Orkar inte längre... (långt)

Stina ville alltid bli buren mycket förut, men jag orkade inte heller det när jag var höggravid med nr 2. Jag satte mig ner på golvet istället, eller gick till en stol, och så fick hon komma till mig. Det fungerade jättebra efter bara en dag eller två. Om hon ville komma upp för att se vad jag gjorde vid spisen el diskbänken så lärde jag henne att hämta en stadig pall att stå på och det tyckte hon var jättekul, berömde så klart och sa att hon var stor och duktig som kunde stå själv osv.

Det där med att dela säng förstår jag är skitjobbigt, men försök ändå att hitta ett sätt att komma ur det innan syskonet kommer. Sen ska du ju upp och mata lillen/lillan nån/några gånger per natt och att då ha ett syskon på sig, som lär vakna osv... det blir tufft. Om jag vore ni så skulle jag ta en tuff helg eller vad det nu kan ta, och försöka lära stora tjejen att sova i sitt rum. Om hon ligger kvar i spjälsängen så kan hon ju inte springa ur den (antar jag), då blir det din man som får gå till henne, lugna henne och lägga henne ner, gång på gång tills hon sover. Testa med nattlampa, spela mysig musik, ha gossedjur hos henne eller vad som helst, hitta nåt som funkar. Det gäller att ha tålamod och att vara överens med sin partner, men jag tror att ni har igen det hela familjen, även dottern.

Åh gud, det är lätt att ge råd och svårt att lösa de problem man har, så är det ju. Hoppas att det går bra för er, jag känner verkligen för er, det låter så jobbigt! Lycka till, verkligen! Ibland är det tur att det bara är under en period i livet som barnen är små