Okidoki. De jag känner är årsmodell -72 Peter Johansson och årsmodell -69 Sara Jaginovic. Båda utflyttade. Men Hallsta är ju inte så stort...
Härni, ni som är ena halvan från Västmanland, har ni funderat på att kika på hus runt Enköping och söderut mot Mälaren? Där finns mycket fint och priserna ligger fortfarande bra. Tänk tomt vid Mälaren och då kan det ju bara inte bli norrläge knappt på den sidan 
Tjoho allihopa!
Skönt ändå att alla verka må hyggligt bra förutom sammandragningar och rygg/höftvärk. Jag menar med alla tiotusen problem folk i omgivningen skrämmer en med när man är gravid.
Här är en till som har sammandragningar, de började i vecka 28. Rätt vad det är blir hela livmodern hård som sten och man känner exakt var i kroppen den sträcker sig. Det varar ett par minuter och händer bara när jag står eller går. När det händer gör det ont och man vill liksom hjälpa till med händerna att lyfta magen för det gör ont i tarmar och blåsa när det inträffar. Som tur är inträffar det bara någon gång om dagen som jag känner av i alla fall.
Problemet med hugg i ljumsktrakten, eller tja, strax ovanför ljumsken skulle jag snarare säga, har jag också haft. Det har hänt när jag vridit mig för snabbt i sängen utan att tänka mig för, eller när jag har nyst. Jag tycker det känns som när man sträcker sig lätt i muskler eller ligament (har extensiv erfarenhet av detta från handbollen 
) så det är säkert inget "värre" än så. Men det är läskigt och får en nästan att tappa andan och grina illa när det händer. Man vill vika sig dubbel men det går ju inte längre *flin*.
Jag är också trött på att vara gravid. Och jag tillhör den kategorin som rent fysiskt inte alls tycker det är särskilt härligt att vara gravid. Jag är överlycklig förstås över att vänta barn men själva graviditeten i sig är inte alls mysig. Det enda mysiga är när lillen sparkar och rör sig. Förutom när han gör det på blåsan, den detaljen är inte så mysig.
Nu ska jag få ett ståbord på jobbet, börjar få muskelvärk i ryggen eftersom jag böjer mig framåt för att nå tangentbordet.
Sköt om er!
Kram
Huvaligen! Får hoppas att det som kan hjälpa mig med ett höj- och sänkbart bord är att jag kan få variation och mer rörelse. Nu kan jag sitta blickstilli fyra timar när det är mycket att knappra med på datorn. Kontorsarbete....suger!!!
Jag mår ju bra, så jag menar inte att jag lider av att vara gravid på det sättet, av krämpor alltså. Men jag är trött på det ändå, så då kan jag ju bara föreställa mig i min vildaste fantasi hur jag skulle ha känt om jag haft riktiga krämpor och problem.
Men jag vill ha tillbaka vanliga kroppen så man kan ha sina vanliga kläder, jag vill kunna knyta skorna själv bara en sån enkel sak, och framför allt, jag vill börja träna handboll igen. Nu orkar jag inte ens springa. Inte ens gå raska promenader. Bara "anka" fram i maklig takt max 20 minuter. Dödstrist. Känner mig lite inspärrad i min egen kropp. Så nu vill jag bara att "ongen" ska ut!!
Yippieeee *ironi* min närmsta kollega på jobbet ringde just och har fått en riktigt elak magsjuka. Feber, svullen buk, vattnig diarré - you name it. Och hon kom hem från Turkiet i söndags kväll så det stämmer med inkubationstid på salmonella. Och vi har varit på samma toa. Nu ska man inte måla fan på väggen, men oavsett vad hon fått (för lång tid för matförgiftning i alla fall) så väntar väl en magsjuka som ett brev på posten nu för mig. Usch så negativ jag låter!!! Jag kanske klarar mig så nu ska jag sluta tänka på detta!!! Pronto!
Börnen, skickar en kram till dig och hoppas du känner dig bättre snart!
Det är bra att det händer något Cissi, skriv på bara 
Tror samma som LabLover, att fostret anpassas efter mammans storlek. Detta sa även första läkaren jag träffade i vecka 12 vid inskrivning då vi skojade och raljerade lite över min sambos födselvikt på 5,5 kilo. Och hans syster på 5,9.
Läkaren sa att man kan se detta på människor också, om en späd liten asiatisk kvinna blir gravid med en nordisk drummel på två meter blir barnet anpassat efter mamman.
Sportskor - YES!!! Underbart! Det enda jag skulle gå i om jag fick välja själv men ibland vill man ju hänga med i modet, så nu - YESS!!!
Kardemumman, haha! Jag har precis upptäckt samma sak. Och det är jobbigt att smörja fötterna och benen (har supertorrt skinn på smalbenen). För att inte tala om att RAKA benen. Vem faen orkar det med en medicinboll i magen! Som sagt, nu börjar förfallet! (Eeeh, det har det väl egentligen gjort för ett tag sen, men på ALLVAR alltså).
Alla bilder man sett på förlossning har ju varit kvinnor med jättebuskar (eh vi generaliserar lite) och jag har alltid tänkt "Huh, lite ansning skulle behövas - typ med häcksax". Nu förstår jag helt plötsligt...saker kommer i ett annat ljus. Så fåfäng man är - den delen är bara att lägga bort från och med NU.
Det är nog lugnt med 80-cm-babyn Kardemumman. Och för övrigt, jag skulle hellre föda en 80 cm lång än en med bowlingklot till huvud som de har i min sambos familj *hehe* elakt uttalande men sant!
OK Cissi, jag ska genast sluta klaga på mina spadformade fötter med smal häl och gigantiskt breda framme vid tårna de verkar enkla att hitta skor till i jämförelse. Mamma och jag brukar skämta om att jag nu för den Åkesonska genetiska förbannelsen vidare. Namngiven efter min morfar som dessa ankfötter kommer från. Jag tror jag ska satsa på att få min unge att börja med simning
Lata oss en del, samt fixa lite hemma sånt man aldrig hinner med annars. På långfredagen blir det familj och släktmiddag. Kanske åtminstone påbörja "Projekt Vagga" genom att i alla fall skaffa material!
GLAD PÅSK önskar jag också till er allihopa!
Börnen, ta det lugnt nu, och du är stark som orkar bryta gamla mönster!!! Det är inte lätt när man är van vid att vara "duktig" (väldigt plikttrogen) men man är duktigare om man ser till att man håller i längden som du gör nu! Kram
Nu är det Log Out som gäller och en skööön påskhelg!