Behöver lite pepp...

Under min graviditet hade jag världens hormoner som gav mig ett minst sagt skiftande humör. Jag grät för minsta lilla, både när jag var glad, ledsen eller rörd för någon sa något snällt. Det var bara att förklara för alla att detta var jag när jag är gravid, och många tjejer förstod men tror aldrig riktigt sambon fattade hur det kändes (inte lätt kanske). Detta gjorde klart att jag inte tyckte han verkade bry sig om bebisarna i magen. Nu när tjejerna är 7 mån är jag "normal" igen vilket är väldigt skönt (tycker nog sambon oxå). Han är världens gulligaste pappa som älskar sina tjejer över allt annat.  Tror som någon annan sagt att en graviditet inte är lika "verklig" för pappan som för mamman eftersom han inte kan känna hur det känns. Det blir bättre när han får vara med på fler UL, känna sparkar osv.

Passa på o njut av din fina gravidmage, kan sakna min ibland..

Massor av kramar!!