Hjälp, jag slår mina barn!

lellitA: Lite onödigt hårt inlägg...
Nej, ingen annan ska behöva ge mina barn det de behöver, och nej, jag tänker inte anmäla mig själv till soc och bli ifråntagen barnen!

För övrigt, jag har fått kontakt med en kurator som ska hjälpa och stötta och vi har även pratat om stödfamilj. (Har dock inte sagt att jag faktiskt har slagit dem, men att jag inte klarar av det här livet och MÅSTE ha hjälp på något sätt.)

Tack alla som svarat och stöttat.

ts en annan sak Det finns inga sociala jourer som jobbar för att ta ifrån föräldrar deras barn och det finns också lagar som säger att dom inte får ta barn hur som hälst.

Vad jag vet brukar soc göra så under en utredning att dem ser till vilka behov av hjälp föräldrarna behöver och om hjälpen finns att ge Alltså Om dom tror att det är något som går att hjälpa med som tex samtalsterapi, bup, stödfamilj, form av behandling tex vid missbruk m,m Finns hjälpen att få blir föräldrarna erbjudna den hjälpen tackar däremot föräldrarna nej till den hjälpen soc erbjuder kan en fosterhemsplasering bli aktuelt men detta sker inte utan att en lång nogran utredning först sker. och ärligt talat ts så tror jag inte soc skulle vilja ta dina barn i från dig för att du sönderstressad Värre hade varit om du slog dina barn pågrund av att du var en missbrukare av något slag som bara slog för sakens skull. Att gå i väggen kan alla människor göra Även dom som sitter på sockontoret så oroa dig inte Allt kommer bli bra

Ts vet inte vad du ser som så hårt i mitt första inlägg Jag har aldrig kritiserat dig fast du sitter här och berättar att du slår dina barn. Det är fel och olagligt men jag kan förstå din sitvation men tyvärr kan jag inte förstå om du inte ens vill ha den hjälpen det finns för dig att få Då tycker jag faktiskt att det är du själv som har satt dig i båten Då får du ro den själv också

lellitA: Nä, du har inte öppet kritiserat, men ditt inlägg har en väldigt kall ton, och även det andra inlägget... Jag behöver inte bli nertryckt...

Som sagt, jag har fått en kontakt och hoppas på att det kan vara en hjälp ur detta... (Sen är det ju INTE så att jag dagligdags slår dem, men det är ju tillräckligt illa att det sker de gånger det "rinner över"...)

Och jag har aldrig sagt att jag inte vill ha hjälpen som kan ges... men jag är rädd för vad som kan hända om detta kommer fram. Skulle inte överleva om mina barn omhändertogs...

hur gamla är barnen? Skicka dom på kollo? Har dom några roliga fritidsintressen? du behöver mer egen tid...

Oj oj. Det här lät jobbigt. Men det är ju jätte bra att du ber om hjälp. Hur vore det om du lätta på hjärtat inför din mamma? Skulle hon inte kunna komma in som ett extra stöd en period?

Tänker bara efter vem jag själv skulle vilja ha mäst hjälp av i ett sådant läge. Tro mig, jag är en dam med humör.. kram på dig!

olpan: De är små - 2 och 4 år.

Anonym..: Har inte så bra relation till mina föräldrar att jag kan anförtro mig.

Just nu hoppas jag på att kuratorn antingen kan hjälpa mig "mentalt" att orka alt. ordna kontaktfamilj.

Faktiskt så är läget bättre just nu här hemma, inga stora konfliker men vi har semester/ledigt från dagis och då är ju allt mycket lättare. Men jag kommer ändå att träffa kuratorn annars finns ju risken att det blir lika jobbigt i höst igen.

Ja, då var det ju värre med den här mor dotter gerjjen.

Men vad bra att du får träffa kurator och att du kanske får en kontaktfamilj. Jag ska sjäjv bli stödfamilj häri uppsala. Jag är rätt så ung. (26) och då sa dom att jag antagligen kommer att få barn till ensamstående. Så här får man visst oxå hjlp när man är ensam. Borde ju du oxå få det!

Ts jag är ledsen över att du upplever min ton som kall Men det är så att saningen inte alltid kan vävas in i bommul. Går du till en koratur och berättar att du slår dina barn är hon/han tvungen att anmäla dig Går du till en läkare och berättar att du slår dina barn samma sak Går du till en psykolog och säger att du slår dina barn är dom också enligt lag tvugna att anmäla dig och det är vad dom kommer göra så att du vet det. Det enda du kan göra är att anmäla dig själv då det är det alldra lindrigaste för dig Då en anmälan från en yrkesperson ses som mycket mer allvarlig än en anmälan från dig själv. Du har två val ts att ta Antingen anmäler du det själv eller så skiter du i att gå på samtal Det är de två valen du har oavsätt om du ser dom som kalla eller inte. Ja menar har du tänkt att gå på samtal utan att berätta huvudproblemet så kan du lika gärna strunta i att gå. Jag kan inte hjälpa att resten av folket här vill väva in dig i en falsk trygghet och du ska tro att det bara är att gå och prata med någon för dom har tystnatsplikt för så är det inte. Direkt du berättar för en terapeut att du slår dina barn gäller inte den tystnadsplikten längre och lagen att anmäla träder in i stället Det blir terapeutens skyldighet att anmäla.
Jag kan rekomendera dig att ta kontakt med en stressterapeut eller konsult vet inte vart i sverige du bor så jag kan inte rekomendera dig någon speciell. hos en stressterapeut får du lära dig att hantera din stress vilket ofta leder till minskad agrition. Om du vill kan du berätta ungefär vart i sverige du bor så kan jag se om jag har någon kolega i närheten att rekomendera dig eller så kan du söka själv på nätet.
Du kan också gå till mitt forum där vet jag att en del är stressterapeuter där kan du söka efter en lämplig för dig.

jag önskar dig absolut inget illa ts även om du tror det men jag tänker inte sitta här och ljuga för dig för att det är bekvämt för dig.

Lycka till