"sjukhus"rädsla

Du behöver inte ha en massa folk springandes ut och in, om inte nåt akut tillstöter. Du behöver inte vara helnaken, och  en massa sladdar? Tja, lustgas-slangen och ev en droppslang är allt som behövs...

Jag skrev i mitt förlossningsbrev att INGA människor som inte var absolut nödvändiga för mitt och ALices liv fick närvara, så det var bara min man, en bm, narkosläkare som satte EDAn och gick igen, och en uska som kom när Alice var ute.

F ö förstår jag dig precis, jag hade hellre fött alldeles ensam, men det vågade jag ju liksom inte heller. Försök tänka att de är på jobbet, och att du är en i mängden av alla de förslöser på en vecka.

läs gärna mitt förlossningsbrev i min blogg om du vill, eftersom jag kände exakt som du innan förlossningen.

Ja, jag stack det i näven på min första bm, och sa "läs detta, jag har för ont för att prata" och ja, jag tycker att de gjorde vad de kunde - även om jag röt till mellan varven när jag orkade. Jag kan ju aldrig hålla käften, inte i förlossningssängen heller...

Jag orkade inget annat än att halvsitta, (jag som tänkt prova både det ena och det andra ), och EDA blev det...

Mig var det ingen som frågade om nåt ljus.