Hej alla goa blivande mammor, nu är jag tillbaka igen=) Min förra tråd försvann i sajberrymden pga tokigheter i systemet, men skamm den som ger sig 
Jag lägger in min förlossningsberättelse här (kolla in länken) samt svarar på en mycket bra fråga jag fick i från förra tråden 
STOR KRAM PÅ ER!!!!/Makenzi
www.familjeliv.se/Forum-2-13/m12036637.html
Elin med Wilma:
Det slutar aldrig att värma med sådana inlägg som dina och jag är som alltid jätteglad att jag når ut och fram till er som behöver lite pepp och uppmuntran . I ditt fall skulle jag se det som en möjlighet att "analysera" min rädsla inför tanken på en ny förlossning. Om rädslan är med dig varje dag så ta chansen och konfrontera den i den takt du känner är lagom. När du får lite ensam-ro under dagen, så sätt dig ner med en kopp té eller kaffe, block och penna och skriv ner dina tankar kring en evt kommande graviditet och förlossning. Försök att se vad som ligger bakom rädslan, istället för att låta den bromsa dig. Vi är många människor som går omkring i livet och låter oss styras av obehagliga känslor istället för att stanna upp och börja i frågasätta dem. Många gånger kan man till och med bli förvånad över att det inte var så farligt som man trodde.
En annan idé till att börja förbereda dig på nytt mentalt är att du börjar om från början. Låna eller köp hem bra och positiv lektyr om graviditet och förlossning. Böcker som inspirerar, inte underminerar det stora arbete, men samtidigt inte "skrämmer" heller. Försök även att bli vän med begreppet "då var då" och "nu är nu". Alla förlossningar är unika på sina egna sätt och bara för att du hade en svår förlossning första gången så behöver det inte betyda att nästa blir likadant.
STOR KRAM
Utöver detta, till alla som läser: Vi måste börja förstå vilken inre kraft vi besitter. Inte enbart i våra fantastiska kroppar utan i tankens kraft. Hur vi väljer att närma oss situationen och att se på den. Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Det finns Såååå mycket vi kan göra för att förbereda oss, träna oss och "styrka" oss inför både en graviditet och förlossning. Ta över rodret tjejer...bestäm rutten, detta kan vi!!!
Min första förlossning var hemsk! Jag hade inte ägnat den så mkt tankar innan, utan fokuserade på mitt lilla barn som jag kämpat i många år för att få. Förlossningen var bara nåt jag skulle igenom för att få möta mitt barn. Det var dumt gjort... Trots den jobbiga förlossningen gjorde vi ett ivf-försök när min son var 10 månader och jag blev gravid igen. Trots att det var såå planerat och jag verkligen ville bli gravid igen, så var min första tanke "Nej, nu måste jag föda barn igen!". Tog upp detta med min bm och fick remiss till Aurorasamtal. Där fick jag rådet att prova Yoga för gravida, vilket jag gjorde. Det var jättebra! Trots att jag var såpass långt gången i graviditeten att jag inte ens skulle hinna gå klart kursen. På Yogan får man öva på att gå in i smärtan och hantera den istället för att bli rädd och spänna sig. Man övar sig på att fokusera där det gör ont och andas ut smärtan. Låter lite flummigt, men det fungerar jättebra. Jag använder det även nu om jag gör illa mig ordentligt. Jag läste även Anna Wilsbys bok "innan du föder", vilket var ett bra komplement till Yogan, liksom avslappningsövningar.
Jag var fortfarande inte helt övertygad om att klara det, men ville absolut inte ha ett snitt, dessutom ville jag inte heller ha epidural. Visst gjorde det ont att föda barn nr 2, men det var en helt annan upplevelse. Jag kan sammanfatta det med att när jag födde nr 1, så sa jag till min man att "njut nu, för det här kommer aldrig att hända igen". Medans jag under min andra förlossning tänkte att "fan nu ligger jag här och har så här ont igen och troligtvis är jag så dum att jag kommer att göra det igen"
Väntar nu nr3 i slutet på augusti och känner mig rätt lugn inför denna förlossning.
Kram
Linda
Linsis: Kanonbra inlägg!!!
Puff
POFF
Måste bara säga: Vilken superbra tråd!
*flyttar upp tråden*
Måste bara få berätta lite kort.
Jag hade en jobbig första förlossning. Bestämde mig ändå för att föda vaginalt, men med mer övervakning denna gång.
Fick komma in på igångsättning den 31/7 då jag var tillräckligt mogen. Fick bardkateter och EDA. Förväntade mig att jag skulle känna värkar, men jag såg bara kurvan registera sig på CTG - jag hade värkar som jag absolut inte kände.
När jag var öppen 7 cm så kände jag av värktopparna ca 10-15 sek som jag andades igenom tills jag fick påfyllning av EDA. Smärtan försvann och jag kände enbart ett tryck nedåt. Inte kunde jag väl ha kystvärkar nu? Men jag öppnade mig 3 cm på max 30 min. Kände av krystvärkarna och det gjorde ont när Lupita väl skulle ut. Men jag krystade i 13 minuter - sprack ingenting trots att hon vägde 3950 gram och var 52 cm lång. Lupita mådde jättebra, jag hade massor av krafter kvar så jag åkte hem på kvällen.
En helt UNDERBAR förlossning!
Eftervärkarna är dock en annan historia 
Qliana: ÅÅÅÅÅÅ underbart, vad glad jag blir för din/er skull!!!! GRATTIS!!!!!!!!!!
KRAM
Jag har fött 3 barn och i Mars 2008 kommer den 4:e :) Men inför varje förlossning är jag lika rädd att jag inte ska klara av det :/ Fast jag att jag inte har svårt för att föda barn. Jag är en sån där dem säger är "gjord för att föda barn" *S*
Men nu ville jag bara tacka för ditt inlägg som gav mig en ro i kroppen och jag funderar starkt på att köpa boken "att föda utan smärta"! För jag tror att jag kan klara av det och du gav mig styrka att iallafall försöka ;)
Tack