Orkar inte längre... (långt)

För det första är din dotter stor nog att förstå att du inte kan bära. Där måste du vara ståndaktiv även om hon sträcker upp armarna och gråter. "Du får hålla mig i handen, jag bär inte". Det kommer bli ett jäkla liv antagligen, men hon kommer förstå om några dagar.

Jag tycker också att du skall ringa kommunen om hjälp några timmar om dagen när din man inte är hemma och du har dottern hemma. Berätta hur du har det. Ha gärna läkarintyg till hands. Jag tror de kan hjälpa dig.

Men framförallt så måste du vara hård nu när det gäller att bära, lyfta osv. Och inga barn i sängen. Ställ hellre in spjälsängen bredvid din säng så hon känner att du är där.

Enda tipsen jag kan ge. Tycker så synd om dig. Det är jobbigt att ha en liten och vänta en till. Men att dessutom ha så ont är verkligen ingen höjdare.

Kram

Ja, men jag får så dåligt samvete när hon börjar gråta när hon inte får komma upp till mig. Jag vet, värsta hönsmamman, men så är jag. Och det är nog värre nu när jag är höggravid och ledsen hela tiden...

hon går ju på daigs dom dagar min sambo jobbar, men som sagt så slutar hon snart där för att börja på ett annat... och hon får inte gå där mer än 15tim/v när jag "bara" är hemma just nu.

Ho var väldigt sjuk för en tid sedan, och den var då hon började komma till våran säng igen. Och jag har sagt till min sambo att jag inte klarar av att ha henne i sängen, men han tar dit henne för att han inte orkar "bråka" mitt i natten med henne.

Tack.

Ja, då vet jag inte. För här handlar det om att INTE bemöta henne fullt ut. Hon kan sitta bredvid dig i soffan, och inte PÅ dig. Hon behöver inte bli buren, utan kan hålla handen. Kramas kan man göra sittande osv. Det går att resonera enkelt med ett litet barn. Att du inte kan vara bestämd handlar om att DU mår dåligt av det. För jag tror faktiskt att hon kommer acceptera det om några dagar om du orkar höra att hon blir ledsen en tid.

Om maken nu absolut inte orkar ta konflikten på natten, kan man då inte ställa in hennes säng bredvid din? Eller att han ligger mittemellan er så han har dottern på utsidan så du slipper trycket från henne? Nu handlar det ju faktiskt inte om maken, utan din smärta.

Och ring kommunen om hjälp. Vissa kommuner har hemhjälp för såna här situationer.

Stina ville alltid bli buren mycket förut, men jag orkade inte heller det när jag var höggravid med nr 2. Jag satte mig ner på golvet istället, eller gick till en stol, och så fick hon komma till mig. Det fungerade jättebra efter bara en dag eller två. Om hon ville komma upp för att se vad jag gjorde vid spisen el diskbänken så lärde jag henne att hämta en stadig pall att stå på och det tyckte hon var jättekul, berömde så klart och sa att hon var stor och duktig som kunde stå själv osv.

Det där med att dela säng förstår jag är skitjobbigt, men försök ändå att hitta ett sätt att komma ur det innan syskonet kommer. Sen ska du ju upp och mata lillen/lillan nån/några gånger per natt och att då ha ett syskon på sig, som lär vakna osv... det blir tufft. Om jag vore ni så skulle jag ta en tuff helg eller vad det nu kan ta, och försöka lära stora tjejen att sova i sitt rum. Om hon ligger kvar i spjälsängen så kan hon ju inte springa ur den (antar jag), då blir det din man som får gå till henne, lugna henne och lägga henne ner, gång på gång tills hon sover. Testa med nattlampa, spela mysig musik, ha gossedjur hos henne eller vad som helst, hitta nåt som funkar. Det gäller att ha tålamod och att vara överens med sin partner, men jag tror att ni har igen det hela familjen, även dottern.

Åh gud, det är lätt att ge råd och svårt att lösa de problem man har, så är det ju. Hoppas att det går bra för er, jag känner verkligen för er, det låter så jobbigt! Lycka till, verkligen! Ibland är det tur att det bara är under en period i livet som barnen är små

Kolla om er kommun har en familjepedagog som kan komma hem till er och hjälpa din med dina "gränser", det kanske inte behövs så stor insatts från kommunen för att ni ska få ordning på er situation.
Vad det gäller sömnen så kanske en säng i dotterns rum kan vara en ide, antingen sover din man där efter att hon vaknat, eller så går du dit om hon klänger på dig...Hon känner antagligen att du tycker det är jobbigt och då kräver hon mer...
Hur är det med mormor/farmor kan dom ha en natt i veckan? Hon få ju då chansen att känna sig STOR som kan sova borta?
NU måste ni reda ut det här för det blir inte lättare annars när tvåan kommit...Kram

Jag försöker oftast inte ta upp henne. Jag säger som det är: att mamma inte kan bära hela tiden och att hon e så stor så att hon själv kan gå. Men ibland och då helst när hon e trött så duger absolut ingenting annat än mamma...

Om hon har sängen i vårat rum så sover hon ännu sämre... Hon vaknar då redan när vi går o lägger oss, även om vi är så tysta som någonsin går. Om hon sover i sitt rum så "vaknar" hon inte föränn tidigast vid 1 i alla fall...
Hon sover inte i spjälsängen längre, hon sov inte alls bra i den så hon har sovit i växasängen ett bra tag nu och när hon flyttades till den så sov hon hela nätter i 2-3 månader utan problem. Men då när hon va sjuk så blev allt upp och ner... o nu orkar inte jag ta itu med det själv...

Hon måste ha det mörkt i rummet där hon sover, så jag tror inte en nattlampa funkar... om hon har musik på när hon somnar så vaknar hon om skivan tar slut och radion fungerar inte på stereon i hennes rum.. Hon har aldrig varit mycket för gosedjur eller snuttefiltar och hon verkar inte vara intresserad alls..

Mor- och farföräldrar... ja.. min mamma bor bara 2 minuter härifrån, men hon är särbo med min pappa och åker dit med jämna mellanrum.. och när hon e "hemma" här så jobbar hon jätte mycket för att då kunna åka till min pappa... Så det funkar inte så bra att ha henne där någon dag i veckan..
Och hennes farmor o farfar bor nästan 20 mil härifrån.. så det funkar ju inte alls..

Tack för alla tips...