Gå isär med 2 månaders bebis?

Jag säger samma som Emlan, första tiden kan vara oerhört påfrestande för både mamman o pappan och det kan vara så det första året som nyblivna föräldrar.
Säger inte att du ska acceptera att bli kallad både det ena och det andra utan mitt förslag är att innan du tar steget och lämnar förhållandet, funderar efter en extra gång, att du pratar med pappan till ditt barn och förklarar hur du mår och hur du tänker o vad du funderar på att göra.
Kanske skulle ni gå på familjerådgivning tillsammans...är absolut inget fel med det utan snarare tvärtom!

Vad beträffar umgänge mellan pappan o barnet får det ju ske på tider då du inte ammar såvida barnet inte tar flaskan o på så sätt kan få fler timmar ihop med pappan.
Och nej, din kille har inte rätt att komma o gå i ditt hem som det behagar; du ska vara villig att släppa in honom först; dvs bjuda in honom.
Men har man ett så pass litet barn så anser ju jag att man ska göra så mycket man bara kan för att dom ska träffas så ofta o mycket det bara går.

Anonym (Förtvivlad) skrev 2007-07-18 22:41:46 följande:

Man ska inte fixa o lappa ett förhållande för barnens skull; man ska göra det för sin egen, bägge ska göra det för sin egen skull. Att stanna i något enbart för barns skull är inget bra.
Att lappa o komma varann närmre utan att ha ett förhållande för barns skull är däremot något helt annat; då vill man fixa så man har en bra kontakt sinsemellan för att det underlättar för barnet.

Anonym (Förtvivlad) skrev 2007-07-18 22:44:50 följande:

Det där spelar alldeles säkert en stor roll i det hela och att bli helt fri från droger tar lååång tid.
Man blir väl heller aldrig helt fri utan man ska lära sig bemästra suget för det kommer att komma tillbaka. Ofta till en början men sen allt mer sällan.
Har själv vänner som tagit sig ur ett missbruk och det är strongt.

Går din sambo och pratar med någon?
Min väninna gick till en slags kurator när hon la av; i början ofta o sen allt mer sällan men hade ändå kvar kontakten till den dagen då suget kom över henne som från ingenstans (2,5 år efter att hon la av)

Anonym (Förtvivlad) skrev 2007-07-18 23:01:01 följande:

Mitt råd till dig är att du tar kontakt med familjerätten på orten där ni bor; ring o boka tid för samtal..det kan man göra utan att man har tagit steget mot separationen.
Man kan komma dit o få råd ang hur man ska gå till väga.

Vad gäller vart er son ska bo så är det hos bäst lämpad förälder och eftersom ni har gemensam vårdnad så har din sambo rätt att kräva att sonen ska bo hos honom.
Dock är det ju fortfarande så att i de allra flesta fall så anses mamman bäst lämpad.
Men skulle det gå så långt att din sambo drar dig inför rätta så kan det bli så att man dömer till hans fördel och tyvärr så kanske du (om den dagen kommer) behöver hävda hans missbruk som en nackdel.

Vad beträffar er lägenhet och vem som ska lämna den beror ju helt o hållet på vems namn som står på kontraktet; står bägges namn där har båda rätt att stanna.
Däremot om du skulle gå vidare med separationen o han inte vill flytta ut så är det bara ett domslut som kan ge dig ensamrätten till lägenheten.

Vill inte på något sätt skrämma upp dig med mitt inlägg men det kan bli såhär om man inte kan komma överens utan att blanda in myndigheter.
Hursom så är mitt råd att du kontaktar familjerätten och pratar med dom och ställer frågor så du kan få de bästa svaren.
Under tiden så kan jag tipsa om famratt.com - det är en väldigt bra sida där man kan läsa om alla slags frågor i detta ämne, man kan även läsa olika fallbeskrivningar.
Den sidan har jag haft mycket nytta av själv.