Stöd i nöd :-D

Ghalen007: Ja, jag vet att du kommer fixa detta. 3 gånger har din kropp visat dig att "detta fixar vi" Men precis som du "säger" så går det alltid att bli mer medveten, mer trygg och mer förbered

Lycka till och grattis inför det 4:e underverket

Tack ;)

Ghalen007:

Söndagspuff

Var ett tag sedan jag var inne och läste din första tråd Makenzi och fick massor av stöd från dig. Har inte orkat höra av mig och tacka men nu kände jag att det var på sin plats. Jag var VÄLDIGT förlossningsrädd och gick i Matildasamtal flera gånger inför förlossningen. De samtalen, Annas Profylax och massa stöd från dig och andra mammor här på FL gjorde att jag över huvud taget vågade ge mig in i en vaginal förlossning.

Vattnet gick på självaste BF dagen och värkarna var hanterbara hela tiden här hemma. Jag hade bland annat varit väldigt rädd för hur jag skulle reagera när värkarna började men jag höll mig lugn, övertygad om att min kropp visste vad den skulle göra. Tyvärr fortsatte det inte riktigt lika bra för de följande 36 timmarna öppnade jag mig bara 5 cm trots otaliga värkstimulerande dropp. På natten dagen efter BF föddes vår gosse med akut kejsarsnitt. Allt jag varit rädd för hände med andra ord och visst var jag otroligt besviken och kände mig rentav lurad. Nu så här snart 4 månader senare så känns det annorlunda. Jag övervann min rädsla och gick stark ur upplevelsen trots att den var både jobbig och ledsam. Vår pojke mådde jättebra, jag fick prova på en vaginal förlossning med värkar å allt och framförallt, jag vågade!! Jag känner mig otroligt stolt över mig själv att jag tog tag i min rädsla, gav allt ett ärligt försök och fick en otroligt vacker liten pojke i belöning! Jag klarade det och allt jag varit så rädd för känns så här i efterhand nästan lite häftigt..

Till er andra som är rädda inför era förlossningar.. Att våga ta tag i sin rädsla och möta den är en bedrift i sig och hur det än blir sen, vaginal förlossning eller snitt så kommer ni gå stärkta ur situationen.

Nu känns det som om jag klarar vad som helst! Men om det skulle bli fler barn så skulle jag nog välja snitt igen..

Tack än en gång Makenzi, du är verkligen en av de mest beundransvärda människorna här på FL! Att ge sitt stöd till så många, det tycker jag är fantastiskt!!

Vacker Utsikt: Sitter här och blir alldeles tårögd*ler* TACK för att jag fick vara med på en kant och vad underbart att du kände att det hjälpte till och vad fantastiskt att du vågade!!!!!!! DET är stort, jag blir stolt!!!! Grattis till er lilla pojke och STORA KRAMAR!!!

Tack för tråden M. Nu ögnar jag mest bortsett från ditt första inlägg/svar under själva trådstarten.

Det fick mig verkligen att tänka till, ge mig tips och olika infallsvinklar. Nackdelen är att jag inte kan/törs lita på en kropp som faktiskt INTE klarade av att föda sist, eller ens komma en bit på vägen.

Får försöka ha med mig "nu är nu och då var då" däremot för detta är inte bara en annan graviditet rent antalsmässigt utan det känns att det är en annan sorts graviditet...

HaJoMi: "Nu är nu och då är då" är ett utmärkt redskap för dig och det är även alldeles sant. Det finns ingenting som säger att det inte skulle gå vägen denna gången, det är din rädsla som viskar det. Det är viktigt att förstå att det inte finns rätt eller fel sätt att föda, hur ditt barn än kommer till världen så är det ett fantastiskt arbete ni gjort tillsammans. Fokus ska ligga på att du känner dig trygg i det som händer och att du kan se tillbaka på din förlossning och känna ro i det som hände.

Mateo föddes med sugklocka, min livmoder blev trött och han låg och gottade sig längre upp i magen*ler* Vi fick hjälp och jag ser tillbaka på händelsen som att det var meningen att det skulle gå till så och inte på något annat sätt. Att tänka/känna så hjälper mig mycket*ler*

Kram

Sant. Jag är nog rädd också att just den rädslan ska få kroppen att banga ur denna gången med. Även om jag inte tror rädslan var orsaken till snittet tror jag den påverkade kroppen mycket negativt.

Däremot har jag inget behova av att "lyckas" föda - det ligger liksom inte prestation i det. Men att få en fin upplevelse är oerhört viktigt för mig. man är sin sista förlossning heter det ju.

HaJoMi: rädsla påverkar negativit helt klart, det tar energi att vara rädd. För mig låg just fokus på att hitta så mycket lugn i förlossningen som det bara gick. Kunskapen om min kropp och det sammarbete jag faktiskt kunde delta i hjälpte mig på vägen*ler*

Din kropp kommer hjälpa ert barn till världen oavsett hur rädd du är/blir...den är skapad till att göra det jobbet*ler* Om så i slutändan det visar sig vara "mer eller mindre"

Att besegra rädslan i alla fall när den tagit sig för stora propotioner är en utmaning, men det är där acceptansen kommer in och just kunskapen om vad som sker och kan ske. Detta kan bli en stark motvikt till rädslan

Måste ju bara säga att du har verkligen fått allt att låta som en dans på roor utan amärta...

själv kunde jag varken stå gå bada eller dusch.. röra mig alls utan att vråla av smärta..

grattis föresten

Marleen: Dans på rosor är det verkligen inte, men jag upplevde det på ett bra sätt och vill dela med mig

Tack

Puffar

Måndags-puff

Puffar oxå! Viktig tråd!

Piff, puff, poff

Det gick ju vägen Fick banne mig en superförlossning *puff*