funderingar kring bonusbarn och gemensamma barn

Jag har en dotter med en underbar kille. Han har 3 barn sedan innan. Hade jag kunnat ångra mig nu så hade jag skaffat barn med någon som INTE har barn sedan innan.
Men min dotter har världens bästa pappa och det är det jag får koncentrera mig på nu.

Hur du ska göra kan tyvärr ingen annan än du själv bestämma. Oavsett vilket så önskar jag lycka till

Vill han ha fler barn?

Det är jobbigt med andras barn och ex.
Det är många viljor som ska vägas in när man ska tex. planera semester.
Personligen skulle jag inte välja en man med barn igen, definitivt inte om det var småbarn det gällde.

Hej

Jag känner oxå så ibland, visst vore det idealt att de inte hade några barn innan. Men det finns oxå massa fördelar - du vet från början hur han blir som far, du får massa övning och massa kärlek och glädje utan att behöva uppleva smärtan för det..

Däremot finns det lite negativa saker som att man får grym barnlägntan själv. Att man är lite avis på den "riktiga" föräldern. Att man får ta ett stort ansvar för barn som man ibland känner man inte har någon rätt att tycka till om i viktiga frågor.

Dock är det viktigaste: är han din rätta? VAr då glad över välsignelsen med barn och tänk på all glädje det ger. Du kommer nog alltid ändå känna ibland att det är avigt, avis, m.m. Försök bara göra det bästa av det.

Lycka till

ja det är inte lätt.. mycket tankar som snurrar i huvudet, hur vet man vad som är rätt

det är ingen lätt situation att gå in i, bli bonusmamma till tre barn. De är 9, 10,5 och 12 år

Det viktigaste för framtiden om ni skaffar gemensamma barn är att din inställning till hans barn inte ändras utan att alla barn i familjen, oavsett vem som är "riktig" förälder blir behandlade likvärdigt.

Kommentarer som "Du är inte min mamma" lättas snabbt genom att säga "Nä, men jag bor här tillsammans med er och här har vi dessa regler"

Jag är själv skilsmässobarn med en mamma som har två söner med en annan pappa och det stora felet han gjkorde var just "Mina barn, din unge" och det mår jag än idag väldigt dåligt över och påverkar min relation både till mina syskon och min mamma.

Förstår precis vad du menar, det där är jättesvårt! Men om det verkligen är mannen i ditt liv, så kommer det nog lösa sig med hans barn också. Det är dock ingen dans på rosor, men förhoppningsvis kan ni få det till att fungera.
Kan bara ge dig rådet att verkligen tänka igenom för och nackdelar... Min man har en dotter sedan tidigare och jag har själv inga barn (inte än är dock gravid nu) och det har varit mycket problem, främst för att biomamman är så fruktansvärt slapp. Men varför inte ge det ett försök?

Det sägs att skilsmässor mellan par som lever med bonusbarn är dubbelt så vanligt som att ett par med endast gemensamma barn skiljer sig. Jag kan förstå det. Det tar lång tid att hitta sina roller och finna mönstret för hur en styvfamilj ska fungera. Det är nog mer en regel än ett undantag att det är mer eller mindre kämpigt. I mitt fall JÄTTE kämpigt. Men vi har hållit ihop, har nu hus, gemensam dotter som är 2 år och mina bonusar har blivit 13 och 15 år. Jag är sliten, så är det tyvärr.

Det har dock alltid fungerat fantastiskt bra med hans barn, egentligen helt konfliktfritt. Men det blir mycket med relationerna runt omkring. Och småsaker som att jag de veckor bonusarna är i huset inte kan gå upp naken och kissa om jag skulle vilja det, jag kan inte sträcka ut mig i soffan för där sitter två till, jag kan inte läsa en bok för i vardagsrummet är tvn på och i sovrummet sov bebisen som vaknade om lampan tändes. Dyrare kostnader, inga resor någon längre period för naturligtvis ville han finnas hemma hos barnen. Planering och mindre egentid tillsammans.

Men är det riktig kärlek så fixar ni det! Glöm inte heller att vilken man du än väljer så kommer det finnas sidor som du tycker mindre om. Det finns inget som säger att livet med en man utan barn skulle bli bättre om den här mannen är rätt för dig. Behöver du framtida råd så skriv gärna. Lycka till!

Jag har två bonusbarn, ett eget och nu ett gemensamt på gång. Jag älskar min sambo och kommer aldrig överge honom, så jag får stå mitt kast. Men om jag kunde så skulle jag vilja ändra på min situation.
Vi har inte bott ihop ett år än och det är KAOS hemma.. inte mellan oss, utan med barnen. Min dotter vägrar ge min sambo en gnutta respekt och hans barn är inte mina.. så mina känslor är hästlängder ifrån vad de skulle vara om de vore mina egna.
Under samma tak är detta mer påtagligt, jag lovar.
Fast är det den rätte så tror ju jag att kärleken övervinner, men att man får kämpa, mycket svett o tårar.. för att lla ska hitta sin plats i livet igen.. efter en sån här förändring. Det är inte oss det är jobbigt för bara, barnen sliter också!
Hoppas du kommer på något!!

Jag är själv skiljmässobarn med sladdsyster. Jag tror inte att ert barn skulle få mindre uppmärksamhet än vad barnet skulle få om alla barn haft samma mamma. Det som riskerar lida av bristande uppmärksamhet  är då snarare de äldre barnen. En bebis tar mycket tid och det kommer påverka dem. När min pappa fick nytt barn upplevde jag det som att han plötsligt aldrig hade tid för mig. Det var jobbigt men jag var 11 och förstod ju att han var tvungen att prioritera den  lilla som inte kunde ta hand om sig själv.

Jag säger som Dazzle: fördelarna är ju att du bl a får en hel del förhandinfo om honom som förälder..

