Gå isär med 2 månaders bebis?

jag klarar mej utmärkt! vi gick isär när vår yngsta var 2 månader å han har träffat honom dagtid nån timme på helgerna (han jobbar borta) o nu så (ÄNTLIGEN) hade han i helgen barnen sin första helg sen november, så jag hoppas på att de går bra, gör de inte de så klarat jag mej själv! Vi mammor e enastående varelser!

tänk på att det tär på både en tjej o en kille första tiden med ett barn..speciellt om det är första barnet..det blir en omställning för båda..kan bli en del tjaffs..tror det blir det för dom flesta..vet ju inte eran sits men så kanske e fallet?

Jag säger samma som Emlan, första tiden kan vara oerhört påfrestande för både mamman o pappan och det kan vara så det första året som nyblivna föräldrar.
Säger inte att du ska acceptera att bli kallad både det ena och det andra utan mitt förslag är att innan du tar steget och lämnar förhållandet, funderar efter en extra gång, att du pratar med pappan till ditt barn och förklarar hur du mår och hur du tänker o vad du funderar på att göra.
Kanske skulle ni gå på familjerådgivning tillsammans...är absolut inget fel med det utan snarare tvärtom!

Vad beträffar umgänge mellan pappan o barnet får det ju ske på tider då du inte ammar såvida barnet inte tar flaskan o på så sätt kan få fler timmar ihop med pappan.
Och nej, din kille har inte rätt att komma o gå i ditt hem som det behagar; du ska vara villig att släppa in honom först; dvs bjuda in honom.
Men har man ett så pass litet barn så anser ju jag att man ska göra så mycket man bara kan för att dom ska träffas så ofta o mycket det bara går.

Han har en son sedan tidigare på 12 år. och vi har tjaffsat sedan i början av vår historia..asså vi bråkar aldrig utan det är vårat sätt att komunicera. ja vill att min parnter ska vara min bästa vän. men det är jobbigt att alltsid bli ifrågasatt o ska förklara sig hela tiden.. min sambo kommer ju bo i närheten o jobbar inom vården så han kan ju dyka upp när som hellst typ??.. han kommer va en svår person att separera ifrån och ja ville så gärna ge han en riktigt familj o visa vad familjeliv handlar om för det gick ju inte så bra första gången.men ja tycker att han själv är den som saboterar det för sig men det kommer han aldrig att förstå. hatar när folk tror ja är elak o gör saker för gen vinning...

Jag måste bara skriva det första som fall mig in.
Vem sjutton had einte det tufft det första halvåret, med allt nytt, hormoner, livet, kärleken, nybliven förälder. Jag minns att det var en bergodalbana av känslor.
Som var tuff, dimt å säga annat. Å statistiken visar väl att de som går isär med barn gör det i regel det första året...

Så kanske kämpa, prata, finna hjälp å tröst.

Du älskar uppenabrligen din man.

Kram från en hopplös romantiker

vi har pratat om det flera ggr och han blir bara mer elak för att gå i sitt försvar till att sedan ångra sig oerhört för sitt betende.. vi har försökt o prata o prata men han är som en vägg.. så oerhört barnslig och ja når inte fram. helt ärligt ska ja säga att han inte förtjänar mig o detta visste ja innan och tog beslutet efter det nör vi behöll barnet. ja vet ä´ndå att han är en underbar pappa o gör allt för sina barn..han skall bara inte hunsas av ngn o går sin egen väg. han tycker väl likadant om mig men han ör inte den som tar upp det och han skulle aldrig vilja lämna mig. så han tycker att eftersom ja vill det så kan ja flytta ut, ensam... visstm som om det skulle hända. ja tycker det är så ledsmt för vi skulle kunna va särbos ett tag o gå på rådgivning o börja den vägen.. mest för barnens skulle..(trasligt med hans tidigare son),.,..alltså inte mellan oss utan i övrigt..

du älskar ju honom helt klart. du kan ju säga till honom att han har 2 val..antingen går han å pratar me nån psykolog eller så får eran resa sluta här men att ni bestämmer att ni ska vara vänner så att erat barn får den bästa möjliga relationen till er båda?

ja kan pumpa ut o lämna mjölk till honom. så då kanske ni förstår lite bättre,,.

Har dessutom hjälpt han ur ett långt drogmissbrukande. och ja, jag vet att han är ren. vart det 1 år nu.. stolt över honom men vart oerhört jobbigt, så därför kanske småp grejr blir så stora. för det är mkt i bagaget