BadSector: (blev lite längre än jag hade tänkt mig 
)
”De mindre än 7% av asylsökande som INTE kastat sina papper utan har verkliga skyddsbehov.”
Fast om jag inte minns fel så står det just i genevekonvetionen att man skall ge skydd åt människor fastän de inte kan intyga sin identitet med handlingar. Att man saknar identitetshandlingar behöver ju inte betyda att den asylsökande har gjort sig av med dem avsiktligt eller att de från början ens haft sådana.
”42% får jag det till, och då är i princip alla de grupper som är rejält överrepresenterade borta ur invandringsströmmen.”
Jag fick det till 50% undantagna? Arbetskraft + gäststuderande + adoptivbarn + EU/EES + flyktingar. Du kanske drog av dem som i flyktinggruppen inte har ”verkliga skyddsbehov”, hur gick det till i så fall?
Hur blir det med gruppen ”kvotflyktingar”. Vill du riva upp ett avtal med UNHCR som vi tillsammans med flera andra västländer har hållit fast vid sedan 50-talet? Den är ju till för medborgarlösa individer som FN anser vara i behov av skydd.
”Tillfälliga amnestilagen var ett jäbla hån genomtvingat av MP som gav olagliga invandrare utan skyddsbehov livstids försärjning.”
Jag var själv inte någon anhängare av den lagen men den är väl inte ens aktuell i år?
”Jag har mer än halverat den totala invandringen utan att några med verkligt skyddsbehov kommit i kläm.”
Fast längre ner i ditt inlägg så svarar du på följande fråga: "Anser du dessa "skyddsbehövande" ha rätten att få hit sin familj (barn och make/maka)"
Ditt svar: ”Möjligen. Men inte morföräldrar, kusiner, farbröder etc.”
Nu har du ju själv öppnat upp för anhöriginvandring? ...och jag instämmer i det du säger om kusiner och farbröder men jag tror det i realiteten är rätt sällsynt med PUT till dessa (jag har inte hittat statistik på den uppgiften, vet du ifall det finns?).
Familjeanknytningsskälen inbegriper även kärlek över gränserna och av dina tidigare undantag att döma så antar jag att du inte vill förbjuda denna sortens invandring heller?
Om vi nu för att summera konstaterar att den tillfälliga lagen redan är borttagen så har du ju då egentligen inte gjort någonting (såvida du inte är emot kvotflyktingarna-2%). Din politik går helt enkelt ut på... ja.. vad exakt var det du ville förändra? Du måste väl ändå erkänna att du faktiskt inte har kommit med något konkret... förutom lite hårdare tag i anhöriginvandringen (som jag själv inte har något att invända emot).
---
Jag skriver: "För att kunna göra avdrag så krävs det att man arbetar. Är det mannen som förväntas göra det då? "
Du svarar: ”Första tiden så ja, naturligtvis. Precis som idag. Efter 6 månader så kan man dela det som man vill. Detta hör dock inte hit.”
Varför jag envisas med denna fråga är för att du tycks acceptera de kostnader nya barnkullar orsakar samhället. Du är t.o.m. beredd att ge kraftiga skatterabatter (minskade statsinkomster) till den som avlar barn.
Barnafödande och invandring är båda en välbehövlig befolkningstillväxt. De båda inbegriper statliga utgifter i början men har ändå historiskt sett lönat sig i slutändan, för det tvivlar du väl ändå inte på? Vad är den fundamentala skillnaden mellan dessa två?
---
”Det är inte socialt accepterat att kritisera invandringspolitiken, helt enkelt. Ungefär som att säga till en kollega "-Vad tjock du blivit!". Kanske nyttig information, men man säger det inte. När kollegan är jättefet och får hjärtinfakt så kan alla vara nöjda med att ingen sa något som sårade, men var det verkligen rätt?”
Tyckte ditt exempel var bra eftersom jag kan använda den för att beskriva min egen syn på saken.
Du nämner Danmark som ett exempel på där det finns acceptans för en friare kritik? - ”Kritiken” "vissa" danska tidningar publicerar (om man nu kan kalla det för kritik) går inte ut på att "hjälpa" de grupper man skriver om.
