man gör sina val...
Hm... den här tråden kan nog bli livad...
Självklart ska inga barn fara illa eller bli illa behandlade av mammas / pappas nya partner. Men jag kan inte låta bli att känna en viss irritation när du rätt så präktigt stoltserar med att du minnsann insåg och förstod vad som krävs av dig etc. när du hade ditt (korta?) förhållande med en man som haft barn.
Om man är mamma & har vårdnaden så förstår jag absolut att man skulle be sin nya partner fara & flyga om det inte fungerar med barnen.
Men dom som träffar en pappa har ibland en väldigt annorlunda situation. Papporna kan ske inte har barnen speciellt ofta hos sig och det kan till en början flyta på riktigt bra eftersom alla försöker & anstränger sig till 100% de få dagar i månaden man ses. Pappan kanske även känner ett viss sug efter att "starta om" och vilja ha barn med sin nya partner. Och så plötsligt kommer det reaktioner... från exet, från barnen, från pappan, från bonusmamman... vardagen har förändrats helt och den glada kuliga styvfamiljen har blivit en helt vanlig familj där mamman ammar, lagar mat & är allmänt slutkörd, pappa skäller på ungarna som inte vill göra läxorna... och den pluttiga semestern man har råd med blir inte alls med den lilla "nya" familjen utan inkluderar även de äldre barnen, som kanske egentligen helst vill vara hos sin mamma...
Jag har både hel och halvsyskon och har dessutom vuxit upp med "ingifta" barn i familjen. Dessutom är jag bonusmamma till 2 barn och har en son med min man, så jag har verkligen upplevt styfamiljsproblematik på nära håll.
"Man gör sina val" tycker jag låter som en helt oförstående "skyll-dig-själv"-smocka till bonusföräldrar som befinner sig i situationer som plötsligt uppstått efter flera års fungerande familjer. Slutligen; alla familjer -även kärnfamiljer - har perioder när det mumlas och gnälls lite extra.