Min man hade tre barn "med sig" in i vårt förhållande. Jag hade inga. Jag levde med dem i 10 år innan vårt första gemensamma kom. Inga problem. I backspegeln ser jag det som en enorm fördel, att jag kunde fokusera på min roll tillsammans med bonusarna, skapa en "egen, opåverkad" relation med dem innan jag fick egna barn.

Du vill ha honom. Han vill ha dig. Ni vill båda ha barn ihop. Då så!

Även era gemensamma kommer att vara hans ögonstenar... Tvivla aldrig på det. Och du får äldre syskon på köpet, vilket kan vara en enorm fördel på många plan (vilket du kommer upptäcka). Och ingen förväntar sig (utom möjligen han... att du älskar dina bonusar på samma sätt som dina biologiska. Men behandla alltid alla barnen som lika värderade medlemmar av er familj... . Det är ju åtminstone deras pappa lika mycket!

Jag sitter i ungefär samma sits som du själv. Jag är 28 år, lever med en man som har två barn sedan tidigare. Vi har barnen varannan vecka. Jag har börjat längta efter barn nu men vi har sagt att vi ska vänta ett tag till. Min sambo vill verkligen ha fler barn och jag kan inte tänka mig en bättre pappa så där har vi inga problem.
Vårt stora problem sitter i hans ex dvs barnens biomamma. HOn har betett sig fruktansvärt gentemot mig och har sett mig som ett hot från första stund. Jag och barnen har ett väldigt bra förhållande och jag bryr mig om dessa två oerhört mkt. Jag vill verlkligen att alla ska känna sig som syskon när det kommer fler.

Hur som helst så vill jag säga till dig att; självklart kommer det att fungera med barn sedan tidigare och ibland tror jag tom att det kan bli en fin dynamik i en familj när man har barn i blandade åldrar. Har din kille en bra relation med sitt ex så kommer det underlätta massor för er. Är hon en sådan person som måste ha total kontroll och som gör allt för att göra livet surt för er så kan det bli slitsamt...men vi har klarat det hittills! Jag hoppas bara att hon inte får ett spel när jag så småningom blir gravid.

Lycka till !

Jag är 24 år och lever med en 31-åring som har en 7-åring sedan tidigare. Tillsammans har vi en son på 6 månader. Storebror är tillsammans med oss varannan helg.
Relationerna kring honom har åtminstone så länge som jag varit med i bilden löpt bra, så det är på det sättet inte någon konfliktfylld situation vi lever i. Att bli bonusmamma är väl inte något som man planerar och drömmer om från liten direkt, men nu blev det så här. Trots att allt kring detta löper väldigt bra hos oss så är det ändå inget jag skulle rekommendera eller välja igen. Det går i vågor. Oftast går det hur bra som helst, men ibland kommer det svackor när man sörjer att man "inte fick" starta en familj från noll så att säga... Jag skulle alltså inte välja situationen på nytt men skulle jag välja samma man igen? Absolut!

Ja, jag kan bara säga att tänk efter både en och två gånger. Jag har en dotter sen förut och min sambo också en dotter sen förut och nu har vi två gemensmma barn, men vägen har varit väldigt jobbig tidvis. Mycket konflikter om hur vi ska få uppfostra varandras barn. Hans dotter som vill spela ut oss mot varann så att vi blir osams för hon vill inte att han ska ha någon tjej och så har det varit sen vi träffades för 4,5 år sen och räkna inte med att han tar ditt parti någon gång för att risken finns att han håller med barnen vad dom än gör.

Jag vet inte hur jag skulle gjort om jag skulle få välja igen för jag var upp över örenen förälskad i min sambo när vi blev ett par och därför så lät jag ibland hans dotter styra och ställa för att jag så gärna ville vara med honom vilket var fel. Jag älskar honom än, men kärleken har blivit naggad i kanten minst sagt.

Jag önskar dig ändå lycka till för att alla barn är inte som min bonusdotter...

Hej där,

Jag har två tidigare barn, 2 flickor, min make hade en flicka.
Gemensamt har vi begåvats med ........en flicka!!!!
4 små brudar!! Vi var VÄLDIGT tydliga när vi träffades, flickorna var 3, 5 och 6 att vi var kaptener på skutan och att myteri inte var någin bra ide!!! Vi har klarat oss helt utan konflikter och det är ingen som inte tror att alla barnen är"helsyskon".
Vi har haft ett par bra regler. Vi kan bestämma vad som helst "korsvis" hemma hos oss. Har barnen frågat den ene går det inte att pröva lyckan hos den andre. Vi har gjort klart att vi ser dem som lika värda och att vi tar fullt ansvar för de barn som inte är våra biologiska barn= alla barn har samma arvsrätt dvs. som helsyskon och inga ses som särkullsbarn.

Idag är tjejerna 12,14 och 15 och den lilla är snart 7. Behöver jag tillägga att det är girlpower hemma hos oss???

babyassistans:

Jag säger bara... vilken tur ni har haft. Önskar att vi också kunnat ha det så.

Babyassistans:
Kul att läsa hur ni har det! Låter helt underbart.

// Åsa

jossanna: Jag har aldrig haft särskilt dramatisk syn på det här med bonusbarn, min sambo har en dotter sedan tidigare som bor halva tiden hos oss. Men nu när vi har en gemensam dotter kan jag känna att jag verkligen vill ha min lilla kärnfamilj. Jag är ledsen över att det aldrig kommer att bli så och att jag och att min familj är sammanlänkade till min sambos ex. oavsett vad som händer...

Hade inte valt en man med barn sedan tidigare om jag hade fått göra om det. Är själv uppväxt i en kärnfamilj och förstod inte hur viktigt det var förrän jag själv fick barn..