Vi vet alla att våldtäkter begås av såväl svenskar som somalier. Vi vet att hustrumisshandlare finns både bland svenskar och muslimer. Men när man publicerar en artikel vars huvudsyfte är att få oss att hata somalier (som grupp) istället för gärningsmannen/männen bakom handlingen, ja då handlar det inte längre om debatt utan då blir det ett lockrop till pöbeln inom oss.
För att ytterligare illustrera vad jag menar så kan man se hur den svenska pressen sällan brukar publicerar uppgifter om gärningsmannens socialgrupp och/eller utbildningsgrad. Fastän vi alla vet att detta är faktorer som i allra högsta grad påverkar överrisken i kriminalstatistiken. Dessa uppgifter publiceras inte för det bidrar inte ett dyft till artikeln utan skapar bara en bitterhet mot människor som inte har något med saken att göra. Det var inte gärningsmannens granne som våldtog och han skall därför inte heller bli betraktad som en potentiell brottsling! Förstår du min poäng?
För att knyta an till ditt exempel med fettot så ser jag ingen poäng med att säga till honom att; ”du är jättefet”, ifall jag vet att han är medveten om sitt problem och försöker hantera det bäst han kan. Han kommer inte bli friskare om jag så engagerar hela arbetsplatsen till att pika honom för hans fetma. När det blir så uppenbart att kommentarerna inte hjälper måste det väl ändå vara dags att sluta. Då ligger problemet snarare hos den som envisas med att pika honom och man börjar undrar vad som egentligen ligger bakom. Hatar han feta personer må tro?
---
”Du ser helt enkelt inte en ledare eller kollumn som är kritisk mot invandringspolitiken och mångkulturen. ”
Jag skulle gissa på att jag läser ca. en ledare varannan vecka som innehåller kritik mot invandringspolitiken eller integrationspolitiken. Problemet med Sd (och antagligen dig med) är att ni är så extremt fixerade vid denna specifika fråga och bara för att ni själva tror på kommande raskrig eller andra domedagsscenarion så innebär det inte att vi andra gör det. Invandringsproblematiken är av ungefär samma prioritet som att diskutera militärens eller polisens problem.
”Mångkulturen” vet jag inte ens vad du menar med. Är det ett problem? För vem? För dig?
”Däremot alla andra samhällsfenomen och politiska områden.”
Jadu, vårt samhälle består av så oerhört mycket mer än invandring. Backa tillbaks några steg och försök se det från min vy. Invandringen för mig är en rätt så ointressant fråga. Den behövs, den har problem, folk gnäller över den, den kostar pengar. Samma sak kan sägas om praktiskt taget alla ”samhällsfenomen” som t.ex. äldrevården, sjukvården, polisen, domstolarna, kriminalvården, psykvården... the list goes on and on. Invandringen är EN! fråga men vissa partier vill att detta skall vara den ENDA frågan. Sorry, jag köper inte det!
---
”Men egentligen anser jag alltså att det bästa vore om vi kunde upprätta mottagningar på plats i oroliga områden där människor kan söka skydd och hjälpa till att bygga upp sitt land.”
Nu har du nämnt detta några gånger, så därför önskar jag få några tydliga svar från dig:
En dissident blir dödshotad och tvingas fly t.ex. från den iranska el. kinesiska el. nordkoreanska regimen. Var skall denna mottagning rent geografiskt vara belägen?
Hur lång tid är det meningen att en individ skall behöva vara på flykt och statslös?
Sedan så undrar jag om du har de faktiska kostnaderna klara för dig när det gäller hjälp på plats. Det är sant att ett bidrag på ett par hundra kronor till svältande i Afrika där ger lika många barn mat för dagen men vad du förespråkar är gigantiska flyktingläger som kräver militärt skydd, administration, polis, infrastruktur, sjukvård, skola... ja hela baletten.
Varför skulle ett neutralt grannland (som jag antar skall inhysa lägret) vilja ställa upp på detta? Risken är stor att de skulle dras med i en konflikt de inte har att göra med.
...och när det väl växer sig tillräckligt stort (som det antagligen skulle göra rätt kvickt vid ett fullskaligt krig i området) så kommer snart kriget sprida sig in i lägret också. Lite hemmagjorda bilbomber och andra extremistdåd skulle antagligen bli vardagsmat inne i lägret. Vart skall man då fly?
Visst, detta är ett pessimistiskt scenario men inte så otroligt ändå måste du nog erkänna?
