Inlägg från: JAGAD |Visa alla inlägg
  • JAGAD

    Vi har adopterat en döv katt!

    Döva katter kan vara mer högljudda än andra just för att de inte hör sig själva! De vet att de jamar, men hör ingenting. Hon är fortfarande ung och lekfull så det kan ta att tag. Mina två små fick jag uppfostra på nätterna när de härjade som värst också. En kastrering gör ju saken lite bättre, det är kanske också så att hon är i närheten av at börja löpa och därför ropar på friare? Sterilisera inte, utan kastrera; d v s ta bort livmoder och äggstockar. Då är hon inte intresserad av "sex" längre alls. Lycka till!

    PS: Min förra kisse var en vit hankatt, men han var inte döv. Han hade tre svarta hårstrån på huvudet som kattunge och enligt veterinären så kunde dessa mörka hårstrån vara anledningen till att han hörde. Dessa försvann sedan inom ett år. Det är så vackert med vita katter, men tänk också på att det är större risk för katterna att vara/bli allergiska mot vissa foder, särskilt om det innehåller fisk. Jag skulle undvika fiskprotein och bara ge protein från andra källor. Detta visste vi inte 1988 när vi fick honom, men det fick vi ju tyvärr snabbt lära oss...
    Ett långt PS det här, men lycka till!

    MJAU!


    Disis skrev 2007-07-10 19:43:04 följande:
    Vi har precis adopterad en vit katt på nio månader som är helt döv. Hon är hur söt och go som helst men så otroligt jobbig på nätterna. Hon hoppar, springer, jamar högt och välter omkull saker så de går i sönder :( Man tänker att en katt som ändå är 9 månader gammal ska ha slutat leva jävel som kattungar kan göra och lugnat ner sig lite. Kanske kan vara för att hon är osteriliserad? Brukar katter bli lugnare efter att man steriliserat dem? Har någon här erfarenhet av döva katter? Några speciella tips, råd eller anekdoter att dela med er av?
  • JAGAD

    HAHA! Vad härligt! Ja, de är inte dumma inte!


    vinylblomma skrev 2007-07-10 22:47:25 följande:
    Min farmor hade en döv katt när jag var barn.Han älskade att bli dammsugen eftersom han inte hörde ljudet så var han inte rädd. Han fick lära sig inkallning genom att man stampade lätt i golvet så att han kände vibrationerna och tittade upp, då var det bara att vinka.Ur mysig kisse!Men han lärde sig också att om man slog ner saker så kom matte farande som ett skott. Han hade dille på att slå ner kaffekoppar hela livet, han stördes inte av ljudet men hade lärt sig att matte uppenbarligen reagerade på det.
Svar på tråden Vi har adopterat en döv katt!