Karriärsmamma?

Jag är intresserad, både som bollplank och som nätverk!

Jag har inte haft någon chefsbefattning tidigare men nu när jag kommer tillbaka från min föräldraledighet med lillan så påbörjar jag min nya tjänst som förhandlings"chef", tre bolag och totalt sju avtalsområden. Får inget personalansvar men jobbar ju ändå tätt med personalfrågor som stöd för avdelningscheferna.
Under ett års tid så kommer jag arbeta med den förra personen som mentor, han kommer finnas tillgänglig för mig ca en dag i veckan.
Ser fram mot detta, mycket måste jag erkänna, men inser samtidigt att det kan bli mycket jobb. Min make bor utomlands och jobbar så när han är hemma är han ju verkligen hemma men det är inte så ofta. Jag har också ett stort behov av att få vara med våra två barn. Vi har nu ingen planerad hjälp, hoppas att det löser sig iallafall, men inser att jag kan bli rätt så ensam om dagishämtning, VAB mm.
Jag känner att min inställning till jobbet är otroligt likt det som Ina beskriver, ska jag ändå vara på jobbet så vill jag få ut så mycket som möjligt av min tid där. Utvecklingsmässigt, lönemässigt och erfarenhetsmässigt ( och roligt!)!

Hoppas vi lyckas hålla tråden igång, är det någon som bor i Stockholmstrakten förresten?

Ain; min syster bor i Schweiz med sin make och två barn. De har helt klart lite svårt att få ihop livspusslet. Som det är nu drar min syster det största lasset, även om barnen har en "extramamma" som städar, stryker och fixar lunch åt dem då de inte äter i skolan.
Men det kostar lite..

Jag jobbar nära Arlanda men är en del inne i "stan" och mer lär det väl bli. Framför allt ute på Blasieholmen.
Maken är ju som sagt utomlands, så pusslet är väl svårast med tanke på att jag brukar passa på att jobba ifatt lite när han är hemma. Fast han helst vill att jag ska komma hem..!
Svårt att hinna träffas och prata.

Ibland vore det ju bra om man kunde "ta-en-sak-i-taget" vad det gäller karriär, barn osv. Men det är ju inte alltid man kan få erbjudandena man vill ha PLUS kunna välja när erbjudandet ska komma. Nej, ibland får man fånga chansen när den kommer.
Att jag dessutom har haft det lite jobbigt på graviditetsfronten gör att jag är lite glad att jag har pluggat, jobbat, skaffat barn, jobb-pluggat, skaffat barn igen osv.
Under denna föräldraledighet har jag passat på att jobba 20% och tagit några poäng på universitetet också. Kändes lite svårt att få ihop "fikatid" med andra mammor men jag är glad att jag gjorde så iallafall. Känns jättebra nu! Och min arbetsgivare verkar ju nöjd!

28april; jag fick mitt erbjudande nu i juni, hade annonserat att jag skulle komma tillbaka lite mer regelbundet i aug/sep, så jag håller tummarna för dig också

Vi har här hemma inte delat alls på föräldraledigheten, det har fungerat bra än så jag hoppas det håller i sig...!
Jag vet inte om det är optimalt att leva som vi gör men nu är det som det är och maken har svårt att hitta något likvärdigt i Sverige. Det fungerar bra och jag fick ju som sagt erbjudandet från en arbetsgivare som känner mig och mitt sätt att leva.
Jämställda hemma? Antar det även om det ibland mest beror på att min städhetströskel är högre än makens, mycket högre!

Fjutt, kul att komma tillbaka! Jag ser också fram emot det även om jag har arbetat lite hela tiden. Hur gamla är barnen?

Härligt att höra att vi har hittat så ordningsamma män!!

Jag går faktiskt ned i tid, vi ska testa med 70% och se hur det funkar. Jag vill ju ta ett par poäng till och vår nya VD är för att man arbetar på sin arbetsplats. Dvs, lite bakåtsträvande, gillar inte flexibilitet...
Att M dessutom arbetar utomlands jämt gör att det blir för mycket i början. Han har startat ett pensionssparande till mig och det var ju lite omtänksamt iaf, han försöker vara förstående till att han ibland sätter mig en en ganska taskig sits.
Sedan är det kanske lite udda men en nioåring behöver lite tid med mamma också. Det händer ofantligt mycket även i den åldern. Dessutom börjar man redan nu se ruggiga tendenser till ojämlikhet. Mina döttrar ska inte ta skit!! Aldrig!!
Så man försöker finnas även lite där. Allra bäst pratar vi om kompisar, killarna i klassen osv när vi sticker iväg och fikar eller handlar lite.

