• Qarina

    umgänge med förälder som är psykopat!?

    Har ett stort dilemma
    Självklart vill man att sina barn ska ha en så normal å fungerande relation med sina föräldrar som möjligt, även om man separerat. Men vad gör man när det visar sig att den andra föräldern är psykopat? Jag vågar inte släppa min son tillsammans med sin pappa efter allt som har hänt sista tiden. Jag vill inte utsätta honom för allt negativt som han kommer att utsätta vår son för. Å hur blir det i framtiden? Vågar man riskera att han ska bli som sin far? Det är nog tillräckligt illa ändå om han har fått de dåliga generna. Jag kommer nog ha fullt upp med att uppfostra honom så att han inte själv får liknande personlighetsstörning Det känns som jag måste göra allt för att "rädda" honom från att lära känna sin far. Det kommer inte att bli något positivt av den relationen. Men sen å andra sidan - kommer han att sakna sin pappa senare? Vad ska man göra? Jag är helt förvirrad. Finns det någon som har erfarenhet från psykopatförhållanden? Det är väl inte så vanligt får man hoppas men jag griper efter halmstrån.

  • Svar på tråden umgänge med förälder som är psykopat!?
  • Månvågen

    Hej.
    Jag har straka misstankar om att min sons pappa är psykopat, men det är ju svårt att bevisa tyvärr...
    Jag väntar dessutom hans andra barn nu oxå...
    Jag har dock vänt mig till Familjerätten och förklarat min oro, så pappan träffar inte alls sonen särsklit mycket.
    Prata med dom tycker jag om hur du ska gå tillväga.
    Kram.

  • Qarina

    Nej, jag vet att det är jättesvårt att bevisa, så länge de inte gör något kriminellt. Å mitt X är inte den typen, däremot skulle han behöva proffshjälp men det inser han ju inte själv. Han tycker bara att det är fel på alla andra å han själv gör aldrig några fel - han är perfekt.
    De här typen av människorna är ju experter på att dupera å manipulera andra - även terapeuter så det är ju hopplöst.
    Jag har varit i kontakt med familjerätten men de hänvisar till juridiskt ombud så nu har jag startat en vårdnadstvist.

  • ludenben

    man kan ansöka om kontakperson via socialtjänsten men det ska vara frivilligt från hans sida då när det är genom dom. Annars får man vända sig till tingsrätten men en kontakperson kan ju va en lösning.

  • Jasoba

    Har visserligen inte psykopat diagnos på min sons pappa, men visst har han psykopat drag. Jag har varit extremt tydlig med hans gränser (pappans alltså). Ger jag honom möjligheten vill han styra hela mitt liv. Ialla fall sen jag börjat begränsa hans möjlighet att styra mitt liv har han blivit mycket mindre intreserad av sin son. Så problemet har löst sig själv. Sonen träffar fortfarande sin pappa ngn gång i halvåret.

    Jag har märkt att sonen mår mycket bättre sen han slipper vara utsatt för pappas strulande.

    Lycka till!

  • Qarina

    Förstår att det blir mycket bättre utan hans inblandning.
    Hur tycker du att det funkar med att de bara träffas en gång i halvåret? Mitt X har flera barn å ett av dom träffar han sådär sporadiskt, ungefär 2 ggr per år oxå. Enl. hans mamma så blir han bara besviken å jag är rädd för att de bara blir förvirrade av det. Enl min åsikt tycker jag att det bästa är kontinuerlig kontakt el inte alls.
    Hur menar du att du har satt upp gränser? Tror att jag behöver göra nåt liknande för allt han gör verkar vara för att djävlas med mig, inte för att han är intresserad av vår son, tyvärr.

  • tokmonkan

    Hej!
    Vi har ett liknande problem. Mne i vår familj är det mamman som är kenske inte psykopat, men väldigt psykiskt instabil. Det är väldigt jobbigt då rättsväsendet "gett" henne barnet vilket lett till att hon stoppar kontakten mellan min sambo och hans son. Man tror inte att sådant här verklgen händer- men det gör det tyvärr. Här använder mamman den lille för att ge igen på pappan- inte psykopat- men ack så menatlt sjuk.
    Hoppas det löser sig för dig. Mvh, M


    Qarina skrev 2007-06-15 15:10:27 följande:
    Har ett stort dilemma Självklart vill man att sina barn ska ha en så normal å fungerande relation med sina föräldrar som möjligt, även om man separerat. Men vad gör man när det visar sig att den andra föräldern är psykopat? Jag vågar inte släppa min son tillsammans med sin pappa efter allt som har hänt sista tiden. Jag vill inte utsätta honom för allt negativt som han kommer att utsätta vår son för. Å hur blir det i framtiden? Vågar man riskera att han ska bli som sin far? Det är nog tillräckligt illa ändå om han har fått de dåliga generna. Jag kommer nog ha fullt upp med att uppfostra honom så att han inte själv får liknande personlighetsstörning Det känns som jag måste göra allt för att "rädda" honom från att lära känna sin far. Det kommer inte att bli något positivt av den relationen. Men sen å andra sidan - kommer han att sakna sin pappa senare? Vad ska man göra? Jag är helt förvirrad. Finns det någon som har erfarenhet från psykopatförhållanden? Det är väl inte så vanligt får man hoppas men jag griper efter halmstrån.
  • eiram13
    Qarina skrev 2007-06-19 10:43:36 följande:
    Nej, jag vet att det är jättesvårt att bevisa, så länge de inte gör något kriminellt. Å mitt X är inte den typen, däremot skulle han behöva proffshjälp men det inser han ju inte själv. Han tycker bara att det är fel på alla andra å han själv gör aldrig några fel - han är perfekt.De här typen av människorna är ju experter på att dupera å manipulera andra - även terapeuter så det är ju hopplöst.Jag har varit i kontakt med familjerätten men de hänvisar till juridiskt ombud så nu har jag startat en vårdnadstvist.
    Skulle kunna vara en narcissistisk personlighet du beskriver. Inte helt ovanligt och återfinns i samma "grupp" av personlighetsstörningar som psykopati. De är ofta väldigt sociala och sällan våldsamma, men saknar empati.Sök på nätet och se!
  • lamadre

