När ALLA andra har lätt att få barn...

Hej! Förstår hur du känner. I mitt umgänge finns fler än jag som haft svårt att få barn. Skillnaden är bara att de lyckats, nu är det bara jag kvar och det känns fruktansvärt ensamt. Tanken kommer förstås, "är jag den som det inte kommer att lyckas för"?

Har du fått förklaring på dina missfall? Jag tycker ändå att det låter positivt att du blivit gravid tre gånger, fast förstås fruktansvärt jobbigt att få tre missfall!

Lycka Till i alla fall!

Jag känner ingen heller som väntat så länge på att bli gravid som jag.

Skånehopp: Usch, vad jobbigt! Hur länge har ni försökt? Har du fått några svar?

Jag är också livrädd för att bli ensam kvar. Jag har egentligen bara en vän som inte har fått barn ännu. De har nyss börjat försöka, så i dagsläget vågar jag knappt träffa henne av rädsla för att hon ska berätta att hon är gravid. Det är ju inte det att jag unnar just henne att få barn - bara att jag inte orkar vara ensam. De flesta vännerna är ju väg mot barn nummer två eller tre - och vi har inte något - bara dessa döda foster.

Vi har inte fått någon vettig förklaring ännu, har fått de flesta provsvar men väntar på några till, som kromosomutredning: Är livrädd för att den ska visa något, för då är ju risken större att det aldrig blir några barn. De trodde först att jag hade en polyp, men hittade ingen under operationen, så den gjordes helt i onödan och sedan dess har jag inte fått tillbaka min mens... Jobbigt värre...

Lycka till till dig också!

Niinaa: Hur har det gått för dig?

Vad jobbigt att inte ha någon i "verkliga livet" att ventilera med. Jag har haft "tur" som har flera i bekantskapskretsen som det har strulat för, men alla har fått sina barn, i vissa fall flera, utom en väninna.

Vän 1 har två mf och två barn.
Vän 2 har två barn, men andra tog sin tid.
Vän 3 har problem med manlig faktor och skulle just till att börja spraya (IVF) när en liten rackare hittade rätt.
Vän 4 har inga barn och har nu accepterat att hon inte heller kommer att få några.

De förstår alla vad jag pratar om och min frustration, men ingen mer än vän 4 vet hur det känns att sitta barnlös.

Kram på dig, Eva.

jag e lite i samma sits som dig.... fast utan mf:en..... jag blir inte gravid alls.... alla mina kompisar är superfertila eller nått.... skakar dom lakanen så blir dom gravida... har t.o.m en som absolut INTE vile ha barn (& har aldrig velat) & som en dag kläcker ur sig att hon e gravid.... dessutom sitter hon & e deprimerad över barnet (ser de som ett hinder o.s.v....) så som sagt... jag vet vad du snackar om....

Eva X skrev 2007-05-23 12:09:35 följande:

Niinaaa: Grattis! Skönt när det löser sig till slut.

Cuteswegirl: Ja, då har vi det lite lika. Man undrar hur det kan vara så olika. Jag har en vän som sagt praktiskt taget hela livet att hon inte vill ha barn. Vid 33 års ålder ångrade hon sig och vips fick hon en frisk liten son. Själv har jag alltid sagt att jag någon gång vill ha barn, och nu verkar det stört omöjligt. Orkar du umgås med alla gravida?

eva: jag undviker faktiskt att umgås me gravida....jobbar på köpcentrum så jag ser gravidmagar dagarna i ända gänns de som.... har gått så långt så jag fasar för nästa telefonsamtal med vännerna då de kan slinka fram typ "vi ska ha barn", "jag e gravid" o.s.v.... visst e jag glad för de som lyckas men när fan e de min tur??? kanske e själviskt men ändå.... 

En till som inte har någon i verkligheten som förstår. Alla runt omkring blir gravida otpm jag känns det som. Och det är supersvårt att försöka prata med deom som det funkar för eftersom dom inte förstår. Det kommer för er också, jomenvisst så enkelt är det ju inte. Saknar att ha någon som fattar.