I just can't understand it...

Hej TS

Jag håller med dig i din TS- frågar mig samma sak när jag kommer hem till Stockholm med jämna mellanrum. Men det är inte så svårt att förstå varför- svenskar är stöpta i samma form, oavsett om man har god ekonomi eller urdålig ekonomi. Fenomenet återfinns ju inom alla typer utav konsumtioner. För att ta några färska exempel på hur det sett ut de senaste åren i Sthlms "bättre" kvarter så är det ju lika mycket likriktining där. Jeepen är väl ett strålande exempel. Likaså Henri Lloyds seglarjacka i blått eller rosa. Vi vill inte stå ut- oavsett ekonomi.

Och därav likrikningen och bristen på fantasi när det kommer till klädhandling. H&M är tillgängligt för alla, likaså Kappahl och Lindex. Åker man ut i landet inser man ju att det inte FINNS några andra affärer att handla i.
Jag vet (håll i er nu ) att det var status i den lilla håla mina kusiner bor i att köpa sina tshirts på Stadium eller JC! Då inser man helt plötsligt nivån på hur man ser på märkeskläder i vissa delar av landet. Dvs kläder som vissa av oss inte ens i vår vildaste fantasi skulle komma oss för att kalla märkeskläder är i vissa familjer det finaste och dyraste man kan ha.
Och dessa sportmärken går säkert än idag under kategorin märkeskläder utav en stor del av sveriges befolkning.

Steget till att handla världsmärken såsom MiuMiu och Marc Jacobs ligger då tämligen långt bort på världskartan och det finns nog många, många fler som skulle kunna, med avsatt tid och intresse, handla dessa kläder i större utsträckning än vad de gör. Men då krävs det ju ett intresse för mode! Och tyvärr tror jag att folk är alldeles för bekväma med att utvidga sina shoppingkanaler när just H&M finns runt hörnet med billiga priser och hyfsad kollektion.

Det finns en trist likrikting här i Tokyo också, Louis Vuitton-gruppen och Gucci omsätter 40% av sin totala försäljning just här och på gatorna syns endast LV-väskor och Gucci-väskor. Det finns över 10 stora Louis Vuitton-affärer (3 våningsplan) som konstant är smockfulla med japaner som handlar. Här kan man verkligen tala om att alla är stöpta i samma exklusiva form- precis lika trist som den som återfinns i Sverige. Bara att här handlar det om lyxkonsumtion....

Och själv vet jag inte vad jag tycker är mest trist- att fok lägger ned 20 000 kr på en väska (som sen återses någon minut senare på gatan av en annan bärare) eller kläder från H&M som varken gjort ett djupt hål i plånboken eller gör att man sticker ut i mängden?