Vill inte föda!!! panik

jag är oxå OTROLIGT rädd... jag skafå mitt 3e barn om 10 veckor...med första tjejjen var förlossningen kanon.... med den andra kom vi in 4 timmar innan det kom någon bebis, då var jag öppen 2 cm... o jag fick höra attdet inte "var någonide" att ge mig bedövning.... jag låg i 4 timmar o bara önskade att jag skulle dö...min kille hade jag INGEN nytta av... han stod där som en skadeskjuten rådjur... o visste inte vad hanskulle göra.. o ...fick ingen stöd eller push alls... kändes som jag var HELT ensam... o för varje värk låg jag o kämpade emot för att det gjorde SÅ ont... nu inför mitt 3e... så är jag oxå LIVRÄDD ... jag stortjuter oxå varje dag.... har inte en aning om hur jag ska överleva... är så rädd att de inte ska ta mig på allvar nu heller...

Usch blir så orolig att föda i sverige när jag läser detta... Tycker det är super jobbigt att inte veta vem som ska förlösa mig. När jag födde i USA så hade jag samma läkare under hela graviditeten +att hon även förlöste mig.
Det känns som om de flesta som har haft dåliga erfarenheter av sin förlossning har haft det pga dålig personal.

du måste ha fått höra mkt NEGATIVT om förlossningar om du är SÅ RÄDD?!

Det är egna erfarenheter..

Lobos mágicos: Jag har ingen familj från min sida alls...från sambons sida finns hela släkten men han känner inte riktigt att det finns någon så pass nära som skulle lugna honom. Däremot har vi en gemensam vän som själv fött 4 ungar och det är ju något vi båda funderar på men ännu inte bestämt något...

daysi80: Min sambo var ett kanonstöd under hela tiden som han faktiskt var där inne. Jag förstår honom om varför han fick panik. Och det har vi pratat om. Jag skulle aldrig ens åka till förlossningen om inte min sambo var med. För mig är han den ända trygga vardagen. Sedan tycker jag oxå att han givetvis ska vara med. Det är ju vårat barn. Däremot ska han med på alla aurorasamtal samt BMsamtal på förlossningen för att han ska känna sig trygg nästa gång med personalen han med

babyT: Kan du inte prata med din BM om din rädsla och få prata med någon mer erfaren så du inte är lika rädd när du väl ska in? 10 veckor är ju ändå rätt snart men man hinner ju på det med...hoppas att du får en bra förlossning med denna och att du kommer ut med en bebis och en bra upplevelse.

Helena28: Nä det är min egna upplevelse...är inte en sådan människa som blir rädd för något andra upplever men nu gäller det mig själv och vad jag upplevde

jag kan säga att vi känner lika dant.... sitter i samma båt typ. min son e 10 månader snart 11 och jag ätr i v 10 och har inte ens orkat att ta tag i att ringa om en inskrivning p g a denna förbannade förlossningsrädslan :(. uch. vill du snacka så bara dyk in i min GB :). KRAM

Om man går en kurs i profylax som jag föreslog, får sambo hjälp att bli en stöttande aktiv partner, den kursen är mycket till för att han ska veta om alla sina arbetsuppgifter under en förlossning, allt som kan underlätta, både kommunikation och masage m.m. Som mamma får man lära sig att vara avslappnad bl a, och att istället för att få panik och bli rädd under förlossningen bearbeta det och skapa positiva målbilder t ex.

Om man har panik, om man mår dåligt, för att få det att sluta finns bara ett sätt - att aktivt motverka det på olika sätt. Att hänge sig åt panik och oro är bara att "föda" paniken och göra sig själv mer rädd.

Ta tag i rädslan, motverka den!

(kurser har bl a www.profylaxgruppen.com )

Läste på din press. Säger bara en sak - föd inte på det sjukhuset igen. Sånt bemötande hade jag aldrig accepterat. Det hade blivit anmälningar och jag hade inte gett mig.

Hoppas att du får ett bättre mottagande vid nästa förlossning.

Jag sitter i samma sits som du ungefär....Jag fick posttraumatisk stress efter mitt akutsnitt och kunde inte ta hand om dottern på jättelänge. Är nu i v 18 och får panik vid tanken på förlossning. Mitt sätt har varit att skriva av mig. Förlossningsbrev, så här vill jag har ddet. Gillar inte morskan mig är det bätre att hon går ut eller byter patient, för jag behöver peppas. Denna gång ska även min bästa vän vara med, känns viktigt. Min erfarenhet av Aurorasamtal är verkligen att det kan förvärra. Det beror ju på om man möter förståelse. Jag hoppas att det löser sig för dig, att du får hjälp av någon bra. Det ligger ju även i sjukvårdens intresse att du får en bra upplevelse så att du knyter an till barnet, slipper vara sjukskriven, få extra hjälp etc.

Tsarbabe
Ett tips, ta med texten i den här trådstarten till din auroraBM när det är dags så har hon lite mer att gå på i era diskussioner.
Kan vara svårt att verkligen få fram vad man tänker, tycker och känner annars.

Fundera även på hur DU vill ha din kommande förlossning, vaginalt ahr du skrivit här i tråden, effektivare smärtlindring kan jag själv läsa mig till iom hur du hade det senast.
Läs på om vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå och se om ni kan göra en "plan" tillsammans så att du får den bästa tänkbara upplevelsen av ditt kommande barn.

Jag var själv livrädd inför mitt första barn pga historier jag fick höra plus det faktum at tajg är livrädd för sjukhus och läkare. Det absolut värsta senariumet som fanns var just snitt och det var det auroraBM erbjöd mig som alternativ för hon hade absolut inte uppfattat VAD det var jag var rädd för.