Gå isär med 2 månaders bebis?

Anonym (Förtvivlad) skrev 2007-07-18 22:41:46 följande:

Man ska inte fixa o lappa ett förhållande för barnens skull; man ska göra det för sin egen, bägge ska göra det för sin egen skull. Att stanna i något enbart för barns skull är inget bra.
Att lappa o komma varann närmre utan att ha ett förhållande för barns skull är däremot något helt annat; då vill man fixa så man har en bra kontakt sinsemellan för att det underlättar för barnet.

givetvis så ska vi göra det så bra som möjligt för vårat barn. han har gått hos psykolog men vill inte längre..

usch va allt låter grymt när ja läser det själv nu..
det är ju så klart massa bra grejer med..

men när det ska gå åt pipan så är han så j*vla stolt, därför blir han sp egoistisk o elak för att inte visa sig sårbar.

ja ser ju rätt igenom honom, men vill bara bli särbos o få lugn o ro.. hitta mig själv igen och få energi och bli lycklig..

har ju en underbar liten kille att älska och vill ha min kille med oss hela tiden, men mkt ligger i bagaget..

tvärr kan droger orsaka person störningar :S låter som att det i ditt fall e bäst för både dig o erat barn att få själva å låta killen hälsa på så ofta som möjligt..dock på dina villkor

BO själva ska det givetvis stå istället för "få" haha

Anonym (Förtvivlad) skrev 2007-07-18 22:44:50 följande:

Det där spelar alldeles säkert en stor roll i det hela och att bli helt fri från droger tar lååång tid.
Man blir väl heller aldrig helt fri utan man ska lära sig bemästra suget för det kommer att komma tillbaka. Ofta till en början men sen allt mer sällan.
Har själv vänner som tagit sig ur ett missbruk och det är strongt.

Går din sambo och pratar med någon?
Min väninna gick till en slags kurator när hon la av; i början ofta o sen allt mer sällan men hade ändå kvar kontakten till den dagen då suget kom över henne som från ingenstans (2,5 år efter att hon la av)

nej , ja skulle aldrig vara tillsammans med han för barnets skull. det funkar ändå aldrig i längden..

nu gick han precis ner t pizzerian o ja bad honom sova hos sin bror eftersom han ändå ska komma sent o hunden skäller o ja behöver min sömn..

så det sista han söger är att han intge får komma hem o ja är så jävla egoistsik o onte sk askicka några jävla meddelanden..

ja har fan hjälpt han från skiten o upp..

han har fått jobb o bra relation till sin första son, han är ren o mår bättre..

så trött på honom nu. vill egentligen bara att det ska ta slut men ja är inte långsint o efter en studn går det över o ja kan inte längre komma ihåg vad ja blir så ledsen för, utan glömmer det o livet rullar på.. alltså detta händer dagligen..

ja orkar inte, o vet inte hur ja ska "bli av" med honom..

den underbara killen ja känner önskar ja va d'r jämnt för han kan resonera och inte va elak.. men han är där för sällan o det duger inte för mig.. ja vill ha ut mer av livet..

JAg vet ju inte hur allvarligt det är men det låter som om det varit såhär redan innan ni skaffade barn?
O nu när du har något viktigare än allt annat att tänka på dvs. sonen, vill du ej bli behandlad så här längre eftersom du vet att det är fel, o även drabbar eran son.
Oavsett om du är gravid eller har smått eller inte haft något barn alls så är det klokt att tänka efter.

Tror du helt enkelt får rannsaka dej själv,
*Är du bara känslig? (Vilket jag inte tror om du till o med skriver om det här)
o är du känslig, ska du väl inte behöva bli trampad på ändå?
Då måste han väl försöka tona ner lite för att det ska funka. O har han inte lyckats med de på 2 år, blir det nog ej någon förändring.

*Eller är det så att det pågår någon form av psykisk misshandel?
Ska sonen växa upp o höra modern bli ner trackad o förolämpad av fadern?
Tycker inte det låter rätt.

I vilket fall, det ska inte behöva göra ont att leva ihop med sin sambo.

Ang. umgänget med sonen vet jag inte hur "folk" brukar göra å det var väl egentligen din fråga.

Lycka till iaf. hoppas ni kommer underfund med en bra lösning! :)

ja men hur får man han att flytta ut smidigt. klart han tänker på det ännu men är så instängd o pratar inte så mkt om det..

han har berättat hemligheter för mig som ingen annan vet..

om man har gemsam vårdnad. vad gäller då??..när ja slutar amma, kan han bara säg att lillen ska bo hos honom då??..vad har ja på min sida??...att använda missbruket mot honom är ngt ja aldrig vill göra..

han har hållt på sen han va 15, nu é han 30..

så gå från att leva för varje dag till familjeliv é nte lätt, men han vill verkligen men ja orkar inte ta mer skit pga missbruket... ja vill ha lite uppskattning och han ör tacksam det vet ja men man orkar inte hur mkt som hellst..

