Tråd 2 - GBS - vad alla gravida borde veta! LÄS!

Helt oroligt att man inte får info om detta HELLER i svenska sjukvården...

Tack Martina3 för att du delar med dig av dina erfarenheter!
Beklagar att du förlorade din son, fruktansvärt att det kan hända i Sverige. De borde ta odlingar på alla gravida så att det inte händer.
Jag försöker läsa på så mycket som möjligt så att när jag nästa vecka ska träffa förlossningsläkaren kan mycket om GBS och kan förklara min oro.

Tack "Martina 3" för din uppmuntran och för att du delar med dig av din berättelse! Så skoningslöst livet har varit mot dig och din lilla son. Beklagar verkligen!

Ska prata med BM om igångsättning, men jag tror att det är mkt svårt att få då jag inte har ngn historia med komplikationer eller andra skäl än "bara" oro för GBS. Men jag ska försöka. Jag antar att bebisen kan klara sig även om man böjar öppna sig så bakterierna kan nå den lilla. Och bebisen borde ju vara hjälpt av att jag då i sådanafall äter antibiotika då barnet även får del av den medicinen via mig?

För det första så beklagar jag det tragiska du har varit med om Martina3.

LadyX
När vi var på förlossningen för några veckor sedan p g a förvärkar så träffade vi en helt underbar läkare som hade gott om tid att prata och förklara en del om GBS för oss. Sedan dess så känner vi oss betydligt lugnare. Det är lätt att det blir hysteri kring sånt här och hysterisk blev jag med när jag fick GBS konstaterat och har så varit fram till vårt möte med den här läkaren.
Det är många kvinnor som har GBS utan att man vet om det. För dem som vet om det så får man ju i de flesta fall antibiotika och bara genom det så har man minskat riskerna för ev fosterdöd och att smitta barnet vid förlossningen betydligt. Tyvärr så vet jag att många landsting inte bryr sig så mycket om att sätta in antibiotika och det är fruktansvärt.

Det man kan göra är att kräva att få dropp vid förlossningen. Att man måste få det en viss tid innan för att det ska verka stämmer inte. I och med att man för det direkt in i blodet så gör det nytta nästan på en gång. Just detta var jag och min man livrädda för, att vi inte skulle hinna in i tid för droppets skull. Mina två senaste förlossningar har tagit 3 timmar från början till slut. I och med det så finns heller inga skäl till att bli igångsatt tidigare heller. Jag har själv varit inne på tanken med allt från snitt till att bli igångsatt men det känns inte längre som ett alternativ. Jag får lita på att penicillinen jag fick för några veckor sedan hjälpte och att droppet vi förlossningen ska göra sitt.
Hoppas du kan finna lite ro i oron, inte lätt när man är rädd men på något vis måste det gå. Håller tummarna för dig.

Jag bara trillade in på den här tråden i undran vad GBH var och nu undrar jag om det kan vara GBH jag hade när jag var gravid?

Jag hade massor av sammandragningar när jag väntade vår son. De fann att jag hade urinvägsinfektion som hela tiden kom tillbaka. Vi fick åka till sjukhuset ett antal gånger för att få tabletter mot sammandragningarna. Blev behandlad med Furudantin (osäker på stavningen).

När jag till slut födde så blev vår son smittad på vägen ut och blev sjuk några timmar efter födseln. De hittade Streptocock b i örongångarna. Han fick ligga på neonatal med pencellin ca en vecka. Två veckor fick han ansiktsförlamning på ena sidan. Vi ifrågasatte varför de inte hade satt in pecellin i samband med födseln med fick till svar att de inte använde sånt i onödan för resistensfaktorn. Men att med facit i hand så medgav de att de skulle kanske ha gjort det. Ingen har nämnt GBH för oss.

Susanne

Suzzi66 - Det låter ju som om det var GBS helt klart. Det är just i öronen de tar GBS prov på barnen när de har fötts och de misstänker smitta. Jag är tyvärr ingen expert och kan ju inte ställa diagnos, men det låter precis som om det skulle ha varit GBS med tanke på dina symptom.

