Den ensamheten du känner ,,
är det tyvärr många som bär på kanske inte ngn tröst att fler känner sig ensam i 2samhet,men just den känslan tär så otroligt mycket på den innre ,sen alla tankar varför & hur men jag tror du gör helt rätt i att försöka fokusera på det som är men att du ändå tillåter dig känna denna berg&dalbana som just nu lever sitt egna liv inom dig
att du brusar upp & så det tillhör du är absolut inte misslyckad för det ,det är mer en mänsklig reaktion skulle du inte de utan bara vara de där 100% klok så skulle du förr eller senare få utlopp för resten iallafall,,, tänk på att de som sker nu är att de innre behöver städas & allt som händer inte alla gånger är så förklarande,men det behöver komma UT.
tycker ni gör rätt i att ändå försöka prata & ställa er på gemensamma beslut !! för det är ju ändå ni som måste lösa det hela tillsammans för att kunna lämna allt på rätt sätt, att förlåta är en sak men att verkligen kunna göra det är en konst *blink* & bär ni nu på kraften & VILJAN så kommer ni klara det här !! NI har mycket tårar & svett framför er men hittar ni nycklarna så. Tiden fram till terapin kommer bli lång men försök att finna de lilla på vägen ,
jag förstår att du saknar DIN fru ,att det är jobbigt att gå med alla tankar,men jag tror det är bra att du åker iväg en sväng för att få egentid, att få tänka ifred utan & känna att du måste vara si eller så för att barnen finns med osv även om dom känner att ngt är fel.
Jag kan ändå känna en förtvivlan för att du ändå inte känner att hon inte finns där som du vill, klart hon är förvirrad vilsen det hon har gjort är ju ändå inte BARA för att, men att skylla det på vardags slentrial i stort & litet tycker jag är att inte ta sitt ansvar, förlåt men kan inte bara stryka medhårs,
att ta ut de trista me att tillhöra en man i otrohet på de viset hon valde det på är faktit en handling som kommer kräva mer jobb av henne än dig du kommer ha fullt upp me att förlåta &förstå för att kunna gå vidare.Hon däremot ska föröka förstå sig på sitt eget tänk det kommer nog inte bli lätt för MORALEN hon stått på har ju blivit tillknölad rejält nu.
man önskar ju att när sånt här händer att de skulle finnas ngn form vad en akut handlings plan inom familjeterapi även om de bara skulle vara ett möte med ngn utomstående som ändå kunde ge lite nycklar/info på vägen för att bespara mer nedbrytning,
jag avundas inte det ni går igenom framför allt inte dig som är den drabbade, mer känslomässigt ,
vad du än gör gå nu inte vilse i dig själv för det är inte hur du är som har drivit henne till otrohet det har inte ngt alls med dig att göra !! tänk på att alla har vi val vi kan välja allt vi står i , & du kan inte på något vis förhindra hennes val!! jag säger ännu en gång en stjärna i megaformat åt dig som ändå kan se på din fru & försöka se henne med dom ögonen du gör !! men som det är sagt hoppet är det sista som lämnar oss människor !!
kram & massa puff i rätt riktning i allt NI gör !!!