E på BF +9 idag. och har fått tid för kontroll på tisdag då e det BF+15. Börjar bli skraj nu för förlossningen. Vill inte föda ett stort barn och jag e helt säker på att det blir så. BM och personalen på förlossningen försöker bara skoja bort det hela tiden.
Ingen tar mig på allvar. Kan man kräva snitt nu eller e det för sent??
För mig var det att jag var så less på att vara gravid och hade kännt så de sista 6 månaderna typ och dom visste mkt väl hur jag mådde. så jag klagade lite extra och blev inlaggd på BF+2
Min dotter är född bf+16 och hon vägde 3550g, så dom behöver ju inte vara stora. Men jag förstår att väntar gör dig galen!
jag vill inte skrämma dig men min syster gick 14 dagar över tiden och sedan föddes hennes dotter på 4800 gram! Men hon är nog en sådan som föder stora barn. hennes första barn föddes nästan 10 dagar före BF och hon vägde 3800 gram. Lycka till!
vet inte vad jag ska ta mig till. E som person väldigt så att jag inte klagar och "gnäller". Brukar bita ihop och köra på. Så det e inte lätt att ringa tilll BM och lipa. Men sen så mår jag ju inte direkt bra nu heller så......
Själv så skulle jag vara mycket mer rädd för ett kejsarsnitt. Har fött vanligt två gånger och ena utan smärtlindring. (Klarade inte av lustgasen, kräktes, och kunde inte ligga still nog för epidural). När man jämför med vänner som snittats så har de varit dåliga så länge efteråt, inte kunnat gå och inte kunnat lyfta bebisen själv. Det är faktiskt häftigt att föda barn och det går inte att föreställa sig hur det är innan man gör det själv. Jag vet att det sägs så ofta att det kanske låter klyschigt... Men det påminner inte om smärta i vanlig mening. Jag tyckte innan också att det verkade läskigt, lite som att gå omkring och vänta på att någon skulle bryta ens ben. Men det fungerar inte så, tyckte mer att man blev som i en dimma och tog varje sekund för sig.
Jag hade gått över tretton dagar, sonen vägde 3850g, och det var exakt på kurvan för pojkar +13. Andra jag känner har fått två veckor tidigt och fått barn som vägt närapå fem kilo. Du kommer att klara det här. Förmodligen kommer du fixa att få smärtlindring också, det hade varit spännande att få känt skillnad med och utan. (Klarade av lustgasen med nr. 2, men hade gärna testat epidural. Nu tror jag att jag ska avstå ändå eftersom jag klarat mig utan förut, men jag är nyfiken!)
jag hade inte klarat det utan epidural. hann aldrig åter hämta mig mellan värkarna samt att jag bara öppnade 3 cm de första 6 timmarna för att jag inte kunde slappna av.
men det är säkert annorlunda när förlossningen sätter igång av sig själv
Mitt första barn föddes 19 dagar över tiden o vägde 4040gram, den förlossningen var helt ok! Barn nummer två föddes 10 dagar över tiden o vägde 5240gram!!! Den förlossningen var inte kul kan jag säga.
Kräv kejsarsnitt om de säger att barnet väger över 4,5kg. Vi var på tillväxtultraljud två dagar innan igångsättningen o då uppskattades bebisens vikt att ligga mellan 4-4,5kg. Nu i efterhand är jag så arg att de lät mig gå igenom den förlossningen, sen har jag ju hört andra föda så stora barn utan problem, men det är verkligen inget jag rekommenderar...förlåt om jag skrämt upp dig men sannolikheten att ditt barn väger över 4,5kg är ganska liten, men om så läget är så tycker jag att du ska se till att få all information om ev. kejsarsnitt, kanske de röntgar ditt bäcken för att se så att du klarar att föda ett så stort barn också, men som sagt det är inte kul.
Just det ja, jag vill verkligen poängtera - det behöver inte betyda att barnet är stort bara för att du går över tiden! Din BM har väl mätt din mage, på den ser hon ju om det är ett stort barn osv, iaf har de gjort det med mina barn.
övertid behöver inte betyda stort barn alla mina r överburna
1:an +18 3170g 50cm
2:an +16 4020g 53cm
3:an +14 4045g 52cm
min vägde 5050 bf +14
Jag födde på BF+15 och blev igångsatt. Jag var också övertygad om att det skulle bli ett stort barn och min BM likaså. Tittade ut gjorde en dotter på 3875 g och 52 cm, så det var ju högst normalt! Allt gick dessutom jättebra och snabbt!
Förstår att du är nervös, det var jag också. Jätte! Du kan läsa min förlossningsberättelse i min blogg om du vill ha lite positiv peppning. Lycka till nu! Kram!