Rädd...

Mina första två förlossningar (1985 & 1987) gick ganska ok, men den tredje (1988) blev en skräckresa pga en idiot till barnmorska.
Jag skulle aldrig mer föda barn - näääver alltså! Inte en chans!

2004 bestämde vi oss, jag o min "nye" pojvän: Vi ville ha ett gemensamt barn
Vi pratade med berörd personal som fick mig att våga igen. Sagt o gjort - spiralen åkte ut!

18 okt 2005 testade jag positivt och jag grät först av lycka - sen av rädsla inför att behöva föda en gång till. Jag skulle ha snitt, bestämde jag mig för.

Jag kom till Aurora-BM och efter några samtal började jag få en tilltro till förlossningsvården. Det blev en förlossningsplan för vaginalt snitt med allt förberett "in case of värsta scenariot".

Förlossningen blev underbar! Jag som hade förlossnings-skräck kallades för "väldigt tålig" av barnmorskan som tyckte att jag var otroligt duktig, trots att sonens hjärtslag dippade och läkare tillkallades för att sätta klocka (jag ville ha alla resurser för barnets bästa) men jag krystade ut sonen själv! *stolt och lycklig*

Nu är jag besviken över att jag inte ska ha fler barn pga min ålder och hälsan.
Det är ju skithäftigt att föda barn!