Bebis i säte..

Vi tackade nej till vändningsförsök, det var på MAS i Malmö. Det var en rabiat sak som tog emot oss och ville övertala oss till det, men vi var förberedda och stod emot (hon hade en riktigt dålig dag, men vi meddelade vidare efteråt hur missnöjda vi varit med bemötandet, men det är en helt annan femma)

Vi ville inte av flera anledningar;

Min chef hade nyligen gått igenom ett vändningsförsök och då hade förlossningen satt igång, som slutade med aktusnitt eftersom barnet ine ens var i närheten av fixerat...

Det - och det faktum att vi kände att vi ville lita på naturen, dvs vill bebben vända sig så gör den det Den hade legat i säte ända sen innan v. 30, så det kändes som att den visste vad den ville liksom...

Min svägerskas barn vände sig tre dagar innan planerat snitt (misslyckat vändingsförsök bakom sig), blev överlycklig och hade en kanonförlossning...också ett slut

Vår son föddes med planerat snitt eftersom han låg i bekvämt säte resren av tiden också... och bebbe nr rvå kommer förlösas med planerat snitt också, även denna gång pga ett säte... så det är sannolikt formen på min livmoder som gör att våra barn trivs med rumpan neråt! Men det visst vi ju inte då när vi tackade nej till vändningsförsöket!!

Så gå ni på er magkänsla, men ha gärna "ord" på era tankar och känslor omkring det hela så får ni förhoppnignsvis ett trevligare samtal än det vi fick

Min chefs förlossning satte igång ett par dagar efter vändingsförsöket (glömde nämna det), tror det var 3-4 dagar. Men jag tycker inte att det är jättekonstigt, man är ju inne och bökar och håller på lite och sådär, och eftersom de säger att man ska undvika vissa saker om man inte vill sätta igång förlossningen för tidigt (t.ex putsa fönster och sånt) så vore det ju knepigt om INTE kroppen kan reagera på ett vändningsförsök!
Vill också tillägga att ovanstående skedde i mars 2004, så det kan ju ha hänt lite på dessa tre åren, så att vändningsförsöken blivit ytterligare skonsammare?