*Ja nu var jag allt snäll :-) Slänger in

Hmm jag skulle väl säga så här. Jag skulle vilja att mitt barn fick växa upp i en trygg miljö, hos två föräldrar med ett stadigt förhållande, bra ekonomi, fint hem, lugn miljö osv. Läggningen spelar inte någon roll. MEN, skulle det finnas två par att välja på, ett par som har helt likadana förutsättningar, lika bra ekonomi, lika bra förhållande, lika fint hem etc men det ena var hetero- och det andra homosexuellt så tror jag att vi skulle välja det heterosexuella paret. Motiveringen till det skulle vara att då skulle jag inbilla mig att mitt barn skulle få det mer likt så som det skulle haft det med mig och min man. Men det skulle jag ju inte veta till 100 procent men det är väl så jag skulle tänka. Jag skulle vilja att mitt barn hade det mest likt så som det skulle haft det med mig.

Fluortanten:

En inflik, varken som för eller emot nått men som upplysning. Tycker det är lite fel att säga att barn inte skulle bli mobbade för att de har homosexuella föräldrar, lika fel att säga att ett barn skulle bli det av den orsaken. Man vet aldrig vilket barn som kommer bli mobbat och av vilken orsak. Så att spekulera i mobbningsfrågan funkar väl inte riktigt för säker kan man aldrig vara. Ja, tycker bara det är fel att säga att ett barn skulle bli mobbat för att det skulle bo hos homosexuella och tycker också att det är lika fel att säga att det inte skulle bli mobbat för att det bodde med homosexuella föräldrar. Min åsikt om detta med mobbning.

Tar det där mest som provokation, kan inte vara menat som annat. Är det det så tycker jag synd om den själen, verkar vara lite vilsen.

Bara för kuriosa, syskons upplever varandras kroppslukter och svett lukt som väldigt stark och frånstötande. Vad jag läst ett av naturens sätt att försöka motverka syskonkärlek och således inavel av väl grövsta grad.

Själv tycker jag mig märkt av detta fenomen. Systrarnas lukter har varit som rena aphuset för mig, så oerhört äcklande medans jag inte ens känner av min mans svettlukt. Tycker till och med han luktar gott under armarna fast han ser ritkigt svettig ut. Eller gott och gott, lukten är tilldragande för mig istället för frånstötande.

Jag vet inte om det är så att det fanns lika mycket homosexualitet förut som idag eller om det är så att det ökat. Det känns som att det ökat men för mig känns det som ett av naturens sätt att försöka skära ner på människans fortsatta snabba förökning. Bland andra djurarter utbryter det någon epidemi av sjukdom för att utplåna en hel del utav dem för att de int skall bli för många, då det händer bland oss mänskor framställer vi mediciner och försöker bekämpa alla sjukdomar. Vad mer kan naturen då hitta på för att inte få oss att bli alldeles för många? För mig känns det som svaret på varför det finns heterosexuella och homosexuella. Och då kan man ju också kalla homosexualitet enligt mina åsitker för naturligt eftersom det är just naturen som sett till att det finns.

Låter mina åsikter svamliga så beror det på att jag har en liten buskille som borde bytas och försöker skriva så snabbt jag kan!

Dessutom är jag troende kristen men anser att det viktigaste budskapet som finns i bibeln är ju att älska din nästa som dig själv, alltså samma sak som att behandla din nästa som du vill bli behandlad.

Kärlek är det viktigaste budskapet i kristendomen och nog samma i de flesta religioner. Gud älskar alla sina barn säger man, även mördare. Alla är lika välkomna i hans famn bara de vill det.

Så ser jag på den saken

För mig är svaret enkelt, syskonkärlek är onaturligt eftersom naturen så långt det går försökt motverka syskonkärlek. Däremot anser ju jag då att naturen själv gjort att homosexualitet existerar och då är det samtidigt något för mig helt naturligt.

