man gör sina val...

Jag är själv inte mamma. Varesig biologisk eller bonus/styv. Så jag försöker inte säga att jag vet hur man känner sig i den situationen.

Det närmsta jag kommit var att en kille som jag dateade lite hade en dotter. Men jag träffade aldrig dottern då han bestämde att det var för tätt på skilsmässan för ett nytt förhållande och valde att göra slut.

Jag gick dock in i det hela med öppna ögon. Insåg att om han hade ett barn så MÅSTE barnet få komma i första hand i de flesta lägen. Jag var beredd på det som isåfall skulle krävas av mig. Och att barnet har rätt till kärlek och omtanke även från mig om jag var en del i hennes pappas liv.

Men ju mer jag läser här ute på FL så märker jag att det finns många som inte inser att väljer du en man med barn väljer du ÄVEN hans barn! Nej du måste kanske inte älska barnet men du bör ialla fall försöka! Och även om du inte älskar barnet skall det ALLTID behandlas med respekt! Barnet kanske inte alltid har lätt för att acceptera att deras föräldrar har nya partners och därför kanske de inte alltid beteer sig som änglar, men det ger dig ingen rätt att behandla dem illa!

Jag blir så ledsen när jag läser om styv/bonus föräldrar som skriver att de hatar sina styv/bonus barn.. eller när biologiska föräldrar berättar att deras barn blir illa behandlade av den andra förälderns nya partner...

Har dessa personer inte tänkt till? Det är inte så lätt som att säga att de älskar pappan eller mamman de älskar. Du väljr barnen också när du väljer någon som redan har barn! Så enkelt är det! Är du inte beredd att ta med barnet i dina beräkningar så avstå från personen! Tro mig de finns andra för dig här i världen utan barn! Och föräldern kan få chansen att träffa någon som accepterar deras barn fullt ut!

Det är det bästa för alla i detta läget!

Tror ingen väntar med att säga att de har barn tills man redan flyttat ihop.
("vad är detta rummet till för?Vi behöver väl inte så många rum?""Jo älskling jag har en liten flicka på 5 år som skall bo här varannan vecka/helg och detta skall bli hennes rum")
Nej du vet om det innan... och då om du känner att din kärlek inte räckertill kanske det är dags att dra sig ur? Visst kan det göra ont att bryta med någon som man älskar men troligen får du reda på att han redan har barn innan det går från flört till förälskelse till kärlek... Och fråga angående barnet. Är barnet friskt? Tror du att du klarar av att hjälpa ett barn med något form av handikapp(eller liknande)? Är det fler än ett barn? Hur gammalt är det? Det fnns massor med saker du måste ta med i beräkningen! För det funkar inte att sen komma efteråt och klaga över att hans barn har än det ena än det andra som gör dem jobbiga. Det är ingen ursäkt! För det är du som har gjort valet!!!

Gör ditt val innan förhållandet går för långt så undviker du lidande för dig själv och för barnet!

Var bara tvungen att lufta mina åsikter lite...

Life's a bitch get used to it!!!

Coccolina

Äldre 18 Jul 04:00

#2

Morghana skrev 2007-07-18 03:52:53 följande:

Bra åsikter tycker jag.Jag har avslutat ett par förhållanden för attde inte har kunnat acceptera min dotter fullt ut.Hon ska alltid sättas i andra hand för det mesta enligt dem och har inte behandlats med respekt. De har rent av varit väldigt elaka.Så då har jag gått vidare. Hon är ju ändå alltid nr 1 för mig.Nu har jag en sambo, som jag väntar barn med, som behandlar min dotter med respekt och en fast, kärleksfull hand. För honom var det bara en bonus att jag hade barn, sa han till mig när vi träffades.Och det har jag verkligen fått känna stämmer!

Skönt att din sambo behandlar dtt barn på rätt sätt

Blir glad när jag hör att inte alla styv/bonus föräldrar hata sin styv/bonus barn! Här inne på FL verkar de flesta styv/bonus föräldrar inte tycka särskilt mycket om de stackars barnen... Tack och lov inte alla!!!

Life's a bitch get used to it!!!

