Tryckfrihetsförordningen (och även PUL i vissa fall) styr vad man får skriva. I första paragrafen kan man läsa:
"I överensstämmelse med de i första stycket angivna grunderna för en allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst."
Vad gäller rasism så säger Justitiekanslern:
Tryck- eller yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp innefattar att någon i en tryckt skrift eller i ett radioprogram hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning (7 kap. 4 § 11 TF, 16 kap. 8 § brottsbalken och 5 kap. 1 § första stycket YGL).
De genom TF och YGL grundlagsfästa principerna om tryck- och yttrandefrihet utgör i Sverige en viktig grundval för fri debatt och åsiktsbildning. Syftet med lagstiftningen om hets mot folkgrupp har inte varit att motverka debatt eller kritik av skilda företeelser. Begreppet missaktning måste därför tolkas med viss försiktighet. Inte alla uttalanden av nedsättande eller förnedrande natur innefattas under begreppet, utan för straffbarhet bör krävas att det är fullt klart att uttalandet överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande folkgruppen i fråga (se Holmqvist m.fl., Brottsbalken s. 16:36 f.).