Buxus, mer känd som buxbom, är mycket populär just nu. Den klipps oftast i olika former. Denna växt har en lång hortikulturell historia. I det antika Japan och Kina, där många buxbomsvarianter har sitt ursprung, användes denna växt ofta i trädgårdarna. Romarna var de första som klippte denna och andra häckväxter till lustiga former som pelare, pyramider, bollar och djur. I de franska barock- och i de italienska renässansträdgårdarna återupptäcktes buxbomens skönhet. Särskilt i barockträdgårdarna användes buxbomen till att skapa komplexa geometriska former, eller 'parterres de broderie'. Det är inte förrän på senare tid som buxbomen erövrat sin plats i de moderna trädgårdarna. Formklippt buxbom, och särskilt buxbomshäckar, kan användas i nästan alla trädgårdar. Till och med i små stadsträdgårdar eller som krukväxt på uteplatser och balkonger gör denna buske sig bra.
Bland de fler än 80 arterna och hundratals varieteterna, är 'Buxus sempervirens' den mest kända. Det är också den som växer snabbast och det är en stark, härdig växt. 'Buxus microphylla' ser man också ofta, men den är mer känslig för frost. Om den planteras i jorden, kan buxbomen växa upp till 15 cm per år, men i vårt stressade samhälle anser man ofta att det är för långsamt. Men, det lönar sig verkligen att vara tålmodig, en liten häck, eller en 'parterre de broderie' i miniatyr, är en bra grund i trädgården. Om du inte är känd för ditt tålamod, så vill jag absolut råda dig att inte plantera en 'sempervirens suffructicosa'. Den växer extremt långsamt. Förutom de glänsande gröna, småbladiga arterna, finns det också fläckig och storbladig buxbom. Den lättaste och mest använda buxbomen är 'B. sempervirens' och dess varianter, som B. sempervirens Haller, hollandia eller Elegantissima (med blekgröna, vitkantade blad).
För alla varianter gäller: de kan bli mycket gamla och de lämpar sig för beskärning.
Buxbomen är inte så kinkig, den har inga särskilda behov när det gäller jord eller placering. Den tycker både om sol och skugga, fast löven blir en aning mörkare om den placeras i skuggan. Det enda den behöver är lucker, kalkrik jord. Vid planteringen kan du lägga till lite benmjöl som grundgödsling. Det är nästan omöjligt att lägga till för mycket kalk till jorden eller kring rötterna. Vilt växer buxbomen bara i kalkrik jord, som till exempel i länderna kring Medelhavet.
Om din buxbom växer för långsamt, om bladkanterna blir vita eller om bladen tappar färgen helt så kan du nästan vara säker på att det beror på kalkbrist eller för lite näring. Det är också absolut nödvändigt att vattna regelbundet. Var dock försiktigt så att du inte ger för mycket vatten om du har buxbom i kruka, den tycker inte om 'blöta fötter'.