Coccolina

Äldre 18 Jul 04:55

#5

Gladabarnensmamma skrev 2007-07-18 04:26:56 följande:

Hm... den här tråden kan nog bli livad... Självklart ska inga barn fara illa eller bli illa behandlade av mammas / pappas nya partner. Men jag kan inte låta bli att känna en viss irritation när du rätt så präktigt stoltserar med att du minnsann insåg och förstod vad som krävs av dig etc. när du hade ditt (korta?) förhållande med en man som haft barn.Om man är mamma & har vårdnaden så förstår jag absolut att man skulle be sin nya partner fara & flyga om det inte fungerar med barnen. Men dom som träffar en pappa har ibland en väldigt annorlunda situation. Papporna kan ske inte har barnen speciellt ofta hos sig och det kan till en början flyta på riktigt bra eftersom alla försöker & anstränger sig till 100% de få dagar i månaden man ses. Pappan kanske även känner ett viss sug efter att "starta om" och vilja ha barn med sin nya partner. Och så plötsligt kommer det reaktioner... från exet, från barnen, från pappan, från bonusmamman... vardagen har förändrats helt och den glada kuliga styvfamiljen har blivit en helt vanlig familj där mamman ammar, lagar mat & är allmänt slutkörd, pappa skäller på ungarna som inte vill göra läxorna... och den pluttiga semestern man har råd med blir inte alls med den lilla "nya" familjen utan inkluderar även de äldre barnen, som kanske egentligen helst vill vara hos sin mamma... Jag har både hel och halvsyskon och har dessutom vuxit upp med "ingifta" barn i familjen. Dessutom är jag bonusmamma till 2 barn och har en son med min man, så jag har verkligen upplevt styfamiljsproblematik på nära håll. "Man gör sina val" tycker jag låter som en helt oförstående "skyll-dig-själv"-smocka till bonusföräldrar som befinner sig i situationer som plötsligt uppstått efter flera års fungerande familjer. Slutligen; alla familjer -även kärnfamiljer - har perioder när det mumlas och gnälls lite extra.

Självklart är ingen familj utan problem och visst kan situationer uppkomma efter att man varit tillsammans flera år. Det är inte det jag vänder mig mot men jag förstår inte hur folk kan med att helt enkelt säga att de hatar styvbarnen! Alla de situationer är ju sånt man får ta med i beräkningen när man bildar familj där det redan finns barn. Att semestern inte blir som man önskar och så vidare.

Visst jag påpekade redan från början att jag igentligen inte kan säga hur man känner sig i situationen då det närmsta jag kom var någon månads dateande med en kille med barn. Jag är däremot uppvuxen med en halvsyster (på mammas sida) där hennes pappa inte var inblandad på något sätt (han bodde i ett annat land) under hela hennes uppväxt. Min pappa dök upp när min syster redan var 8 år och jag kom först flera år senare! Min pappa var alltid där för henne lika mycket som han varit för mig och mina farföräldrar tog henne till sitt hjärta precis som om hon varit deras barnbarn!

Ingen familj är felfri men det finns vissa som går in i förhållanden med personer som redan har barn utan att ens stanna upp 5 sek för att fundera på vad det innebär! Har läst inlägg här där folk säger att de inte vill ha bonusbarn hos dem utan vill att pappan skall avsäga sig den delade vårdanden för deras skull då de vill ha partnen för sig själv och vill att deras egna barn skall vara viktigast! Och det funkar inte så! Har din partner barn sen tidigare så måste du vara beredd på all den problematik som kan uppkomma och inte vara naiv nog att tro att han/hon kommer välja dig och era gemensamma barn framför de tidigare barnen i alla lägen!

Och jag anser fortfarande att känner du av redan från början att du inte skulle klara av att kanske få ta hand om barnet 24/7 (för även om man har delad vårdnad eller bara någon helg i månaden så kan den sitationen förändras) eller om du inte är beredd att räkna in barnet i dina semester planer osv så anser jag fortfarande att det är bättre att dra sig ut redan från början! Man kan undvika många problem genom att stanna upp och tänka igenom situationen ordentligt innan man ger sig in i ett förhållanden med en person som har barn!

Ett barn är inte något som man kan önska bort!Och de som tror att de har rätt att stänga ute tidigare barn från deras och partnens liv är helt ute och cycklar!

Life's a bitch get used to it!!!

Coccolina

Äldre 18 Jul 19:51

#11

revik skrev 2007-07-18 19:40:39 följande:

Ja, eller så kommer en sådan som du som verkar anse att TS har fel och du har rätt...:-/Jag har både biologiska barn och styvbarn. Visst har det funnits tillfällen när det varit turbulent vad gäller exet eller själva relationen till bonusbarnen eller relationen bonusbarn-biobarn, men jag har aldrig kunna lägga skulden på barnen!! Och som jag uppfattar det är det just TS poäng! Offra inte ungarna!Jag håller med henne: lämna om bonusbarnen är ett problem för dig. Det hade väl varit skönt om din "styvmor" insett det, kanske? Barnen får inte välja - men det kan den vuxne göra.Och vadå inte yttra högt? Ligger inte det mer på vilket plan man själv sätter upp regler för vad man får och inte får? Här på FL verkar det ju f ö inte ligga några som helst hinder för det... Kanske skulle dessa personer ta itu med sin egen känsla av otillräcklighet istället för att projicera den på barnen eller föredettingar?TS: Jag ser inte ditt inlägg som det minsta "präktigt", utan som ett tacksamt inlägg. Däremot får man respektera att det inte alltid kan vara en dans på rosor och att människor hyser känslor de förhoppningsvis önskar att de inte hade, men i grunden har du rätt: man gör sina val; valet att säga "tack för mig" innan karusellen går igång, "tack för mig" när karusellen ÄR igång eller "Kanske måste JAG ändra mina prioriteringar, mitt förhållningssätt och mitt tänkande i den situation jag väljer att stanna i".

