Karriärsmamma?

Jag tror att det går att vara ambitiös och ha familj, men att man får stå tillbaka något under småbarnsåren. Det går helt enkelt inte att göra superkarriär som VD för ett stort företag t.ex med småbarn, om man faktiskt bryr sig om att umgås med dem. Däremot kan man nog klättra några pinnhål utan problem och uppnå några mål på vägen.

när barnen är äldre kan man satsa stenhårt igen om det är det man vill. då finns det säkert gott om tid.

själv har jag ambitionen att gå ner i arbetstid till 70% och låta firman jag har vid sidan om i princip vila några år. Men att samtidigt göra klar examen i maklig takt under tiden, så känns det som jag går lite framåt ändå.

Pingys mamma - beror väl på vem man har till man..

Min man är inte direkt nån karriärstyp och även om han var det så gillar han hemmet o familjen så mycket att vi skulle båda resonera likadant.

Och det är knappast en slump att vi lever ihop

Tonx, ditt resonemang är intressant. Visst vore det fint om man kunde "göra familj" när man var 20 och sen när man var 30 kunde man utbilda sig och göra karriär på riktigt utan avbrott. Men vem har råd att ha familj när man precis gått ut gymnasiet och inte ens har föräldrapenning..? då är man beroende av en försörjande man, men det är det ju inte alla som kan ha.

Sen tror jag iofs att det är nyttigt med ett avbrott mitt i, att man får tid att tänka över sin karriär och vad man vill.. istället för att köra på som ett ångvält och missa livet

Men allt beror ju på vad man har för utgångspunkt liksom, hade jag träffat min man när jag var 20 och han var stenrik kanske vi hade bildat familj istället för att jobba ett tag.. vem vet.

"Funderar också mycket över hur jag ska agera för att min son ska bli en stark jämställd man. "

blir lite ot nu, sorry, men kan inte låta bli att svara..

- en bra jämställd pappa är ju en fördel
- en jämställd mamma likaså! (och inte nån som skulle *vilja* vara det, utan faktiskt är det)

förebilder är en bra väg tror jag..

- engagera barnen i hushållet från de är små, vara med vid matlagning, tvätt, stryka o allt även om det bara är lek. så blir det något naturligt liksom.

apropå löneförhandla har jag funderat mycket på det. Jag har fått en hel del attraktiva erbjudanden från andra jobb på sistone, med rediga löneökningar. samtidigt har jag tyckt det varit svårt att förhandla nu när jag varit hemma så mycket, jobbat deltid mm..

vad säger ni andra? kan man löneförhandla fast man är mammaledig/deltidare och planerar hm nästa barn...?

alltså jag menar förhandla på det jobb jag nu har. jag vill nog stanna ett tag.

alltså jag menar förhandla på det jobb jag nu har. jag vill nog stanna ett tag.

humma - " Lättare nu när jag byter/utvecklar den tjänst jag har. Då blir det mera givet att med ökat ansvar så..."

de månader jag jobbat på sistone har jag också gjort det, "problemet" är bara att jag samtidigt gått ner i tid och som sagt planerar nästa barn, kanske redan gravid. Då känns det konstigt att be om lönelyft. Samtidigt vet jag andra företag som vill rekrytera mig långsiktigt.. och dom tycker nog inte det är ett problem att ett år försvinner i mamma-ledighet. fasen vad svårt. Hur skulle en pappaledig pappa göra!????

InaSthlm - du har väl alldeles rätt, det är väl "bara" att göra ett försök.

Synd man är så mesig vad gäller förhandlandet, att göra massa andra saker på jobbet med ansvar och miljonfördelning hit och dit är liksom inget problem.. :-/

Räknas man förresten som karriärsmamma, om man har ambitioner och ett ansvarsfyllt jobb, men faktiskt inte alls längtar tillbaka till jobbet medan man går här hemma med lillen o bullbak o matlagning o tvätt o allt..?

humma, jo jag har också inställningen att det ska spela roll att jag är där om man ändå jobbar så..

Nu vet jag ju inte hur lång tid det tar innan nr 2 kommer, men vi satsar på det nu (de få stunder man hm nu lyckas få till det utan en viss 1-åring som ligger som ett förkläde emellan..) och då blir det knappt 2 år mellan dem. alltså 1 år mammaledig, 1 år jobb på deltid 50-70% och sen ca 1 år mammaledig igen och deltid efter det..

det är det som gör det så svårt att löneförhandla just nu mitt i det tycker jag trots att man har helt rätt kompetens på marknaden (för närvarande iaf..)

hur många små har du?

humma, jo jag har också inställningen att det ska spela roll att jag är där om man ändå jobbar så..

Nu vet jag ju inte hur lång tid det tar innan nr 2 kommer, men vi satsar på det nu (de få stunder man hm nu lyckas få till det utan en viss 1-åring som ligger som ett förkläde emellan..) och då blir det knappt 2 år mellan dem. alltså 1 år mammaledig, 1 år jobb på deltid 50-70% och sen ca 1 år mammaledig igen och deltid efter det..

det är det som gör det så svårt att löneförhandla just nu mitt i det tycker jag trots att man har helt rätt kompetens på marknaden (för närvarande iaf..)

hur många små har du?

En fråga, är/var alla i den här tråden jättemotiverade och sugna på att börja jobba efter semester/föräldraledig?

Jag har ett litet problem. Jag är projektledare och när jag går tillbaka till projektet efter 2 månaders ledighet måste jag motivera "mitt" team för att vi ska ro projektet iland. Har en del idéer omkring det, men problemet är att jag själv inte alls är motiverad att gå tillbaka till jobbet. Allt jag vill är att vara hemma med min 1-åring! (vilket inte är möjligt, så jag har inget val)

Hur ska man motivera andra när man själv inte är särskilt motiverad? Jag tror nog min egen motivation så småningom kommer tillbaka men det är just NU den behövs..

hjälp..

tack för tipsen om motivation, ska tänka på det.

Ina, vad heter nätverket? Har ni någon hemsida? Det kan vara intressant med ett kvinnligt nätverk för att få stöd med traditionellt "svåra" kvinnliga yrkesfrågor, typ avancemang och löneförhandlingar och så klart även se öppningar..