Oidipus-låsning?

Jag försöker se det som att de har en nära relation och att det är positivt även om man måste sätta gränser ibland genetemot svärmor.

Tror dock många barn länge (kanske alltid) är obarmhärtigt lojala mot sina föräldrar och vice verca. Oavsett kön. Ibland är det sunt, ibland inte. Men ofta är det döfött att kritisera någons barn inför en förälder eller tvärtom. Så jag har släppt det. Men sätter gränser genetemot svärmor när hon t o m ska bestämma vad vi ska ha för preventivmedel och inte. Försöker göra det "lite fint", diplomatiskt sådär. Har insett att jag kan aldrig få vare sig svärmor eller maken att se neutralt på sin relation, aldrig kritiskt. Istället får jag försöka se deras relation som en tillgång för DEM, det kan jag glädjas åt. Kanske lever svärmor några år extra i välmående av hans omsorger? Tänk så många äldre osm sörjer att barnen inte bryr sig om dem...inte hinner med...och tänk så många vuxna barn som innerst inne sörjer föräldrar, de föräldrar som lämnat dem för döden eller som är som döda levande, som inte bryr sig och finns till hands.