Precis!!! Jag hävdar inte att livet med bonusbarn måste vara perfekt och en dans på rosor! Det enda jag vill är att folk tänker efter och inser att om partnen har barn sen tidigare så måste man ta med dm i beräkningen! Och då det faktiskt finns de som inte kan klara av den situationen är det bättre om man drar sig ur istället för att spy sitt hat över barnen eller på andra sätt låta barnen hamna i kläm!

De som förstår hur jag menar mit inlägg inser att jag inte försöker vara fröken präktig eller att jag ser mig själv som perfekt. Det enda som jag säger är att man bör tänka efter före så att barnen inte blir lidande i onödan. Men också så att man själv inte lider i onödan!För islut ändan så lider man ju själv också i sådana situationer!

Life's a bitch get used to it!!!

Coccolina

Äldre 18 Jul 20:40

#13

Svartsjukan över att ens sambo har barn med en annan... DET ÄR JU DET JAG PRATAR OM!!! Du vet ju om redan innan att han/hon har barn sen tidigare! Du valde ju själv att börja ett förhållande med en som redan har barn! Du kan inte göra så att barnen försvinner!!!

Ett exempel på en av de trådarna som jag blir ledsen över är denna: www.familjeliv.se/Forum-4-118/m22288075.html

Kan ni försvara denna tråden??

Life's a bitch get used to it!!!

Coccolina

Äldre 19 Jul 01:01

#15

gumsan76 skrev 2007-07-18 23:28:16 följande:

Nej, Slurpan, OM den tråden är seriös så försvarar jag självklart inte den. Hade du läst mitt förra inlägg så skrev jag precis det.Men det du och dina gelikar verkar glömma är att svartsjuka, frustration, och andra negativa känslor som kan dyka upp i vilken relation som helst, de dyker även upp hos oss som är bonusföräldrar. Ni verkar tro att man bara kan lämna en relation hur lättvindligt som helst! Och bara för att man vet att ens partner har barn så säger inte det ett dyft om hur det kommer att bli att ha ett liv tillsammans. Varför har så många svårt att fatta det??? Och varför skulle jag vilja att hans barn försvinner? Var i mina inlägg får du känslan av att det är det jag vill??? Jag älskar min sambo och hans barn, och JA jag har valt ett liv med dem. MEN, har jag också valt att bli kallad det ena och det andra av hans ex? Har jag valt att behöva stå ut med att en annan människa talar illa om mig inför min sambos och hennes barn? Har jag valt det med? Ja, säger du antagligen. Men säg mig då HUR man ska förbereda sig inför ett sådant liv? Jag förväntar mig inget svar för du är antagligen en sådan människa som inte förstår hur någon stannar kvar hos en missbrukare eller hos någon som misshandlar.

Självklart väljer du inte att bli illa behandlad av exet... Det tycker jag också är ett fruktansvärt lågt beteende! Jag måste säga att jag inte uppfattat dina inlägg som negativa mot din partners barn. Något som jag inte tycker jag har påstått heller. Jag kan förstå att man kan ha det jobbigt i ett förhållande och att alla de vanliga stress momenten kanske blir så många fler när man har styv/bonus barn med i bilden.
De som jag vänder mig emot är de som just ÄR negativa mot bonus och styv barn och inte vill ha dem med i sitt förhållande.

Sen när det gäller de som stannar med en missbrukare och en som misshandlar så är det något helt annorlunda... Jag kan inte se någon likhet. Självklart man bör lämna en person som misshandlar och så vidare men det är inte det lättaste...Nu handlar inte min tråd om detta så det är onödigt att gå in på det.

Jag tycker som sagt bara att folk skall tänka igenom saker och ting innan de ger sig in i ett förhållande där de få bonus/styv barn! Man borde inse att man sätter sig i en svår situation och ta med det i beräkningen! Och är man inte bered på allt det kan innebära bör man dra sig ur... för barnens och sin egen skull.

Är det så fel? Jag fördömer inte styv och bonus föräldrar. Och självklart får de lov att tycka det är jobbigt och självklart skall de behandlas med respekt av bio föräldrarna. Men vad som än händer så får det inte gå ut över barnen då de inte har något val...

Life's a bitch get used to it!!!

man gör sina val...

INNEHÅLL