Downs syndrom

De har en såkallad "ökad risk för sjuklighet", som människor utan DS inte har.

Är det verkligen så svårt att förstå?

Du menar alltså att du tycker att de nämda sjukdomarna är "a walk in the park"?

Ojojoj... ja, alla är vi ju olika.

Vissa tycker inte att en 50 procents ökad risk att drabbas av t ex alzheimers när man är 30 år är så farligt, andra tycker det osv.

maddiz -

Det kvittar hur mycket du än försöker förneka verkligheten.

Personer med DS löper de facto en väsentligt större risk än vanliga människor att drabbas av dessa olika sjukdomar.

Vanliga människor löper INTE 50 % risk att drabbas av alzheimers vid 30, vanliga människor löper INTE 50 % risk att födas med hjärtfel, vanliga människor löper INTE 60 % risk att drabbas av fetma, vanliga människor löper INTE 89 % risk att drabbas av hörselskador, vanliga människor löper INTE 100 % risk att drabbas av tandproblem...

Osv.

Precis, folk måste lära sig förstå att det inte är samma sak att ogilla SYNDROMET och dess handikapp, som att ogilla PERSONEN som HAR syndromet och dess handikapp.

Man tycker inte det borde vara så svårt att förstå, men tydligen är det det.

Det är märkligt att folk inte fattar det, med tanke på att samma personer ständigt upprepar att personerna inte ÄR sin DS.

Du skulle alltså frivilligt vilja att ditt barn skulle drabbas av mental efterblivenhet SAMT riskera att barnet fick olika typer av tilläggshandikapp såsom t ex alzheimers när den var 30?

Najs.

Nej, givetvis sitter man inte normalt sett och analyserar allt ett barn kan drabbas av.

Men just när det gäller DS så finns det väsentligen högre risk för en mängd olika sjukdomstillstånd, det kan man inte bortse ifrån. Och att då ÖNSKA ett barn med alla dessa ökade risker för lidande känns inte helt normalt.

Och att ÖNSKA sig ett barn som är mentalt efterblivet känns direkt elakt mot barnet, och helt och hållet sinnesförvirrat.

Att få ett barn med DS är en sak.

Att önska sig ett en HELT annan femma.

Kan inte nog säga hur stolligt det är.

Jag vet ärligt inte hur jag skulle gjort.

I min släkt har vi tarmcancer, vilket gör att jag blivit rådd att tänka mer än en gång om jag vill skaffa barn. Så jag kommer nog aldrig att skaffa barn.

Man får alltid väga för och emot, genom hela livet.

Det är ju skillnad på att t ex riskera att föra vidare ett behov av kontaktlinser, och på att föra vidare t ex cancer.

Och det är ju olika höga risker för ärftlighet vid olika sjukdomar.

Jag är en person som alltid tar det säkra före det osäkra.