Det är inte heller så konstigt att du inte fick mer info än det du fick då det verkar som den linjen de har gått på här i Sverige när det gäller GBS. Men det börjar bli bättre och mer kännt om riskerna. Tyvärr finns det inga allmäna rutiner utan alla sjukhus och landsting verkar skapa egna rutiner kring detta än så länge. En orsak till att det inte är lika i hela landet är just synen på att man kan skapa resistenta bakterier vid missbruk av penicilinet. Detta är ju på sätt och vis bra! Men å andra sidan är Sverige ett land som redan är väldigt restriktiva för missbruk av medecin (vi ger ju inte djur penicilin i foder längre i förebyggande syfte osv osv).

Jag kan även meddela att det var nära att GBS:en missades på mig på grund av att läkaren på min vanliga läkarmottagning ALDRIG hört talas om GBS och sa till mig att jag gått på skrämselpropaganda. Dum som man är så litar man ju blint på sin egna läkare och jag trodde jag inbillade mig en UVI och febern var ju inte sååå farlig. Av en slump nämnde jag för min BM att jag inte fått någon hjälp för min UVI då de inte hittat något och hon tvingade mig genast att lämna in ett ordentligt urinprov för odling och visst fanns det GBS i odlingen (jag hade alltså UVI med feber som vårdcentralen inte trodde på). Så kan det gå...!!!

Vi i Sverige kan alltså inte "kräva" något då det inte finns nationella riktlinjer eller rutiner kring detta som det gör i andra länder. Jag är livrädd för att behöva åka utanför Stockholms län när det är dax att föda. Vad har de för rutiner i andra städer? Här VET jag att jag kommer få dropp och extra koll ÄVEN om mitt sista prov var negativt. Det känns tryggt!

Snigelfart: Tack! Jo nog sjutton är man hysterisk.Jag varvar hysterin med lugn och hopp. Upp och ned hela tiden. Har sedan beskedet om GBS hamnat som i ett vakuum. All glädje och drömmar för bebisen bara försvann i ett nafs. Har inte vågat handla en endaste sak sedan dess. Vill inte handla eller förbereda NÅGOT förrän jag har en levande bebis i mina armar. Säkert knäppt och helt ologiskt, men så känner jag nu! Vill bara att den här tiden ska vara över så att jag "vet hur det gick" för oss. Nu är det en lång väntan på att få sitta med facit i handen. Ibland känns det bara som att man "vill lägga ner hela grejen med att skaffa bebis" och bara skita i allt. Men hon finns ju där redan, min lilla flicka. Det är bara det att rädslan för att förlora henne är så stark att man blir knäpp. Känner inte att jag väntar barn, utan mera att jag är gravid. Vi får se om det blir ngn bebis av allt detta. Just nu är man bara så uppfylld av allt hemskt som denna j***a s**t bakterie kan ställa till med!

Lady x-"Jag antar att bebisen kan klara sig även om man böjar öppna sig så bakterierna kan nå den lilla. Och bebisen borde ju vara hjälpt av att jag då i sådanafall äter antibiotika då barnet även får del av den medicinen via mig?"

-om du har beh för GBS så försvinner GBS infektionen och barnet kan inte smittas
kram

Hon (sur kärringen) från FK ringde just och var så len i tonen så (hon har ju haft semester och det var en annan handläggare som godkännde halvtiden). Jag blev ju helt sjukskriven form den 7/7 -31/8 och har fått beviljad hel HP from den 29/8 - 17/10.
Så nu var det inga problem alls med min sjukskrivning, den HEL gick igenom så fint så.
Det är ju helt otroligt att läkaren ska behöva skriva en hel uppsatts på läkarintyget för att det ska godtas (+ det brev hon tidigare skrivit också).
Plus att jag själv också har skrivit ett långt brev. Tycker verkligen synd om dem som inte har skrivandets gåva, hur gör de.

Så nu behöver man "bara" oroa sig för allt annat, foglossningen, sammandragningarna, de minskade fosterrörelserna (som igentligen inte är mindre, bara jag som känner mindre), GBS infektionerna och att katastroffen ska hända en gång till.
Så med andra ord är det rätt så lungt.