• Anonym

    Nån som blivit dumpad under graviditeten?

    Jag antar att jag har blivit dumpad för andra gången av pappan till barnet jag har i magen.
    Första gången förstod jag mer. Det här barnet va inte planerat och vi hade nyss träffats (genom internet). Han ville abort, men jag klarade inte av det. När jag hade ställt in mig på att va ensam mamma, kom han tillbaks efter några veckor och vi började dejta igen.
    Allt har varit bra förutom att jag har varit lite paranoid att han ska försvinna igen. Folk runt omkring mig har hela tiden sagt att det märks ju att han vill ha mig.
    Sen förra veckan fick jag ett "jag älskar dig"-sms från honom. Han var väl lite småfull, men när vi träffades efter det kändes det som att det va nog så han kände. Då bestämde jag mig för att sluta nojja och börja lita på att han tycker om mig på riktigt. Den senaste veckan har han knappt svarat om jag har sms:at..eller ja han har ju svarat, men väldigt kort. (Vi bor förresten ganska långt från varandra och har träffats ca 1 gång i månaden, ett halvår tillbaka.) Nu ikväll efter att ha försökt prata med honom på msn, upptäckte jag att han va online på en dejtingsida. Nu känner jag bara panik. Hur kunde jag tro att det kunde va bra. Förra gången jag blev dumpad fick jag också höra "jag älskar dig" strax innan. Börjar tro att det ska bli nåt slags mönster.
    Hur gör man för att komma över nåt sånt här?? Jag vet inte riktigt varför jag skriver det här, men jag va tvungen att göra nåt för att sluta gråta och hyperventilera. Jag vill ju inte att nåt ska hända med barnet. Om det finns nån där ute som orkade läsa detta och vill skriva någonting så skulle jag va jättetacksam.

  • Svar på tråden Nån som blivit dumpad under graviditeten?
  • Anonym (desperat)

    hej vännen!!!
    jag lider såå med dej!!
    läs mitt nya inlägg Hjälp!!vet inte vad jag ska göra! LÅNGT!!
    det är väldigt långt, men då får du inte kort inblick i den lååånga soppan jag varit med om i ett halv år nu!
    Det hälper kanske inte, men på ett sätt kan jag sätta mig in i din situation!
    känner igen detdär med att tårarna inte vill sluta rinnga å att hyperventilera...
    Jag skakar heela tiden, tror nästan jag fått nån sjukdom som man får då man blir äldre.. det e såå fruktansvärt jobbigt, jag vet det..
    sitter i liknande skit själv! Dock hade vi varit tillsammans i 7 år innan!
    vill du prata på msn går jag gärna med på dej behöver även jag nån att prata med!!!

  • Anonym

    Hej!
    Jag läste precis ditt inlägg och jag blev helt chockad över hur andra människor kan bete sig.
    På ett sjukt sätt hjälper det ju att höra om andra liknande historier. Inte för att någon på något sätt förtjänar sån behandling, men jag känner mig mindre ensam. Jag har ju inga mängder av människor att ringa och prata med nu direkt...dvs ingen alls. Och dom få som finns att prata med nån gång ibland har för länge sen tröttnat på mitt analyserande å tjatande om honom.
    Vilken vecka är du i?

  • Anonym (desperat)

    vecka 5+nån ting, snart i vecka 6!
    ja det e helt sjukt! jag vet det..
    hade innan detta besked bestämt mig för att nu är det stopp... klockan var sent på natten och var ju tvungen att öppna då han bankade på, plus att jag anade vad som fanns i min mage.. det var ju tvunget att pratas om! och nu har det ju blivit andra omständigheter! men hade det verkligen inte varit så att jag var gravid, hade jag inte gett han en chans till, för jag var verkligen less nu på all skit!
    ja men det gör faktisgt det, det hjälper att höra att andra ochså har det svårt, å få höra om deras problem och fönderingar! Å det e ju inget konstigt...
    probelemt är ju att INGEN kan göra något, och det e så himla jobbigt.... man sitter helt själv i skiten...

  • M4delene

    förstår det är skitjobbigt min syster var och 'dumpad' under grav men han höll också påå att vela och ha sig och det fick bara henne att må värre och kunde inte njuta av sin grav för hennes tankar bara gick åt honom hela tiden, hur han skulle göra,undrar om han gör slut snart, älskar han mig?

    gå vidare utan honom! även om det svider nu så mår du bättre sen
    kram

  • Anonym

    Jag fattar inte hur man bara kan vara så känslokall! Förlorar ju lite tron på mänskligheten helt. Jag tycker ändå att såpass mycket måste man väl veta vad man vill så man åtminstone kan undvika att ge den andra falska förhoppningar.
    Jag har ju ändå (dumt nog!!) haft små fantasier om att vi kanske blir en familj ändå. Men nu är jag haelt övertygad om att det inte kommer bli så. Han har väl redan hittat en ny på nätet.
    Det är väl bara att se fram emot barnet istället, men det känns ju omöjligt att bara sluta tänka på honom. Måste väl inse att jag bara var nån han kunde utnyttja tills han hittade nån bättre, snyggare, smalare och mindre gravid kanske. Det som stör mig mest är att han har verkat lite svartsjuk ibland, men nu när jag lät honom veta att det va honom jag ville ha så passar jag inte längre. Jag fattar verkligen inte!?