    Jag ligger i skilsmässa och min "ex man" är psykopat. Jag vågar inte heller lämna min dotter till honom men måste då tingsrätten har beviljat ett omfattande umgänge i veckorna.
    Hela hans familj trakasserar och hotar mig och min dotter.
    Han har ett så dåligt omdöme och kan inte ta hand om henne. Han har aldrig brytt sig om henne sedan hon föddes men nu i affekt med skilsmässan så "bryr" han sig helt plötsligt.
    Men det är inte äkta.
    Jag har varit/är i kontakt med soc. men dom är så handlingsförlamade och inser inte allvaret då han ser proper ut, en välutbildad "pojke"(han är väldigt omogen trots sina nästan 35 år).
    Ska tillbaka till tingsrätten igen i höst och ska göra mitt bästa för att minska umgänget.
    MIn dotter mår inte bra av det. HOn är alldeles sönderstressad.
    Hennes rutiner är borta då umgänget ska ske kvällstid på vardagar (hon är 1 år gammal.....)

    Funderar också på att starta en vårdnadsutredning.

  • Feliciamamma

    Oj, oj, oj...jag får en stark känsla av igenkännande när jag läser era kommentarer. Mycket av det ni säger stämmer bra in på pappan till min dotter. Jag gick ifrån honom förra sommaren, då stod jag inte längre ut med hur han betett sig mot mig, han brydde sig heller aldrig speciellt mycket om vår dotter.
    Han kunde komma med tomma hot om att han skulle ta henne ifrån mig, men när det kom till kritan, kunde han inte ens ta sig tid till att byta blöja.

    Han var expert på att manipulera mig. Han visste precis vad han skulle säga för att jag skulle göra som han ville, utan att han be mig ordagrant. Jag var för psykiskt nedtryckt av honom för att våga gör annat.

    När du Qarina skriver att psykopati är svårt att bevisa innan de gör något kriminellt, antar jag att det inte gäller alla brott. Mitt ex har begått ett brott (vilket jag inte tror bevisar att han är psykopat) och avtjänade sitt straff när vi var tillsammans, vilket han skickligt ljög sig igenom. Nog är det så att kärleken är blind allt...

    Vi har varit till familjerätten för att fastställa någon form av umgänge. När jag ville prata om det som varit för att påvisa hans beteende, fick jag till svar att det kunde vi inte diskutera om han inte ville prata om det. Självklart ville han inte det, "bättre att glömma och gå vidare" var hans svar.

    Sen vi gick ifrån varandra har han börjat bry sig mer om vår dotter, men det ska alltid passa honom. Nu senast sa han att han i höst vill ha henne hos sig varannan helg så han i alla fall få träffa henne lite grann eftersom han måste jaga de andra helgerna. Visst, det är det här vi ska sträva mot (anser fam.rätten), att han ska henne varannan helg, men det här är av fel anledning.
    Kanske han skulle reagera likadant som du beskriver, Jasoba. Han kanske skulle bry sig mindre om henne om han inte hade lika stor möjlighet att kontrollera mig och mitt liv.

    Det här skrev jag i april i år:
    Sen du försvann ur mitt liv
    har du varit mer närvarande
    än någonsin.
    Du ringer
    vill veta hur jag mår
    vad jag gör
    mina planer.
    Du hänger över mig
    likt ett argsint åskmoln.
    Tanken är full
    av dina ord.
    Du har förstört så mycket
    och fortsätter att förstöra.
    Vågar inte, törs inte.
    Du skrämmer mig fortfarande.

    Jag var på en etikföreläsning där föreläsaren sa att psykopater upplevs som trevliga och sympatiska och de har stor förmåga till empati, men bara så länge det gagnar psykopaten samt att de har ingen känsla av skuld. Det här stämmer jättebra in på mitt ex.

    Jag ville bara skriva av mig lite. Samtidigt som det är skönt att se att det finns andra med samma problem, så är det skrämmande. Jag önskar er alla lycka till.

  • Qarina

    eiram13: har kollat det där med narcissistis personlighetsstörning på nätet å läst böcker om det. Det var skrämmande vad väl det stämde på honom - som om boken handlade om honom!!! lamadre: låter som vi har exakt samma problem. känner så väl igen det där med att han ser proper ut. Mitt X är väldigt vältalig (jobbar som säljare så han kan det där med att övertyga folk) så han får alla mydighetspersoner på sin sida
    Otroligt att de utsätter er dotter för såna hemsa omständigheter. Tycker absolut att du sa starta e vårdnadsutreding. Man vill ju göra allt för att barnen sa ha det så bra som möjligt. Men du skrev att tingsrätten har beviljat umgänge i veckorna. Måste man inte ha en utredning i gruden för det el hur kommer det sig att de har bestämt det? Feliciamamma: Så skönt för dig att du verkar ha ditt jobbiga bakom dig. känner igen det där med ingen empati. Å mitt X hade oxå en konstig förmåga att få mig att göra som han ville utan att säga det. Fattar inte hur dom gör!!! Å likadant med kontakten hos soc - fattar inte hur han gör för att dom inte ska se vad han går för. Alla vi andra kan ju se hur sjuk han är!!!

Svar på tråden umgänge med förälder som är psykopat!?