Inlägg från: Anonym (anmäl) |Visa alla inlägg
  • Anonym (anmäl)

    stackars barn

    Min tonårsdotter har under tio års tid "lekt" med en tjej som är två år yngre än henne.
    Tjejen bor med sin mamma, en mamma som tillbringar en hel del tid på bingohallar och pubar eller helt enkelt hemma hos nya pojkvännen...
    Inte helt ovanligt att hon på fredags em får ett par hundra och sen försvinner mamman bort över helgen
    Den här tjejen har alltid varit välkommen hem till oss, hon vet att hon får komma dygnet runt och att vår dörr allltid står öppen för henne. Hon hänger med oss på våra "familje aktiviteter" och känns som en extra dotter.

    För två år sedan åkte mamman iväg på en semestertripp på 10dagar och lämnade den då 12årig tjejen ensam...
    Självklart öppnade vi vårt hem för henne. En av mina närmaste vänner jobbar på soc. i vår kommun och därför valde jag att prata med henne.
    Ett beslut som kändes både självklar och rätt jobbigt eftersom det kändes som om jag svek tjejens förtroende lite grann...
    Det hela slutade iallafallmkt bra. Mamman blev kallad till ett möte, fick stöd o hjälp och har efteråt tackat mig för att jag anmälde så att hon fick hjälp att "öppna ögonen" - ibland kan man hamna i situationer som man inte riktigt rår på och där man inte heller ser de självklara felen man gör...

    Mitt råd är att du ska anmäla till soc.

  • Anonym (anmäl)
    Anonym (usch!!) skrev 2007-07-19 22:36:45 följande:
    eloge till dig och din familj!!!
    Det var/är en sån toppen tjej så för oss kändes det självklart
    De gånger hon var ledsen/mörkrädd/kände sig ensam så högg det verkligen i hjärtat på en...
    Lika varmt blir det idag när jag ser att hon mpr så mkt mkt bättre och att hennes mamma verkligen försöker att göra sitt bästa, visst händer det att mamman åker bort över en helg eller så men då kollar hon alltid med oss om det är okey att tjejen bor här - precis som vilken "vanlig" förälder som helst, dottern lämnas inte bara vind för våg
  • Anonym (anmäl)

    TS, det låter som en mkt ensam och rädd liten kille. Hela hans uppträdande skriker efter att någon ska se honom och bry sig.
    Att "tjalla" i det här fallet är det bästa du kan göra.
    De som väljer att "inte se" och istället vänder sin ilska mot det stackars barnet är de som borde skämmas o  ifrågasättas

Svar på tråden stackars barn