Jag tror att min sambo är spelberoende!?? snälla hjälp!

Känner igen mig själv lite. Jag kunde sitta vid de jävla Vegas maskinerna i timmar. Hundralappar hade inget värde, det var inte på riktigt på något idiotiskt vis. Jag förstod själv att det inte var bra men det är svårt att sluta med något man INTE vill sluta med. Att sluta spela är som vilket beroende som helst, nikotin tex. Du kan aldrig sluta för någon annans skull!
Han måset komma till inikten själv, att han har ett problem!

Jag förstår vilken ångest han hade när han berättade för dig om de sparade pengarna. Jag tror att han förstår själv att han är beroende eftersom han själv sätter orden på det. Men det är pinsamt, fruktansvärt pinsamt och förödmjukande att tänka på att berätta för någon.

Kan du inte släpa med dig killen bort en vecka eller så? Bara att få bort han ett tag från datorn kanske gör att han får upp ögonen för omvärlden? Tjata inte men få bort hans tankar från allt vad spel heter..

När någon börjat ana eller misstänka beroende har det oftast gått längre än vad man tror...

Hm.. Aldrig någon som frågade mig rakt ut om jag var spelberoende så jag vet inte om jag skulle blivit vansinnig men..
Vad säger du till han när han blir arg? Vad säger du när han blir likgiltig?

För det 1:a iaf så tycker jag att din sambo har rätt; dela ekonomin! Du vet aldrig hur lågt en missbrukare kan bete sig. Han kan lika gärna spela upp ALLA pengar på lördag!

Har ni möjlighet att resa bort? För tror att det vore jätte bra att få bort han från datan i alla fall några dagar.

Annars får du ta babysteg tills ni ska åka. Säg att du vill se vad han håller på med, sätt dig bredvid och håll insatserna låga. Sätt en bryttid som ni kommer överens om, säg som det är att du ej klarar av mer och att du har offrat mycket (flyttat osv) och att det är hans tur att offra lite för dig.
*Maxtid vid datorn
*Tid ni gör något tillsammans
*Alkohol endast när han ej ska arbeta dagen efter
*En dag i veckan då han EJ spelar något
Detta är inga överdrivna "regler" i mina öron, han känner sig inte skuldbelagd, han FÅR spela men måttligt och NI får tid tillsammans där han ser att han och ni kan ha roligt utan spelandet!

Okej.. Ja, då får du nog bara hoppas på ett mirakel. Nä men allvarligt, det går fort och om du vill ha honom som livskamrat en längre tid så bör du göra något åt situationen nu innan den urartar rejält. Det låter mer och mer som det är ett ganska djupt beroende.

Nu skriker kudden på mig! Kan väl skriva om du säger till han eller så, men lycka till nu då TS!! Stor Kram