Oooj.. såg att jag skrev 'grabbar'... sorry.. menade 'grannar'.
De har bott grannar med mig i snart 2år, är fortfarande inte accepterade av många här i vår by, tyvärr kan man bara säga för de är oerhört trevliga människor och sköter sig utmärkt. Är ganska ofta här, vi hjälper dem och de oss, men intressant att höra att pojkarna kommer hem från skolan och säger att 'man ska akta sig för de där j-vla knarkarna'
Nä och vad gäller mobbing så är det som sagt upp till oss föräldrar att se till att våra barn har en öppen inställning till världen och då menar jag allt 'avvikande' och inte bara homosexuella.. finns mycket som man kan rygga för, men vad är jag att föra över mina tankar och idéer på mina barn. Lika lite att jag följer med mina barn till tandläkaren, för jag har panisk skräck för sprutor, avskyr tandläkaren, men inte f-n tänker jag visa det för mina barn. De har förmåga att bilda sin egen uppfattning och det gäller även i denna fråga. Som detta med mina missbrukande grannar.. ja jag säger missbrukande för jag 'vet' att de håller på ett antal dagar i månaden, syns dagarna efter och att det blir tyst/neddraget. Men liksom att de kommer hem från solan och säger att man ska 'akta sig för de där j-vla knarkarna' aaaha.. vad betyder då knarkare.. ja, de hade vi ingen aning om. Tycker du illa om X och X... nje.. gör man ju inte.. nehej, men varför ska man då akta sig för dem? Jooo.. men X säger så, för det har hans mamma sagt..
Good News.. va ett debattprogram på 4an tror jag för ett halvår sen eller så om just den frågan och då var många barn till homosexuella medverkanden och olika forskningar gjorda.. ungefär 95% som jag förstod det blir hetrosexuella.. restrerande 5% skulle 'blivit' homosexuella iallafall.. blev/blivit.. skrutt så dumt det låter, är ju liksom inget man väljer.. man ÄR oavsett miljö, men lättare att tidigt kunna identifiera sig och vara öppen kanske i en homosexuell familj.
Jag kan ju säga att jag tycker det är bättre med tidigare identifiering isåfall. Har en killkompis som har lidit helvetes kval mellan ären 12-24 ungefär, den tiden det tog för honom att komma till insikt att han var gay och att berätta för yttesrt ytterst få personer.
Att jag reagerade på ROKA är för att troligen kommer hans barn att bli exakt likadana som denna killen om de nu 'råkar vara' gay.. han är livrädd för sin pappa och för den reaktion han kan tänkas få från honom. Han vet att han inte tycker det är 'normalt' utan rent ut sagt vidrigt. Mamman törs han helleri nte prata med för hon skulle gå till pappan med informationen är han säker på.
Idag är han 28år, fortfarande famlandes i gömmandets land, något jag ser med ledsna ögon på.. tråkigt att människor runt om en ska kunna styra livet på det viset. Men tror det kan va svårare för en kille.. inte direkt trevligt för mamma/pappa att tänka att sonen tar den 'up ass' och mamman brukar ofta sörja barnabrn.. något som troligen är mildare om en tjej kommer med samma info.
som sagt.. ingen kommentar..
Molnet.. intressant länk.. väldigt objektiv.. speciellt med tanke på att Joacim själv är homosexuell då han är gift med Lars.
"mars år 2000 presenterades en uppsats i psykologi, vid Linköpings universitet: "Homosexuella med barn - familjekonstellationer, öppenhet, bemötande". Undersökningen är gjord av Joakim Anrell, på sammanlagt 77 svenska homosexuella föräldrar."
Min spontana reaktion är att man kan nog inte skriva en sådan uppsats och själv vara homosexuell och samtidigt vara objektiv. Vi lägger alltid våra egna erfarenheter och värderingar i vår tolkning och styr på så vis resultatet till viss del.
MEN, den intressanta biten finns inte att hämta i denna uppsats.. däremot i förhoppningsvis framtida forskning:
"Svenska barn till homosexuella skulle med fördel kunna ingå i undersökningar om hur de till exempel upplever att de blir bemötta av omgivningen på grund av sina föräldrars homosexuella läggning, eller hur de själva har upplevt föräldra-barn-relationen, öppenheten från föräldrarna, hur de haft eller inte haft både manliga och kvinnliga förebilder och vilka problem och möjligheter som de ser med att ha vuxit upp i just en homosexuell familj. "
Vad jag anser om barn till hetro kontro homosexuella föräldrar har jag uttryckt tidigare, jag finner ingen skillnad.. förutom just biten som du argumenterar emot: Barnen får troligen en svårare uppväxt p.g.a. mobbing och det p.g.a. rädsla/fördomar från andra barns föräldrar. Och barn är inga små änglar, de kan vara fasligt elaka när någon avviker, tar tacksamt emot en hackkyckling och tyvärr blir dessa barn troligen lätta offer för detta även fast det inte borde finnas.
