Behöver lite pepp...

du är absolut inte ensam! tror att de flesta känner igen sig lite iaf! Förbered dig på ett inre kaos och gråt när du behöver. Jag grät när vi gjorde grav test, sen hann man smälta det. Sen kom hormonerna av och an. Sen blev man större - kul! Sen föddes bebisarna och då grät jag - i flera dagar! Jag som aldrig är så deppig eller nere annars. Men det var bara att vänja sig! Tog mig ett par månader efter förlossningen att bli normal igen. Men det är ju helt normalt!

Att din sambo inte är så delaktig som du vill beror säkert på att du själv blev gravid så fort. Mensen försvinner, brösten ömmar, illamående och man liksom känner att det är något. Det gör ju inte killarna. För dem är det ju först när de känner barnens rörelser som det är verkligt. Inte så lätt för dem att förstå hur det är att vara en gravid kvinna.
Så bry dig inte så mkt om hans kommentar, var nog inte så illa menat, och prata med honom. Försök beskriva vad du känner så ordnar det sig säkert. Du kanske kan köpa en bok att bli pappa el ngt åt honom. eller en grav kalender. Snart blri det fler UL och då ser han ju också de små.
Lycka till!