Håller med i det utopia säger om kärlek. Kärlek är aldrig fel för kärlek är känslor och känslor är varken rätt eller fel, de bara är. Så syskonkärlek är för mig varken rätt eller fel men med den förklaring jag gett redan så är det för mig dock onaturligt.

Åjåj det händer saker i denna tråd på en dag måste jag säga Massa sidor skrivna. Men jag såg att du universalwoman hade tagit upp ett citat ifrån mig. Jag ville bara förklara lite ytterligare just det.

Att naturen försökt motverka syskonkärlek förklarade jag med att syskon brukar uppleva varandras kroppslukter som väldigt motbjudande, detta jsut för att det skall vara svårare för dom att känna dragning till varann på ett djupare plan än syskon då (det har gjorts någon studie på just detta men tyvärr kommer jag inte ihåg var jag läst den). Jag tar då syskonkärlek som något onaturligt just för att naturen försökt motverka att syskon blir kära i varann.

Däremot tror jag att naturen med flit sett till att vissa blir homosexuella för att motverka människans snabba tillökning här på jorden. Alla andra sätt naturen kommer på att göra sig av med folk (sjukdomar t ex) motverkar vi ju med mediciner. Homosexuella har svårt för att fortplanta sig och på så vis bidra med tillökningen av mänskan. Så därför tar jag homosexualitet som något helt naturligt just för att jag tror att naturen sett till att det existerar.

Sen kan ju precis som du säger syskon av motsatta kön lättare skaffa barn än homosexuella av logiska skäl. Men mina tankar om naturlighet hade inte med det att göra utan just om det jag skrev ovan. Sen tycker jag inte heller att onaturligt eller naturligt är direkt fel och rätt heller. Jag tycker att all kärlek är kärlek, det är känslor och känslor är varken rätt eller fel, de bara är.

Jag tycker det låtit ganska hemskt att säga att t ex syskonkärlek är någon sorts sjukdomsbild. Hur kan kärlek kallas för en sjukdom? Det låter helt fel i mina öron. Om två personer älskar varann, eller om två levande varelser älskar varann och vill vara tillsammans och ingen far illa utav det, vad är då felet? Jag ser inget måste jag säga.

Mer snack om Gud följer här:

Fatima: Jag vet inte allt vad du skrivit i denna tråd då den är rätt lång och jag inte har tid att läsa igenom hela. Jag säger inte nu att du har skrivit här att Gud säger så här eller så här och så här vill Gud ha det. Men jag har fått lite den känslan, rätta mig om jag har fel. Men som troende jag med tycker jag det är väldigt farligt att säga vad Gud tycker och tänker och vilka hans regler är. För Gud har aldrig skrivit ner sina regler någonstans, det har mänskan. Och mänskan gjorde det först efter flera år av att infon hade gått från mun-till-mun. Bibeln skrevs ju inte ner genom diktation direkt från Gud. Så man kan ju inte säga att så här och så här vill Gud ha det.

Däremot kommer det upp på många platser att det viktigaste i livet skulle vara kärleken. Och viktigaste budskapet i bibeln tycker jag själv då är älska din nästa som dig själv. Jag tycker det du skrev till utopia får henne att låta som om hon redan lever som jag tror Gud vill att man ska leva "du väljer den gräsdragning som du tror gynnar flest människor". Min Gud jag tror på skulle vilja att alla barn som lever utan föräldrar här på jorden fick chansen att uppleva ett kärleksfullt hem, oavsett om det handlade om bara en förälder, två av samma kön, två av motsatt och icke gifta eller ett gift heteropar.

Jag säger däremot inte att Gud vill ha det så här, men att jag tror att h*n vill ha det så. I alla fall vill min personliga Gud ha det på detta viset, att vi älskar varandra så som vi är och behandlar alla på livärdigt sätt. Alltså älskar våra nästa som oss själva.

Jag hoppas nu att du inte tar illa upp av det jag skrivit, men som troende känns det inte bra att få känslan av att någon för Guds talan som inte stämmer överens med den bild jag har och fått lära mig av Gud.