  • Anonym

    M4delene:
    Tack...Innerst inne vet jag väl att det är det jag måste göra. Det va inte länge sen jag kände sparkar för första gången, å just nu sparkar bebisen för fullt, å jag vill verkligen va glad över det istället. Vet inte riktigt hur jag ska göra för att bara glömma honom bara. Men jag ska försöka

  • Anonym (desperat)

    hmm ja falska förhoppningar är något jag levt på i ett halvår nu! så är det.. å det e ju det lilla hoppet jag lever på nu med, att han ska komma krypandes å säga, jag visst vill jag ha dej...
    finns en chans att det kommer att bli så... ( kanske för att jag hoppas på det) men ennu större chans att han antingen sticker igen, eller att han har kontakt med henne bakom ryggen på mej...
    men har han saket till dej nu att han inte vill ha dej? Du verkar så övertygande även fast jag inte uppfattade det som om han saket att han inte vill? han kanske har mycket att föndera på??
    Hm jag e ALLTID sån som ser det goda i folk, alldeles för mykket, antagligen därför jag sitter i skiten nu! å jag har väldigt svårt att ta mej där ifrån, annars hade det inte ens blivit nån skit...
    men på ett sätt känns det ju som om att det e lite otydligt då han inte sakt att han inte vill? eller vad är det som e klart å spikat??

  • Anonym

    Anonym (desperat):
    Nä han har ju inte sagt det rakt ut. Jag har inte vågat fråga, men jag har försökt en vecka nu att prata med honom. Han har bara svarat kort och ointresserat. Sen nu ikväll såg jag att han va online på den där dejtingsidan. Då skrev jag en sista gång till honom på msn och frågade om jag va jobbig, men han svarade inte alls på det. Då la jag ner det och antog att han va alldeles för upptagen med att prata med andra tjejer. Nu känns det som att det är över. Antingen hade han tröttnat innan eller så gjorde han väl det nu. Men jag vet inte riktigt vad jag har gjort. Jag har inte varit klängig eller tjatat.
    Det finns ju en möjlighet kanske att jag bara inbillar mig allt, men det är ju st den där dejtingsidan som stör mig. Antagligen för att jag tror att han som ser så bra ut såklart kommer kunna hitta nån jättesnygg å trevlig tjej där. Å hur intressant kan jag vara då liksom?
    Ååååh va jag gnäller!! Det va ju inte riktigt meningen, men tack så jättemycket för att du orkar läsa :)
    Hur mår du just nu?

  • Anonym (desperat)

    självklart orkar jag läsa!! ingen fara, du får gnälla precis HUR mykket du vill till mej, bara jag får gnälla lika mycket tillbaka, hehe!
    men RING UPP HONOM!!! fråga vad det är, och det det hänt något om HUR han vill ha det..
    fan det VÄRSTA jag vet är att inte veta, jag har levt så såååå himla lägen nu å den kännslan bryter en bit ev förståndet varje sekund!! Du måte göra det, så du vet till 100% hur det är!!
    Jag gör så, jag frågar, får svar, som ändras efter en jävla sekund HELA tiden, så jag vet endå inte till 100% hur det är ävnen fast jag får svar!!
    jag förstår att detdär mej dejting sidan stör dej! sånnt gör mej såå himla mörbultad i magen så jag nästan spyr.. det är sådant bakom min rygg å det man kan fantisera till sej som jag tycker e jobgigast... Att han tex chattar med nån som jag inte vet, eller ha kontakt på ett eller annat sätt med HENNE bakom min rygg då jag inte vet, å det värsta är ju som du gjort nu, kommit på honom, fy fan den kännslan e den värsta jag vet, i en sådan situation skulle jag kunna göra någe dumt!! får sån panik! Nu får jag hoppas att du inte har samma kännslor som jag angående såånt! men jag förstår verkigen hur d känns!!
    Du ska inte känna så, att han e ute efter någon snyggare å så... jag vet dock inte hur du ser ut! men sådanna tankar lyfter dej ennu längre ner...
    kände precis att jag gav mej själv ett stort HAHA i ansiktet då jag kom på att det e precis så jag gör, heeeela tiden!
    Men det är dumt! mykket dumt!

    Just nu e jag i något liknande upplösnings tillstånd! ja vet INGENTING!!!
    å det e som sakt det värsta jag vet! sitter å väntar på att det ska ha tagit så pass lång tid sen det senaste samtalet till han, så jag kan ringa igen!!
    (inget jag gjort tidigare dock!! men nu handlar det inte bara om mej å han)
    Jag mår skit helt enkelt...

Svar på tråden Nån som blivit dumpad under graviditeten?