under den där breaken förra sommaren så träffade ja en kille, mest för att komma över honom o se att det finns fler.. dumt men tyvärr.. min kille visste detta o tog tillbaka mig men har vart på mig 1 år om detta... så nör han blir sur o allt börjar skit sig så är ALLT mitt fel pga av det.. för att han mpr så dåligt. ja va ego o bryddee mig inte. tog nngn annan före han och känslokall..

fan , nu när ja sitter här vet ja va ja mste göra..
men hur ska ja orka, en annan kille har ju sitt rum här..

han är så bra på at vrida utåt att ja är dominant o överreagerar..
så ja vill ju så klart inte att folk ska blir arga på mig, ex hans familj o så, ja nu fick hon barn o nu skiter hon i honom..
han har ju ställt till det själv..
om han bara slutade attlåtsas at allt är bra o prata md folk.

han stör sig också på at ja pratar med andra om oss, men så funkar ja..måste prata av mig,.

Jag tycker du ska lämna honom och rikta in dig på att du och sonen ska må bra. Det verkar som han behöver hjälp för att må bra och få lite mer distans till sitt missbruk.
Sonen får han träffa tillsammans med dig. Om du tycker det känns bra kan du ju lämna barnet några timmar hos honom, om han(sonen) tar ersättning. Så gjorde vi.(separerade då barnet var 3 mån.)
För oss var det alkholen som ställde till det. Dock blev vi tillsammans igen och har nu ett barn till ihop. Vi har det bra nu, men det kan bli bättre och det har inte varit en lätt resa. Det finns nog hopp för er också, men jag tycker du ska bo ensam ett tag nu. Du behöver din energi till dig och sonen istället för att lägga den på ett dåligt förhållande. Lycka till! Varma kramar

Anonym (Förtvivlad) skrev 2007-07-18 23:01:01 följande:

Mitt råd till dig är att du tar kontakt med familjerätten på orten där ni bor; ring o boka tid för samtal..det kan man göra utan att man har tagit steget mot separationen.
Man kan komma dit o få råd ang hur man ska gå till väga.

Vad gäller vart er son ska bo så är det hos bäst lämpad förälder och eftersom ni har gemensam vårdnad så har din sambo rätt att kräva att sonen ska bo hos honom.
Dock är det ju fortfarande så att i de allra flesta fall så anses mamman bäst lämpad.
Men skulle det gå så långt att din sambo drar dig inför rätta så kan det bli så att man dömer till hans fördel och tyvärr så kanske du (om den dagen kommer) behöver hävda hans missbruk som en nackdel.

Vad beträffar er lägenhet och vem som ska lämna den beror ju helt o hållet på vems namn som står på kontraktet; står bägges namn där har båda rätt att stanna.
Däremot om du skulle gå vidare med separationen o han inte vill flytta ut så är det bara ett domslut som kan ge dig ensamrätten till lägenheten.

Vill inte på något sätt skrämma upp dig med mitt inlägg men det kan bli såhär om man inte kan komma överens utan att blanda in myndigheter.
Hursom så är mitt råd att du kontaktar familjerätten och pratar med dom och ställer frågor så du kan få de bästa svaren.
Under tiden så kan jag tipsa om famratt.com - det är en väldigt bra sida där man kan läsa om alla slags frågor i detta ämne, man kan även läsa olika fallbeskrivningar.
Den sidan har jag haft mycket nytta av själv.

Han brukar va så här i några dar sedan lugnar han sig o blir resonlig..

han har ätit ersättning men gör det inte längre för mjölken kom igång igen.. men han får gärna ha honom och inget som ja oroar mig över.. han skulle ta hand om honom lika bra som jag..
Men ja kan inte ta mer skit o han behöver inse ett o annat.
ja försöker vara vänlig men tappar också behärskningen o vräker ut mig grejer..

att bli särbos har vi pratat om tidigare o ja tror d skulle va bra, kunna bli mysigt att övernatt hos vardnra o ta hand om vardnra mer...lära oss att uppskatta det vi har o varandra..
så kan han även lösa det andra med sin 1,a son vilket också ställer till en del konflikter..

vill så gärna va med honom o ha våran lilla familj, o ja vill kämpa för det. att bli särbos behöver inte va ett setg tillbaka..

Tack för alla era rdå. ni får gåna skriva mer..
ska ge lillen ett mål mat snart o lägga mig..

Go natt på er alla..

nu har det gått helt över styr. vi rök ihop som tusan i förrgår och nu finns det ingen återvändo. ja vill att han ska va hos sin mamma ett tag tills vi lunat oss cå vi kan tänka ifred vad vi vill. just nu handlar det inte om oss utan om lillkillen.
Ja vill inte se pappan just nu men vill inte neka han till att träffa pojken, så ja sa att han ka träffa honom vissa dagar på dagen för han äter erstättning 3 ggr över dagen ungefär..

men nu tycker han att han ska va här, för det är hans lägenhte lika mkt och han ska minsan ha pojken och inte jag.

ja vill inte krångla o dra in myndigheter..
så hur fan ska ja göra??
ja är så himla frustrerad,.

har min mamma här ifall om ja skulle tappa kontrollen för ja är så himla arg just nu och det behöver inte lillkillen känna..

att kärlek kan övergå till hat på så kort tid..