Förlossningsrädda: hur blev det?
min förlossning vart väl sådär... gick på aurorasamtal o var panikslagen. ville varken föda vaginalt eller med snitt. åhhhh vad gör man då;) ville verkligen inte. sen när det väl var på g hade jag piiinvärkar som avlöste varann... sov ingenting bara låg o skrek i sängen... till slut fick vi komma in o ligga över natten på förlossningen.... fick morfin o kändes Lite bättre men hade än pinverkar, sov lite mellan dem. men inget mera hände. vart öppen 0 cm o fick åka hem, på förmiddan, senare på kvällen åkte vi in igen, trodde jag skulle dööö av värk. jisses va oont de gjorde, o var livrädd! då var de öppet 2cm..... barnmorkan börja prata om snitt för det gikk vääldigt långsamt framåt o jag vart fruktansvärt trött, efter hemska värkar i 2 dygn vart de bara 3 cm öppet....
vi fundera lite o sa JA. kändes inte som man hade så mkt val...
men vart ju livrädd för det med.
en timme senare kom våran Lova!
blir än idag livrädd bara jag tänker på att bli gravid igen, för då måste man ju föda. vet inte hur det ska bli med nästa om man vågar sej på ngn.
men måste bara tillägga att ngnstans mellan alla hemska värkar när jag duschade på förlossnigen tänkte jag åhh snart, snart kommer den o de kändes skönt skrämmande men oxå coolt på ngt vis. hur ont det än gör så klarar kvinnan det. är stolt över mej själv hihi;)