I övrigt tycker jag att man ska bojkotta filmer och böcker som man tycker är för läskiga. Även att planera "sänggåendet" i god tid. Tända lampor i sovrummet och se till att det inte är mörkt när man ska bana sin väg till sängen, till exempel.
Men man måste nog bestämma sig för att vara mer arg än rädd. Rädsla är förlamande och försvagande. Ilska är mer konstruktivt i det här fallet, man får kraft och man blir stark. Blir arg på din rädsla!
Jag tror att mörkerrädsla är likadan som alla fobier. Jag var livrädd i två år för schäferhundar, efter att ha fått underarmen uppsliten av en psykotisk schäfer. Jag började skaka så fort jag såg en sådan hund, ja ibland räckte det med att jag bara hörde ett hundskall så började jag gråta. Men jag bestämde mig för att jag inte ville vara en sådan person som var så handikappad av rädsla. Jag vill inte vara en människa som inte kan göra vad jag vill, gå på vilka platser jag vill eller känna mig avslappnad och vuxen i mitt eget liv.
Jag bestämde mig för att inse att sannolikheten att exakt samma sak skulle hända igen (med en annan hund) är minimal. Men även OM det skulle hända - då skulle jag hantera det.
Jag tror att det är samma sak med mörkerrädsla:
1. Sannolikheten att någonting kommer att hända är extremt minimal, för att inte säga totalt jäkla obefintlig.
2. Om nu något - mot förmodan - skulle inträffa, då kommer du kunna hantera det. Du kommer att bemästra den situationen.
Man ska inte ta ut saker i förskott och vara rädd för saker som inte ens har hänt än. Det borde ju innefatta spöken och yxmördare också?