Vi är inte klara med löneförhandlingen än på jobbet, är det bara jag som tycker det är lite kymigt..?
Gillar inte att löneförhandla för mig själv. Att jag dessutom sitter på motpartssida när andra löneförhandlar gör att jag känner det som om jag kan alla argument fast bakvänt och det gör att det tar emot lite. Jag har lite svårt att vara tuff där. Sjukt egentligen eftersom jag kan genomföra en uppsägning utan att gruva mig för mycket. (Även om det är allt annat än kul och kanska komplicerat också, det är ju människor och familjer inblandat...)

Kort resume över hur det kan vara på skolan;
Tjejerna får bara vara med i fotbollen på rasterna om de går med på att få bollen sparkad i stjärten tre ggr, tjejtoalettens dörr hålls för för om man är så svag så man inte orkar knuffa upp den så är man en vekling (OBS! Killar håller för tjejtoaletten, aldrig killar mot killar) och tjejer som gråter retas medans pojkar stöttas som modiga som vågar gråta ( av varandra alltså).

Toalettexemplet rusar jag in i hallen i värsta "Thelma & Louise" stil och ryter i att när en tjej snyftar har hon inte roligt!!!
Grabbarna försökte försvara sig med att de bara skämtade!
Detta är dock en bra skola för övrigt och vi har gemensamt beslutat att tjejerna ska ha egentid i grupp för att få prata av sig och för att lärarna ska få höra saker som sker i lite lugn ton.

Ja, ja min stora tjej är ganska tuff och jag hoppas det håller i sig! Min lillebror har det gått riktigt bra för i yrkeslivet och han har aldrig satt sig på tjejer eller andra. En bra förebild och jag vet att det fanns fler såna.

Hmmm, även om det är synd så är det skönt att höra att det inte bara är jag som inte tycker att det är lätt-som-en-plätt att löneförhandla. Retroaktivt kommer jag få och så hoppas jag på ett löfte om en ny lön nu och en till när min mentor slutar helt om ett år. Tycker själv att det är en OK deal men jag vill ha det skriftligt!
28april; visst är det lite kymigt ibland att sitta på två stolar. Sedan tycker jag att det är svårt att vara medkännande men ändå styra upp situationen. Många har en viss respekt för mig med tanke på att vi har gått igenom en ganska svår förlust. De är inte längre lika snabba att döma ut mig som icke förstående.
Jag var en sväng på jobbet på eftermiddagen och nu är jag sugen på att sätta igång! Hoppas,hoppas att allt flyter på med dagis i höst, det blir så mycket lättare då.

Klart du kan, jag har använt argumentet att jag inte bör vara tvungen att byta jobb eller söka om den tjänst jag har för att öka min lön!
Men jag vet, jag tycker inte det är lätt heller. Lättare nu när jag byter/utvecklar den tjänst jag har. Då blir det mera givet att med ökat ansvar så...

Ina; cet vore något
Nejvars, tjejer kan vara hemska mot varandra också! (Tyvärr..)
Har ni stött på det någongång i arbetslivet?
Har nog mest frått lite beska kommntarer från andra kvinnor som inte velat satsa särskilt mycket. När man själv har tragglat på med studier och varit extra ambitiös på jobbet så kommer någon från arkivet (typ) och tycker man har glidit fram...!

Ja, det tror jag ibland har man bara siktet inställt på något annat!
Min svägerskas högsta jobbdröm är att hitta ett jobb där det inte spelar någon roll om hon kommer eller inte. Det tror jag är antitesen till karriärsmamma. Jag vill spela roll på mitt jobb! Ska jag ändå vara där... eller hur var det Ina?
Jag skulle gärna ha en bebis till men nu är det stopp, på allvar.
Hur tätt blir det ev mellan dina one??

Hoppsan!!
Slarvade med svenskan i början, sorry!

Ina, vilka ormbon det finns ibland..
Vår bransch är ganska mansdominerad men jag sitter på HQ där man samlat tex ekonomiavd. Behöver jag säga att det är ganska mycket kvinnor just där?
Men ibland är dessa situationer delvis orsakade av att man har en chef som inte vill ta i problemen heller.
Ska hålla koll på vilka som ev använder sig av härskartekniken, se hur man bemöter det sen!

Inser dock med min tjänst så blir man rätt så ensam, ofta har man info som är känslig, man vet mycket om anställda och vill inte att de ens ska inbilla sig att man pratar om dem. Dessutom är det ofta jag som får säga absolut NEJ ibland när vissa tar sig lite väl mycket friheter.
Nu nafsar vår sköldpadda mig i tån, han vill nog ha lite uppmärksamhet! (Dvs sallad!!!)

Ahh, lycka till med syskonet när det nu än blir, snart får vi hoppas då!

Jag har långt mellan våra tjejer, E som är född 98 och M som är född 06!! Så jag har ganska mycket hjälp med att hålla lite koll på vilda M. Och det behövs!