Behöver lite pepp...

Jag har längtat i så många år efter att bli gravid, men när jag väl blev det var det inte alls så underbart som jag förställt mig. Och det till största del beroende på min man.
Jag, liksom du, kände mig så ensam i min graviditet. Han var inte alls intresserad av min mage, inte ens när sparkarna kom, sa inte att jag var duktig eller vacker och fick mig inte att känna mig speciell alls. Skittråkigt och jag kommer nog alltid vara lite ledsen på honom för det. HAN fattade inte hela galoppen med barnen förrän de var ute - det var inte verkligt för honom innan alls. Och tyvärr är ju en del karlar såna...
Jag fick helt enkelt bita ihop, grinade inför min mamma som pratade med honom och då blev det lite bättre, men det blev ändå inte som jag hade önskat och trott. Men så har jag livlig fantasi oxå!

Sen att han sa att du var tjock! Klappa till honom från mig - han har förtjänat en smäll...

Kram på dig!