och möter dem, och tar hem båten medan de kör hem bilen och tar hand om hundarna. Så av någon anledning sa svärmor igår något om att det nog får vänta tills de är pensionärer, det vill säga om två år. Min fru och jag tittade på varandra och log. Om allt går vägen är vi inte alls intresserade av att åka ut och segla sommaren 2009. Just nu lutar det åt att sätta igång efter nyår, och hålla tummarna för en bebis någon gång mellan mars och september 2009.

Svärmor har gett upp hoppet om att någonsin få några barnbarn. När vi hade varit tillsammans i några år fick vi några fina pikar, men det var länge sen sist. Alla föräldrarna har slagit sig till ro med fyrbenta barnbarn.

Hon kommer att tycka det är roligt, men gladast blir min mamma, och svärfar.

"Slutit fred med tanken"... Ja, det kommer säkert att utveckla sig till längtan. Och det där med barnstolen låter lovande.

Vi har inte berättat för någon. Ja, förutom folk här på sajten, förstås , men ingen i vår omgivning. I helgen bestämde vi att om någon frågar ska vi vara ärliga, det vill säga att vi säger att vi tänker försöka, och att vi tänker sätta igång när vi har hunnit tillräckligt långt i renoveringen.

Förutom min mamma. Jag kan inte med att berätta för henne, av någon anledning.

Har ni berättat för någon?

Vi ska ha snart ha kalas, och då kommer förmodligen någon av min frus mostrar att fråga. Och när en av dem vet något, då vet alla. Vi får se hur vi hanterar det. Svärfar kan reagera på två sätt. Antingen säger han: "Ja, men ni måste få huset helt klart först." Eller så säger han: "Barnbarn? Jamen, vad väntar ni på? Sätt igång! Huset kan vänta."

Nej, det är ju lite känsligt att berätta. Dels för att inte inge förhoppningar, och dels för att jag inte vill att folk ska ha koll på min menscykel och hålla på och fråga hur det går.

Vi ligger bra till. Vi räknar med att vara klara med utbyggnaden under semestern. Nästa etapp är att gjuta igen grunden i den bit av huset som ska bli tvättstuga och större delen av köket, och det borde inte ta så himla lång tid. Vi vill att det ska vara bebisklart efter halva graviditeten, vilket är minst 10 månader efter att vi ställer oss i kö. Vi räknar alltså med att ringa första samtalet när det är tio månaders jobb kvar. Det är i princip allt utom grunden. Förmodligen och förhoppningsvis blir det efter jul om vi jobbar på bra. Jobbar vi på riktigt bra kanske redan i november.

Fy vad vidrigt, Lusse!

Men söt body.

Tja, Lusse, vi har *ingenting* sparat...

Bättre grundekonomi vet jag inte precis, men förmodligen högre inkomst. Vi kan nog inte bara hitta 32.000 sådär, men visst har vi råd att spontanköpa en barnvagn om det skulle behövas.

Jag väger mig också minst tre gånger om dagen, och tycker att det är ytterst fascinerande.

Jag ser inte fram emot att köpa en ny bil, vilket kommer att behöva göras inom en inte alltför avlägsen framtid. Vi har en tio år gammal Skoda Felicia som närmar sig pensionen, och en femton år gammal Volvo 245 som inte heller kommer att gå i evighet.

Vi behöver en rejäl kombi och en mindre, enklare och framförallt bensinsnålare bil. Jag bävar inför all research som måste göras.

Alla nyare bilar lär vara jobbiga att greja med. Mer och mer sköts elektriskt, och mer och mer är otillgängligt utan specialverktyg och -kunskaper. Tyvärr.