Hjälp, jag slår mina barn!

Hej TS! Jag säger som alla andra, prata med BVC!
Jag önskar så att jag på något sätt kan hjälpa dig. Jag bor i Täby, och jag tar mig gärna tid till att hjälpa dig på något sätt.

Precis som Turia skriver så röjer du din din anonymitet om du skickar ett privat mess via inboxen, men vill du göra det så sitter jag här och lyssnar och lovar på heder och samvete att inte röja dig.

Med omtanke
/Essi

Åh, TS, jag förstår dig alltför väl.
Mina barn är lite äldre, 7 o 9, och den senaste tiden har jag varit såååå nära att slå Har tagit tag i armen alltför hårt, nypt i örat o även daskat till när tålamodet, orken och orden inte räcker till.
Hade någon sagt till mig att vi skulle ha det så här nu, för 6 år sedan hade jag sagt att den var galen. Kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur otroligt påfrestande föräldraskapet kan vara.
Jag är inte ensamstående, har en man som är mycket delaktig i barnen.

Jag kan verkligen förstå hur trött och maktlös du känner dig, men har tyvärr inte så många råd att ge mer än att du bör berätta på BVC hur du känner dig. De brukar ha en psykolog eller någon annan man kan prata med. (Borde göra det själv, men har inte riktigt kommit dit än)

Hej TS, jag vet att du skrev att du jobbade heltid för att få ekonomin att gå ihop men som det verkar nu så är du helt slutkörd, finns det ngn möjlighet för dig att klara dig ett tag om du är sjukskriven pga din situation om en läkare går med på det förstås? Kan vara en ide att bara vara hemma med barnen sitt hos dem, lyssna på dem, läs för dem, visa att du finns där för dem och ge dem din tid. Ni behöver verkligen bryta den onda cirkeln ni hamnat i, med trötta barn efter dagis och du själv som ska laga mat, tvätta, diska osv. Det är inte lätt för oss som har stöd av en make så jag beundrar verkligen er som är själva med allt.
En ide är kanske att förklara situationen för dina föräldrar och se om de kan ställa upp fast de lever sina egna liv. Åtminstone lite mer än vad de gör nu.

Och ska jag vara ärlig så hade jag nog inte vågat berätta för socialen för det värsta som kan hända en är att bli ifråntagen sina barn , fast jag vet inte förstås om man blir det i din situation. Skickar styrkekramar !!!

Hej! Jag förstår hur du känner dig, jag har oxå lätt för att tappa humöret. Nu är mina barn så små än så det är inget som går ut över dom..men jag har oxå tänkt på hur jag ska göra för att hålla mig lugn sen när dom blir lite äldre och kommer i trots och sånt.
Jag bor oxå i sdra sthlm så om du vill ha en ny vän så finns jag Jag är oxå ensammstående.
Om du vill så kan du skicka till min inbox så kan vi prata lite!

har två små barn jag med föstår hur du känner. har själv daskat lite försktigt i rumpan,i bland blir man bara så trött på allt tjat.
skulle absolut inte vilja vända mig till bvc,känns helt fel.vart vänder man sig då

Bvc är till för att få stöd,råd och tips!Finns det något familjecenter i närheten där du bor? Där har dom kuratorer osv. Alla har dom tystnadsplikt....

Du måste få hjälp nu!

Lycka till ts!

Kontakta BUP, dom kan hjälpa dig!
Lycka till

Kan de inte ta mina barn då???

Åh förstår dig alltför väl!

Avlastning - stöd - jag har inga råd. Men förståelse.

Kanske kan du säga att du snart inte vet vad du ska ta dig till och att du är nära att slå dem, då borde de reagera på bvc.