Men som jag även sagt innan så var jag själv grymt mobbad när jag var yngre och då inte alls för att mina föräldrar var homosexuella, däremot avvikande. Min mamma dog när jag var liten, min pappa hade ett väldigt krokigt ben p.g.a. en mopedolycka i tidiga tonåren. Sen såg man inte ut som alla andra, var väldigt satt som barn och hade dessutom barninkontinens så var en mycket tacksamt mobbingoffer, hade massa saker som inte var 'normalt', men jag har faktiskt redan från att jag avr liten enbart tyckt synd om dem som mobbade, för det finns också en anledning till att barn mobbar, de mår också dåligt, men det gör inte saken rätt att ge sig på någon annan, det är aldrig offrets fel att den blir mobbad, men finns vissa saker som tyvärr ger mobbarna något att ta på.
Molnet..
"Att försöka efterleva och anpassa oss efter normen gör ingen gladare utan snarare försvårar ännu mer..."
Självklart är det så, men då menar du alltså istället att bara för att du anser att homosexuella föräldrar är okej.. jaha, då ska man BARA se dem som alternativ, annars så är man i princip fördomsfull eller vad?
Mobbing är och finns och att sitta och säga att dessa barn inte alls löper större risk med det icke så öppna samhälle vi lever i tycker jag rä att förneka sanningen!!
Molnet... du har en väldigt dålig stil i din debatt.. tycker du ska ta och läsa igenom dina inlägg lite och se hur du bemöter människor!
Undanber mig starkt att behöva mötas av sarkasm.. denna sista rad hade du kunnat skippa totalt 
"Eller kanske tom att jag inte borde gått till skolan öht för att jag löpte stor risk att bli mobbad?"
Får jag fråga en liten fråga.. vad gäller invandrare.. hur kan det komma sig att.. är det Rinkeby tro jag som är väldigt invandrartätt som du kallar det.. hur kan det komma sig.. är det så att alla blivit flyttade dit, eller har de själva valt att söka sig dit för att det finns gemenskap och acceptans där?
Här i mitt lilla län finns flera olika utslussningsställen, bl.a. den lilla by där jag bor, här är omsättningen megahög vad gäller invandrare just.. de vill in till staden till ett speciellt område med höghus för där dinns deras likar, de blir mer sårbara ensamma eller utspridda och jag kan lungt förstå den tanken, skulle heller itne vilja bo ensam ute på vischan.
Samma gäller ju för homosexuella också.. det är en sårbar grupp, som den finns rädsla gentemot och det är tyvärr hur vi föräldrar säger/beter oss som får våra barn att vända sig från/till dessa barn och deras föräldrar.
Att jag skrev att BARA de skulle vara alternativet är för att du kastar dig som ett hungrigt lejon över och mot alla som ahr en annan åsikt. Det kallar inte jag för snygg debatt direkt, det handlar om att förespråka det man själv anser är riktigt, kanske finna en medelväg men definitivt inte att gå på den som inet ahr samma åsikt.
Molnet..
Nej, jag anser också att man bör arbeta för en öppenhet och det har jag även skrivit många gånger, men man kan inte bortse ifrån att dessa abrn löper en högre risk att bli mobbade p.g.a. det samhälle vi lever i.
Kopierar in lite av mina tidigare inlägg:
"vad gäller mobbing så är det som sagt upp till oss föräldrar att se till att våra barn har en öppen inställning till världen och då menar jag allt 'avvikande' och inte bara homosexuella.. finns mycket som man kan rygga för, men vad är jag att föra över mina tankar och idéer på mina barn. Lika lite att jag följer med mina barn till tandläkaren, för jag har panisk skräck för sprutor, avskyr tandläkaren, men inte f-n tänker jag visa det för mina barn. De har förmåga att bilda sin egen uppfattning och det gäller även i denna fråga."
Jag frågade t.o.m. en leg psykolog/psykoterapeut som föreläste på skolan om detta ämne:
" är det bättre för ett barn att bli adopterad av ett hetrosexuellt par än ett homosexuellt par.
JA - var hennes svar, p.g.a. detta samhälle vi lever i så får dessa barn, visserligen beroende på var de bor en mycket tuffare barndom där de liksom deras föräldrar ses som konstiga. (avvikande har några skrivit här inne!!) Men rent känslomässigt så nej, barnen far inte illa av att ha två mammor eller två pappor, lika lite som om de är adopterade från annat land och får föräldrar med annan hudfärg, eller kanske bara har en mamma eller en pappa."
Min egen ståndpunkt:
"Nej, för min del så har jag inget 'problem' med att homosexuella får adoptera, så länge där finns omtanke, kärlek och omvårdnad hos föräldrarna. Tod att se, uppmärksamma och bekräfta barnet det har inget med sexuell läggning att göra. Men jag har stora problem att acceptera vilket inskränkt sämhälle vi lever i, lika mycket nu som för ca 20år sedan när jag var barn. Att hitta något att mobba någon annan för kommer alltid finnas, tyvärr.. men å andra sidan.. vem mår sämst, den som blir mobbad eller den som mobbar.. finns alltid en anledning till att någon mobbar en annan.. ofta en mycket stor rädsla!"
GN... good point.. alla vill vi väl skydda våra barn 