Vägskäl i livet..

Ja egentligen är det bara du som kan svara på den här frågan.
Men du verkar ju ha en ganska bra relation med din sambo, så varför lämna honom? Börjar du tröttna på honom? Eller vad är du missnöjd med?

I annat fall tycker jag nog att du ska läsa i din hemort och prioritera ditt förhållande. Men om din känsla säger något helt annat så följ den. Vem vet, du kanske träffar någon ny på utbildningen?

Jag flyttade hem från England och lämnade min fästman hemma medans jag läser en utbildning på över 4 år..... Vi är båda inställda på det här och vi klarar av det för han ger mig utrymme att göra det jag vill göra och han gör nå't han vill göra.

Så det går om man vill att det ska gå!

välj bättre skola, klarar ni tiden isär kommer ni komma långt i förhållandet!! se det som ett prov... men funderar ni på barn om 2-4 år o linjen är 5-årig kan det vara bättre att välja staden du bor i nu.

jag har själv valt bort två utbildningar på annan ort för att få ett förhållande att fungera för att sambon varken ville eller kunde (hans åsikt var att han inte kunde) flytta på sig. Jag lever idag inte med honom, vi har ett barn som vi har varannan vecka. Ibland blir det inte som man tänkt sig i livet, jag trodde han var mitt allt, men känslorna försvann av flera orsaker från min sida, men delvis för att jag fått stå tillbaka mina egna behov och önskningar. Man är två i en tvåsamhet och då måste båda vilja satsa, det håller inte hur länge som helst om bara den ena kämpar. Men lyssna på ditt inre där finns svaret hur hårt det än må kännas. Det är ju ändå inte så långt avstånd till utbildningen och ni kan ses ganska ofta ändå, jag har pendlat 10 mil till min skola i 5 år. Det går om man vill. Jag hade iaf hellre bott på min studieort för att få ut det bästa av studierna kan jag ju se så här i efterhand. Men en dubbelexamen har jag iaf fixat ändå till sommaren, som ensamstående med småbarn. Bit ihop å känn efter. Tänk om förhållandet ändå inte skulle funka? och du får ett kanonerbjudande på ett jobb där du behövt utbildingen....sumpa inte din egen framtid säger jag.

Tack för alla svar!! Jag har nu nästintill beslutat mig för att flytta till studieorten.. Jag måste helt enkelt sätta min utbildning före allt. Dessutom är det bara 15 mil så det är inte alls omöjligt att ha ett distansförhållande, det kan ju knappt ens kallas distans. Som du sa ACR77, man vet inte om det kommer hålla. Jag är rädd att jag mest skulle bli bitter om jag stannade här för hans skull, jag skulle nog tycka att det var hans fel att jag inte var helt fri att välja min framtid...

Vårt förhållande är inte speciellt bra just nu. Vi har varit tillsammans ett år nu, före det hade vi ett halvårs uppbrott utan kontakt. Och det här året har varit tumultartad på många sätt, så jag tror att vårt förhållande nog skulle må bra av lite andrum...

tack snälla ni!

Åååh, faaan... Nu har snyftandet börjat.. "snälla flytta inte..." "Älskar du mig inte?" "Stanna hos mig..." Usch, det känns verkligen förjävligt att "göra" så mot honom.. Känner mig som världens största bov och jag vetefan vad jag ska göra... Börjar vackla mer och mer i mitt beslut nu. Blä, varför ska sådant här alltid vara så svårt??