SYLTFISK
Här är en till som är inne i en period av tvekan. Jag känner lite som du frila, vet inte om jag är redo att lämna detta liv som jag lever nu. Förändringarna blir ju väldigt stora och det är ju så definitivt. Väldigt många planer går åt skogen, planer som jag dock inte vet om jag någonsin skulle våga genomföra ändå, men möjligheten försvinner ju helt om jag får barn. Dessutom så har jag ju en lång utbildning framför mig, tanken är ju att jag ska få barn efter år 2 och sen vara ledig, men då får jag inte läsa sista året med mina klasskamrater som jag har lärt känna och som jag förhoppningsvis trivs med och inte heller kan jag åka iväg och studera utomlands sista året.
Som om inte det vore nog så blir jag ibland rädd för att förhållandet inte ska hålla. Har i hela mitt liv längtat efter kärnfamiljen som jag själv saknat och det skulle vara ett så stort misslyckande för mig om jag inte lyckas hålla ihop med barnets far.
Frila: Jag skrev in mig på körskolan förra veckan och det är bara min mamma och min sambo som vet om det eftersom det är dem som ska gå handledarkurs med mig. Jag säger som du, ÅNGEST! Usch, jag är livrädd. Har tänkt att försöka få in ansökan om körkortillstånd i veckan för mitt förra har gått ut, men först måste jag göra synundersökningen och det gillar jag inte. Ska du gå teorikurs eller ska du plugga hemifrån? Har du tänkt att få körkortet innan sommaren är slut eller ska du ta det i lugnare tempo?