Har någon av dem brutit mot tystnadsplikten?

ts

okej. det är iaf HSAN du kontaktar.

Här har du reglerna om sekretess i korthet. www.sos.se/fulltext/114/2002-114-6/2002-114-6.htm

HSAN och patientnämnden har du redan fått tips om.

BVC-psykologen har inte gjort något fel alls. Huruvida din andra psykolog har gjort fel eller inte går inte att avgöra utan att du tar reda på VAD psykologen berättade för BVC.

Vårdpersonal som läkare, psykologer o dyl har INTE tystnadsplikt gentemot varandra eller soc om de alla är involverade i utredningsarbete eller behandling av en patient/klient. Nu känner jag inte till bakgrunden i ditt fall TS, men om din psykolog är orolig över något som rör ditt barn och anser att du behöver sockontakt, så har psykologen inte tystnadsplikt gentemot de på BVC eller soc som ärendet skall överlämnas till. Samma sak gäller för BVC-psykologen gentemot soc. Att du sedan inte vill träffa BVC-psykologen spelar mindre roll. Det är samma sak som om din husläkare vill remittera dig till en specialist men du bestämmer dig för att du inte vill träffa specialisten.

Att blanda in advokater kommer du absolut ingen vart med. Om du vill försöka straffa psykologerna, anmäl till HSAN eller psykologförbundet, men jag tror dina utsikter att lyckas åstadkomma något du skulle känna dig nöjd med, är mycket små.

varför anmälde inte den mesiga bvctanten då???

blir irriterad, tycker vist det låter som brott, bvc tanten måste ju snackat med psykologen, annars kan hon ju inte anmäla.

det måste ju ligga nåt bakom, självklart anmäler dom inte för att du är ung bara, det ska nog till starka skäl varför dom anmäler.
vet dom mer än dig?

Min blogg ---> www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b61576.html

jag trodde absolut att dom hade tysnadsplikt.

ja såvida soc inte redan är inkopplade, inte 17 kan väl vem som helst inom vårdengå och prata om patienterna hur som helst???

Min blogg ---> www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b61576.html

Inte hur som helst, men jag tänkte också att de kunde konsultera en kollega, om de finner det relevant för behandlingen.

NEJ, hon har INTE brytit mot tystnadsplikten om hon är orolig för barnet.

Angående sekretess:

Din första psykolog handlade tveksamt när hon tog kontakt med BVC-psykologen åt dig utan att först informera dig. Om hon är orolig för ditt barn anger lagen att hon ska kontakta SOC som har ansvaret att utreda barns förhållanden.
(Det har inte BVC)
Om du vill kan du anmäla till HSAN att du misstänker din psykolog för brott mot tystnadsplikten.

Men när BVC-psykologen kontaktade soc har h*n inte gjort fel utan vänt sig till rätt instans vid oro för barn.

ok, men jag förstår fortfarande inte att det kan räcka att jag inte vill träffa henne (bvc-psykologen) och så ringer hon och gör en anmälan utan att aldrig ha träffat mig eller mitt barn, är inte det väldigt överdrivet..

Jag var med om en likande händelse för några år sedan. Jag fick träffa en överläkare inom psykiatrin vid ett akut tillfälle och hon ville att jag skulle gå till någon och prata. Jag sa åt henne flertal gånger att jag redan hade en psykologkontakt och att jag inte ville att hon skulle kontakta en speciell person inom vuxenpsyk i min kommun - det var ett namn jag upprepade flera gånger och som hon inte fick kontakta, jag pratade gärna med någon annan men inte med den här mannen.

Ett par dagar senare får jag veta att den här läkaren visst kontaktat den här personen som jag inte ville prata med eller att hon kontaktade och som för övrigt inte ens är psykolog eller kurator eller något men jobbar ändå inom psykiatrin. Han i sin tur hade omedelbart efter att pratat med överläkaren ringt till socialen och gjort en barnavårdsanmälan mot mig.

Varken BVC, min psykolog eller någon annan jag träffat förstod var anmälan kom från. Den här mannen var bästa kompis med min mans fd svärfar och anmälan grundade sig på delar av vad överläkaren sagt samt olika saker som hans kompis och dennes dotter sagt om min man i samband med deras skilsmässa ett tag tidigare men anmälan kom ändå bara att gälla mig och inte min man.

Jag försökte anmäla honom men ärendet kom inte så långt utan de lade ner det ganska snabbt. Tyvärr.

Jag vet inte hur det är för psykologer, men för oss inom skolan (lärare) så gäller i alla fall att vi ska anmäla till soc vid misstanke om att barn far illa. Vi ska inte på något sätt behöva bevisa att barnet far illa, utan just misstanke ska anmälas. Det kan alltså vara en känsla av att något är fel. Denna känsla kanske inte någon annan har, och den kan visa sig inte vara grundad i verklig fara för barnet, men jag skulle fortfarande inte ha gjort något fel i att anmäla då.

Jag tror, liksom Annas berättelse visar, att det är svårt att få rätt i sådana här fall. Men anmäl ändå om du tror att brott har begåtts. Se bara till att du samtidigt samarbetar helt och fullt med soc om de vill göra en utredning.

Anonym skrev 2007-07-04 08:55:59 följande: